Hej, kul att du kikade in.

Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Så nyfikna vi är.

Iso är idag i dygn 58. Om några dagar vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag.

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet att hjälpa till med det själv, om dom är yngre än 2 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt förra veckan på 54 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning.

Nu till Iso och hennes mage.

Iso har idag gått upp 3.7 kg, och är rund som en boll från alla håll. Hon är en liten tik så varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen.

Dygn 60 är viktökningen 4.2kg.

I torsdags visade Iso en riktig hängmage

Iso har sista veckan funderat på om mat är nödvändigt. Man riktigt se att hon funderar länge, på var, hon skall få plats med maten. Nu skämmer vi bort henne med det hon vill äta och när hon vill äta, vill hon ha pannkakor får hon det   Våfflor med grädde är en favorit damen ej kan motstå. Dock har hon svårt att avstå mask som många gravida tror jag hon känner ett sug efter något speciellt, i hennes fall "borrelarver" eller mask eller vad hon nu gräver efter,  hon står ständigt med nosen i backen och gräver. Ev.... vikarierar hon som vildsvin, vet inte riktigt hur hon tänker här.

Dygn 59 minskas, hennes matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir illamående innan förlossningen. Dom kräks nästan alltid innan, när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv långt bort i hagen och gärna lite intill staketet eller en buske. Hon får välja själv. Det är Iso som bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 110-140mm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Iso valpa idag (söndag) valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Iso svarar direkt på deras signaler. Så länge hennes äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan Iso och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Iso har börjat, liten smått, bädda och rumstera om i soffor och bäddar, det talar för att förvärkarna är igång. Det kan ta flera dagar innan dom etablerar sig och blir på riktigt hos en förstföderska.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader och då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

Nu är valplådan bäddad och klar, och godkänd av mormor. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Ny varmvattenflaska inhandlad, för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan.

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer,  hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Numera kallad "Bolla"

Iso kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

Nästa gång vi hörs, hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss.

Nu gissar och tror att det finns fler, än jag som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam

Nu kan vi bara sitta ner och vänta.....

Å önska vi kunde se bortom horisonten.

Eller som Iso säger, jag gräver ner mig tills detta är över och vi hörs nästa gång.

Måste tacka er alla, som hör av er och säger att ni uppskattar min blogg, det värmer så mycket att du hittat något som känns spännande att läsa. Mer spänning kommer, hoppas jag.

Önskar er alla en fin söndag och en fantastisk höstvecka.

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig å det e du.

Måste passa på att Gratta pappa Igino till sin "pinne " i agility/hopp som han och Jolanta fixade i går (lördag)

Så jäkla stolt att ha Igino som pappa till kommande valpar. Älskar den hunden.

Här tillsammans med sin bror Boba.

Här kommer en liten uppdatering.

Idag dygn 59, måndagen den 4/10 är det tungt att vara dräktig.

Å snälla du som letar Lagottovalp var noga med ditt val av uppfödare! Gå in på Svenska Lagotto Romagnolo klubben och läs, missa inte någon sida. Där finns massor av info att ta del av. Å du för att vi står med på SLRKs eller på SKK sida, innebär det ingen garanti för att vi följer alla rekommendationer om hälsotester på föräldradjuren. Det är ditt ansvar att kolla upp oss. Jag välkomnar er som utför ett detektivarbete och frågar massor innan ni väljer att köpa hund. Ni skall alla ha en eloge. När du köper, dammsugare lusläser du all info, gör likadant inför ditt hundköp.

Jag välkomnar nyfikna, intresserade, aktiva valpköpare. Fråga på, jag svarar på allt jag kan.

Tror dock inte det finns några fler valpar att tinga i denna kullen.

//Birgitta

Hej igen en vecka har rusat iväg i faslig fart.

Nu är Iso i V8 och mår gott, känner sig nog lite tung, äter och bajar som en häst Ja just bajar som en häst, lite där hon står och när det trycker på, vilket föranleder till en del nattliga bajshögar och rundor i trädgården.

Nu mina vänner händer det saker.

När Iso gick in i dygn 47, kände jag den första spirande rörelsen från valparna i magen. Det är en lyckokänsla när man får möjligheten att känna lilla, lilla pirret och peten i magen. Iso är lite rädd om sin mage och älskar inte att jag håller min hand stilla på den men lite kill och pill är mys.

Igår lördag, dygn 50 sprallade det ordentligt i magen på flera ställen, antingen är det en livlig rackare eller så finns där mer än 2

Magen börjar nu bli spänd och ganska så hård och växer i samma takt som min nyfikenhet. Hur många gömmer det sig i magen? Kanske 2 eller kanske 4 eller kanske fler... Någon som vågar sig på en vild gissning?

 Iso börjar bli så rund om magen, hon numera går under namnen Tjocksmock, Knubbis, Tjockamoster eller Feta kärringen beroende på om hon hör vad vi säger eller ej Dräktighet sätter sig uppenbart på öronen, det har Iso bevisat, å då e det sant.

Iso är idag söndag på sitt 51:a dygn.

Hon har idag gått upp 3,4kg och är en liten "knubbis"

Livmodern är förhållandevis stor och ännu kan fostren röra sig ganska så obehindrat. Valparna är i slutet på veckan ca 9-10 cm cm långa, och växer så man nästan kan se det. Storleken på valpar kan variera från valp till valp och från kull till kull, lite beroende på hur många dom är, hur dom tagit emot näring från mamman och givetvis genetiken.

Ungefär såhär ser valpen ut när den är 55 dygn. Dvs på onsdag. Nu ser den ut som en "riktig hund" men klarar inte livet utanför mammas mage ännu. Kroppen är välproportionerad. Nu sker förbeningen av de sista benen i skallen, utvecklingen av ambolten (städet) i mellanörat och centrumets i virvlarna pågår under dessa dagar. Valpar föds till skillnad från oss med stängt skallben, dvs fontanellen är ihopväxt (dock kan vissa raser såsom ex Chihuahua födas med öppna fontaneller) Varför jo hjärnan skyddas bättre (iof är hunden hjärna så outvecklad vid födelsen så  hur stor skada som kan ske vet man nog inte) när den inte ligger öppen. Skallbenen behöver inte tryckas ihop när en valp föds, skallen är inte valpens bredaste parti utan det är området kring skulderbladen.

Mjölktänderna är nu förkalkade och molarerna ( tuggtänderna) ligger nu på sin plats och börjar förkalkas. I en studie som Williams gjorde 1961 fann man att mjölktänderna förkalkades på 55:e dräktighetsdygnet och att tänderna blev klara på 20:e dygnet efter födelsen. En tand förkalkas  innan födelsen och det är 1:a molaren. Molarerna är de första tänderna som bryter igenom på valpen. 

Sköldkörteln är nu bildad och klar.

Med lite tur, bra hörsel samt att valpen ligger rätt, kan man nu höra valparnas hjärtljud. Nu ligger valparnas hjärtslag på ca 200slag/minut. som du förstår knackar det lilla hjärtat på i en faslig takt. Hos den vuxna hunden ligger hjärtfrekvensen på 70-100 slag. Men hos den yngre hunden knackar det på lite snabbare. Man hör ljudet som ett litet tickande ljud.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening.

Nu denna veckan är förbeningen klar i vristbenen och sakralbenet = ett stort, triangulärt ben som utgör en del av ryggraden. Skelettet är långt ifrån färdigt när valpen föds utan tar hela valpens första år på sig att utvecklas klart. Grunden och strukturerna är bildade.

När valpen passerat 57:de dygnet är det fullt möjligt för den att födas och överleva utanför livmodern, under förutsättning att lungorna är utvecklade och klara för att koppla om. Är inte lungan klar kan man aldrig "rädda" en prematur valp, då den inte kan syresätta sig själv.

Denna veckan rinner mjölken till i juvret på tiken, det spänner och drar. 

 Professor Catharina Linde Forsberg på SLU har kikat på valpning och skriver såhär.

När valpar tiken?

Optimalt är om valparna föds runt 63 dygnet.

Tiken valpar 56-72a dygnet efter parning.

65+/- 1 dag från LH-peaken

63+/- 1 dag från ägglossning

60 +/- från optimal parningsdag, vid insimination ser vi ofta att dom valpar 60 dagar från inseminationen.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen, gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn. Genomsnittet för lagotto ligger på ca 5,6 valpar, så ett tal finns det att räkna med.

Ska vi gå efter detta så kommer Iso att valpa 63-64 dygnet, då jag tror vi parade 1-2 dagar innan ägglossning. Då har jag inte tagit hänsyn till antalet valpar, jag har ju inte en aning om hur många som gömmer sig i magen. Iso parades precis på rätt dygn det vet vi, för dom fick bestämma själva när var och hur. Då Igino och Iso fick gå här och lura tillsammans några dagar innan och efter parning. Nu skall det bli spännande att se om Iso lyssnade när jag läste Catharinas forskning för henne.

Stämmer detta och Iso bär på mer än 5,6 valpar kommer hon att börja valpa på em den 9/10. Lite nördig men visst är det kul att spekulera

Här kommer tips på en länk, en lite fin filmsnutt du får bortse från reklamen i slutet. https://www.youtube.com/watch?v=bNONMyF7NFI

Nu rusar tiden fram nästan lika långsamt som Iso springer

Nu räknar vi ner.

Hoppas du får en fantastisk vecka. Tack för att du tagit dig tid att läsa min blogg för veckan.

Tacksam att du tänker på och och följer oss på denna resan.

Vi kan inte ta emot fler förfrågningar på valpar, innan vi vet hur många där göms i magen. Kommande dagar skall Iso m familj lämnas i lugn och ro och inga besök kommer att kunna tas emot.

Allt för att Iso inte skall stressas, smittas eller känna sig trängd och obekväm.

Nu skall lugnet få lägra sig i lyan och Iso bekanta sig med sin boplats och nya rutiner.

Hon är inte lindad i bomull, men skall ha det bäst. Så är det bara!

Nyfrissad och nöjd sitter hon ovetande och njuter, utan att ha en aning om vad som komma skall. Eller vet hon?

//Birgitta

V 7 är en vecka då det händer en massa med fostren.

Idag är Iso i dygn 44.

Hon har nu gått upp 2,4 kg och börjar få en rund liten mage. Konstigt att något som går så fort kan gå så långsamt.

I morgon måndag är hon i dygn 45.

Då börjar pälsen utvecklas. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.    Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur. Jag klappar Iso mycket och ofta men efter V7 magklappas hon mest hela tiden.

I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden. Denna veckan förkalkas också premolarena.

Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på Iso. Hon är förstföderska och ganska vältränad i sina magmuskler så hon orkar hålla in magen (till skillnad från uppfödaren )

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50, på lördag är Iso 50 dagar gången. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det snart dax att bädda valplådan, så Iso hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull, allt skall inhandlas från valpladan.se.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Nu är vi på den sista biten av dräktigheten. Iso är hungrig, letar mat överallt, äter nu 3 mål om dagen men tycker hon behöver minst 1 till. Tiden rusar iväg, nu väntar en spännande och förväntningsfull tid. Men också väldigt orolig tid. Dräktighet är ingen självklarhet. Mycket kan hända med tiken och med kommande valpar. Som uppfödare får man förbereda och ha en plan B på den kommande tiden.

Jag inte har en aning om hur många valpar Iso bär i sin mage, med anledning av det stora intresset för valp ur Isoskull, ber jag ev nya valpspekulanter att avvaktar, samt följa bloggen. Här kommer jag att skriva om det finns någon ev valp ledig och som ev letar sin föralltidfamilj.

Nu är vi ett helt gäng som med stor förväntan ser fram emot kommande veckor. Inte bara gänget här hemma.

Iso tar det med ro och tillbringar sina dagar med mamma, syrran & övrigt kompani.

Ja du Iso om du kunde berätta.

Hoppas du får en fantastisk höstvecka och kan vara ute i skog och mark.  Nu kommer en magisk tid med vackra färger, naturupplevelser och förhoppningsvis fina frostiga dagar.

// Birgitta

Gläder mig så att just du kikat in.

Nu händer det saker. På utsidan ser man nu hur Iso växer, matbehovet ändrar sig, nu vill hon ha mindre portioner och ofta. Som alla gravida får hon som hon vill.

Idag söndag den 13/9 har våran Iso gått 37dygn i sin dräktighet, och är inne i v 6. Hon har nu gått upp 1,75kg. tyvärr är det nog inte "bara" valpvikt utan en del beror på ökat matintag. Tycker att det är roligt att följa tikens viktkurva. Men klart bredare har hon blivit över ryggen och midjan börjar försvinna på lilla damen. Knepigt att man kan bli glad för en midja som försvinner min egen skulle jag önska kom tillbaka.

 V 6 händer det en hel del  med "knytten" som spirar i Isos mage.

Mellan dygn 42 - 63 sker 75% av fostrets tillväxt, så  nu väntar en intensiv växtperiod.

Dygn 42 utvecklas och trampdynor under slutet av detta dygn och in på 43 dygnet utvecklas klorna. 

I dygn 42 startar mineraliseringen av valpens skelett. Efter dygn 42 man kan om man vill röntga och ev räkna hur många där ligger i magen. Röntga gör jag endast om jag är orolig för något, och om jag absolut vill kunna planera för hur många som komma skall. Jag undviker i möjligaste mån utsätta mina tikar för det, ofta brukar det visa sig ändå hur många det blir

Öronsnibbarna och ögonlocken växer och täcker i slutet av veckan örongång och ögon. De yttre könsorganen börjar förändra sig i riktning till han- och honkön.

I början av veckan skiljs tårna helt. Morrhåren har börjat växa ut.
Tarmsystemet har nu lämnat navelsträngen och befinner sig nu placerad i bukhålan.

När valparna föds kan det skilja dagar på dem, pg av att något ägg kan bli liggande och vänta på "sin" sperma någon dag, innan befruktning sker. Kan också vara så att något/några ägg tar sig vid första parning och något någon dag efter sista parning. Även om äggen vandrar ner tillsammans för att fästa in i livmoder väggen, finns alltid risken för någon eftersläntare.  En av anledningarna till att inte låta hundarna para med för många dagar emellan. En svår avvägning för oss uppfödare, eftersom vi ingen kristallkula har och inte vet om 1:a parningen "tog". Detta kan ev, vara en förklaring till varför det i en kull kan det födas valpar som upplevs som lite prematura, dvs. för tidigt födda. Utan att vara utbildad på ultraljud gissar jag att det kan vara en av anledningarna till att man ibland inte ser vissa fosterblåsor. Men det skall jag villigt erkänna är en egen tolkning. I alla kullar som jag varit med under födseln har det funnits någon valp som känts lite tidigt född. Vad är det som styr när valparna föds kommer vi till lite längre fram. Man lär något nytt varje gång.

https://www.youtube.com/watch?v=f4KoH4GQDPg (du får kopiera länken för att kunna se den, kan inte dela länkar direkt i bloggen) i denna länken kan ni se den vackraste film jag vet. Visserligen för människa, men det skiljer inget mellan fosterutvecklingen på oss och hunden. Det enda som skiljer oss åt är våra gener som styr vad det blir. + att i tiken utvecklas fler ägg på en gång och där sker så mycket under en så mycket kortare tid.

Orsaken till att hundarna föds så outvecklade, är att tiken skulle bli för tung för att orka söka efter mat till sina foster, om hon gick längre tid. Bli för stor och otymplig. Samt att valparna skulle inte få plats i magen utan bli för stora för hunden att föda fram, om dom blev "lika klara" som oss människor innan födseln. Valparna fortsätter sin utveckling i en rasande fart efter dom kommit till världen. Av den anledningen är det av största vikt att valparna får vara i sin lya i lugn och ro de första veckorna efter sin födelse. Det är för valpens bästa, och inte för att denna uppfödaren är en gnällkärring, (ok kan jag nog vara ibland) inga valpköpare är välkomna på besök innan valparna blivit ca 4-5 veckor.

Iso gör fortfarande sina rusningar, när hon försöker ha kontroll på vad och vem som passerar utanför hundhagen. Hon har fullt upp att passa på "sina" 3000 kvadrat. Alla 5 tycker att det är deras enskilda uppgift, att passa staketet, vägen, fåglarna och kaninerna.

Men nu börjar det bli svårt och lite tungt att hänga med lilla syrran runt hörnen. Jag kan se en avsevärd hastighetsförändring på Iso sista veckan.

Dom sista nätterna har hon haft behov av att gå ut och bajsa, annars funkar det bra inne också  Mycket mat och något som trycker på = inte lått att hålla det man inte har i händerna.

Nu väntar några  sega veckor, lite oroliga (har alltid en lite klump i magen, för vad som komma skall) och inte utan att jag planerar och funderar en hel del. Tycker det blir värre och värre för varje gång, med oron att allt skall gå bra.

Gläder mig så åt denna kullen, den har jag väntat så mycket på.

Ha en jätte fin vecka, även om den börjat regnig och höstig.

Å du va rädd om dig.

//Birgitta

Hej och välkommen tillbaka.

Nu har det tickat iväg en vecka till. Nu äntligen har vi kommit till denna dagen, då det är det bekräftat att Iso och denna snyggingen väntar smått. I dag av har jag  ultraljuda Iso och nu är sanningens minut här. Inte utan att jag känner en viss oro,  hur många såg vi, hur kommer resten av resan att arta sig. Nu väntar en tid där dagarna går fort men tiden går långsamt....

Just nu känner jag mig väldigt glad och förväntansfull. Vad Iso känner har vi inte snackat närmre om

Foto Jolanta

Ja det är Igino som är den lycklige friaren. En hund jag bara älskar. Varför gör jag det. Jo.. snällare hane får man leta efter, lugn, social och cool skulle man nog kunna säga om honom. Jag har haft den stora ynnesten att få låna honom 1 gång innan och är sååå nöjd med det jag ser hos hans avkommor.

Lilla Julia är dotter till Igino, stannade i familjen hon är det mest älskvärda och lätta hund man kan tänka sig. Men därav inte sagt att hon är en nickedocka. Lagotton kräver stimulantia, vettiga arbetsuppgifter, en tydlig beskrivning av var och hur. Annars hittar dom på själva, med inte alltid ett resultat som matte/husse önskar sig.

Nu hoppas jag att kombon Iso & Igino skall bli minst lika fina.

Vi, jag och Iso, är helt säkra på att detta är helt rätt hela vägen. Snygg hane och två fantastiska hanhundsägare som besitter stor hundkunskap och som mer än gärna har framtida kontakt med Iginos valpköpare.

Vem är Igino - Solipse Ideal Igino

I denna länken kan ni läsa om Igino http://www.rasdata.nu/lagotto/hund/2016/s4238316.htm

Igino är en 4½ år gammal kille. Född i Solipse kennel i Tjeckien. Ägs av Jolanta Anderson och Galottens kennel/ Pernilla Astemyr Andersson.

Igiono är lite åt det stora hållet ca 48 cm hög. Väl kroppad och har ett fint huvud (i min smak)

Han har ett fantastiskt steg och använder sin kropp på ett vägvinnande sätt. Sällan jag sett en lagotto med så fina rörelser, det gör mycket att Jolanta tränar honom målmedvetet.

De avkommor vi fått efter honom är väldigt lika sin far. Både i kroppen och sättet.

Foto: Jolanta

Igiono lever sitt liv i en familj med både småbarn och 2 andra hanar. Han tränar agility med framgång och nosework med ännu större framgång. Jolanta är så duktig med sina killar.

Det gläder mig så när en arbetande hund får jobba. Ja, ja jag är inte världens bästa på det själv, skulle önska jag kunde träna mer med mina vovvar. Inte bara lusten begränsar tyvärr.

Citat Jolanta: Där har du fångat hans personlighet perfekt....

Visst syns det i blicken att han drömmer om sina små telningar.....

Nu till veckans lyckliga händelse.

Vad ser vi på bilden?

Bild 1

Bild 2

 Bilderna är från idag måndag den 7/9, 32 dygn efter 1a parningen. Man ser tydligt på bild 1, 2st ägg som ligger i hornet. PÅ bild 2 har jag markerat ut hjärtat, som var stort och fint på alla foster, det vi såg, så såg väldigt jämna och fina ut. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar. Jag vet hur många fosterblåsor vi såg och hur många foster vi hittade. Men det bevarar jag som en hemlighet.  Fina och stora var dom allihop, så jag känner mig väldigt förhoppningsfull. Brukar med glimten i ögat säga att det ofta blir dubbelt så många som man hittar.

Detta är vad du ser på bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Iso får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken, även om hon redan dygn 10 påtalade att hon var vrålhungrig hela tiden.  Dock fick Iso i dygn 29 känning av illamående och vägrade mat. Hon tittar på mig som jag inget fattar när jag serverar henne mat, godis kan väl duga, tyx hon vilja säga. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca.

Isos mage dygn 28 dvs v4 redan.

Redan efter 17 dygn kunde man ana en viss förändring på henne, Iso är förstföderska och ofta tar det lite längre tid innan man kan se en kroppslig förändring. Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Isos mage. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp ca 1,2kg så det bordar gott.  Jag väger ISO varje vecka och har lite koll på hur hennes kropp.

Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Iso är idag måndag i dygn 32 ca. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov a A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera på sin tik, då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (de 3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om en vecka ca runt dygn 42.

Under hela Isos dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker som det är möjligt.

Nu avslutar jag denna dagens blogg med ett foto taget av Jolanta på pappa Igino som 9 veckors valp.

Hoppas du hittat något spännande att läsa om och att du som jag gläder dig åt vad som komma skall.

Nu får vi fortsätta och hålla tummarna för att tiden rullar på och att allt går vägen med dom små och Iso. Det finns en massa faror på vägen, som kan ställa till det.

Trot om du vill men hon har snudd på gått halva dräktigheten.

Nu är det bara att sitta ner och vänta på vad som komma skall...

Hoppas du får en fantastisk vecka, själv tänker jag att jag kommer att små le hela veckan och njuta av den nya vetskapen.

Va rädd om dig och njut av dagen.

// Birgitta 

Välkommen och stort tack för att du kikar in.

Jag sticker imellan med ett inlägg, innan vi säkert vet om Iso bär på valpar.

Om allt är som jag hoppas på så är nu Iso i 4 v. Nu väntar en spännande period, som för mig innbär en massa tankar,funderingar, tvivel och hopp, som jag gärna delar med mig av om du orkar och vill hänga med.

Långt innan man vet att tiken är dräktig har det hänt så mycket i hennes magen.

Man brukar dela in dräktigheten i perioder.

 1:a perioden brukar benämnas Zygotperioden, tiden 0-17dygnet

Zygot, för att det är namnet på ett befruktat ägg i form av en fosterblåsa, som vandrar ner i till livmodern och i hundens fall till livmoderhornen.

Vid 8-9 dygnet bildas en morula, en cellklump som innehåller ca 16-32 celler.

När det första ägget är befruktat ligger det snällt och väntar på att dom nästkommande äggen skall bli befruktade, allt för att dom tillsammans skall kunna vandra ner på sin resa, för att fästa in i livmoderväggen. Det sker på 10-14 dygnet.

Ett par dagar efter zygoten fäst in i livmodern bildas ett hölje kring morulan, och bildar en fosterblåsa en sk amnion.

Implantation av zygot

 2:a perioden kallas Embryoperioden, perioden mellan 19-35 dygnen

Just för att implantationen av zygoten börjar och embryot börjar bildas. Ämnena till de viktigaste organen nu är färdigbildade. Implantationen startar dygn 19 efter parningen.

När embryostadiet startar. Startar också utvecklingen av huvud och hjärna. Utveckling av ryggmärg startar uppe vid huvudregionen och utvecklar nervledare, början till framben, bakben, synorgan, hörselorgan och organ för matsmältningen.

Vid dygn 21 eller v3 kommer nu hos vissa tikar  en period av illamående, trötthet ( hon vilar mer och ibland kan man se att dom nästan är i en annan värld). Inte ovanligt att dom får lite klåda, man kan se hur tiken kliar sig i mag/ljumskområdet. Allt beroende på hormonförändring och att livmoderhornen nu vidgas. Hos vissa tikar går denna tiden helt omärkt förbi. Om dom inte visar något, behöver det inte innebära att dom är "tomma"

Nu är fosterblåsan ca 15mm i diameter.

På 17-21 dygnet när äggen fördelat sig och fäster in i livmoderväggen, då börjar direkt utvecklingen av moderkakan, sitter som en gördel kring fostret och skall nu börja försörja fostret med all nödvändig näring.

Vecka 4
Nu kan man redan se ämne till både bakben och framben. Öronsnibbar och ögonen bildas denna veckan

På 25 dygnet. är embryot redan 14mm och fosterblåsorna är ca 2-2.5cm stora. Efter dygn 25-28 kan man ultraljuda tiken för att konstatera dräktighet. Dock kan man inte med säkerhet räkna hur många valpar det kan tänkas bli. Vissa foster resorberas och vissa kan ligga gömda bakom inre organ och bakom andra blåsor. Det kan vara så att en tik visar sig bära foster, men sedan inte nedkommer med några valpar. Ibland händer det att tiken överraskar och föder fler valpar än man räknat i fosterblåsor. Det är anledningen till att man inte vill räkna blåsorna, om inte veterinären och tikägaren är för nyfikna och väl medvetna om processen.

Under dygn 28 börjar förbeningen av skalltak, kragben, under och överkäke.

Efter dygn 28 brukar jag öka tikens måltider. Under denna period har tiken ett nästan dubbelt så stort behov av kalium, kalcium och övriga mineraler. Viket inte är så svårt att förstå då förbeningen nu startar av flera (förhoppningsvis ) små foster. Får hon inte tillräckligt tar hon ur sina reservlager och dom kan vara svåra att fylla på under dräktigheten. För lite i depoterna är inte bra för tiken när hon sedan skall sätta mjölk och börja dia sina valpar.

Foster 30 dygn

 Nej nu får det vara nog med anatomin för idag. Fortsättning följer jag lovar.... om du vill.

Jag lovade i förra bloggen att jag skulle berätta lite mer om "friaren" man det får vänta tills nästa vecka då LOVAR jag att OM Iso visar sig dräktig, berätta mer.

 Nu håller vi tummarna för att det finns små krulltottar i magen. Såhär såg Iso ut som liten tjej, 6 veckor gammal.

Nu önskar jag dig en fin vecka, hoppas du kan jobba samtidigt som du håller tummarna (gärna båda) för att Iso bär på fosterblåsor. Det får nästa vecka utvisa, då kommer inte bloggen förrän på måndag. Så du inte blir besviken på söndag morgon om du inte får en uppdatering.

Jag skulle uppskatta om du tycker till om bloggen, hittar du faktafel påpeka mer än gärna det. Har du glädje av det jag skriver, säg gärna det med tycker du att jag är för mycket...... scrolla vidare....

// Birgitta

Valparna är redan 7 veckor.

Underbara, pigga och väldigt glada små hjärtan. Att hoppa upp ur sängen på morgonen är inte svårt när man möts av en konsert av glada ylande. En stund på golvet och man har rena öron, trassligt hår och är överöst av små pussar. Lite (mycket) städ på sovplatsen och morgonmålet serverat, då känner man sig nöjd, glad och rik. När man ligger på alla fyra med valpar omkring sig förstår man vad ordet "rik" betyder. Att vara rik är inte vad man har på banken, utan det man har i ryggsäcken av fantastiska upplevelser och insamlade valppussar.

Nu äter valparna 3 ordentliga mål hundmat, A-fil, grönsaker, äggula, puffatris, pasta eller lite bröd. Liten skvätt apelsinjuice eller lite nyponpulver är gott. Mellan målet består av A-fil och fortfarande smakar det bra med en "tuttteslick" av mamma eller mormor, det kvittar vem.

Nu bajsas det och kissas på för valparna utvalda platser, varje valp har sin fläck att sköta det på.

Nu sover valparna lite där dom är, ibland tillsammans men ofta på sina egna utvalda platser.

Nu är världen och nya saker är så skojiga att utforska. En hushållsrulle med lite kattgodis, kan vara hur länga som helst som leksak. Ligga och filosofera kan vara en favoritsyssla.

En garntoffs kan vara den dyraste ägodelen.

Nu vill dom vara ute i trädgården och busa så ofta det går. Springa är kuuuul.

I veckan varit vi varit ute och åkt bil en tur.

Det gick alldeles gallant, lite pipande i början men sedan somnade dom och sov gott. Dom sov så hårt att jag kunde bära in dem och lägga dem, likt ett litet barn i den goa sängen, för att sova vidare där ett par timmar. Nu är jag trygg med att alla valparna kommer att fixa sin hemresa utan några större bekymmer. Ingen av dem uppvisade några tecken på åksjuka trots att turen blev ganska så lång. Vi hinner nog en sväng till. Övning ger färdighet.

Kommande vecka väntar skogspromenaden, koppelpromenader, klipp och bad, veterinärbesök och sist men inte minst föralltidfamiljerna. Iginos familjer kommer och hälsar på för att göra en okulärbesiktning och hjälpa mig fota valparna på riktigt.

Här är hela gänget.

Lots of Speed - Ebbot

Ebbot är en nyfiken, glad och framåt skit som gärna anfaller syskonen när dom sover.

Lots of Hugs - Milo en framåt kille som hittar på bus mest hela tiden. Slåss med förkärlek med sin bror. Men förstår allvaret när man ber honom om det.

Lots of Kindness - Ulla, kullens buse, kampar, jagar och springer, springer och springer. Talar väldigt tydligt och ljudligt om vad hon vill. Någon får nog berätta för henne att hon inte är en kamphund ej heller en greyhound.

Lots of Happiness - Nala, alltid glad och blir busigare för varje dag. Släpar gärna runt på sina leksaker. Springa i tunneln en favorit syssla.

Lots of Beauty - Aya, ett solsken och en buse av stora mått. Hänger gärna med bästisen Ulla i "kören" när dom vill ut ur hagen och springa. Litet ämne för gospelkören kanske. Snäll och rara lyssnar med 1 öra när det är allvar.

Lots of Love - ? En byxbitare som jag pratar förstånd men allt som oftast, men minnet är kort En riktigt kul, pigg och glad filur.

Lots of Kisses - Julia. Försiktig buse som inte räds hinhåle.  Någon kallade henne "mördaren" för alla grejer hon får fatt på skall göras sönder och skakas ihjäl. Kassar skall släpas runt på och kartonger bitas på.

Söndag är en bloggdag men hinns det med en blogg nästa vecka kommer den sent eller kanske på måndag. På söndag skall om allt går som det skall de första valparna äntligen få åka hem till sina fina och kärleksfulla föralltidhem. Jag är så stolt och glad för alla väntande hem, känns så bra att veta att valparna har massor med kärlek som väntar på dem. Ser så mycket fram emot att få följa detta gänget på livets stig, hoppas få dela den med familjerna i form av små bilder och uppdateringar.

Ha det gott alla vänner därute. Var rädda om er. Skall ni som jag ut på vägarna, så kör försiktigt.

Å det där med julen, ta det med ro.

// Birgitta

Så glad att se dig igen här inne på min blogg.

Nu är valparna 5 veckor och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

Nu äter gånget lagad mat 3 ggr/dag och på riktig tallrik.  Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla.

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v 6 och början av v 7 utvecklas rädslor. Men det tar vi nästa vecka.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått.

Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget. Det är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita.

Nu börjar den också försvara sina saker, lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Världen blir större och promenaderna längre. Under denna veckan skall dom få komma ut i trädgården lite längre stunder, om vädret tillåter.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna.  Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans fosterbarn.

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Nu är det väl hög tid att jag presenterar underverken.

Alla heter One Hands....

Lots of Love.

En tjej med humör som tar sig fram där hon vill.

Lots of Kisses

Gör skäl för sitt namn. Gillar att "döda" allt hon får tag i, skakar allt och busar för fullt.

Lots of Kindness. En sällskapsjuk, pussig liten tjej som inte vill sitta för långt bort.

Lots of Beauty Fick inte till en rättvis bild på henne för hon är verkligen en liten Beauty. På alla sätt. Sällskaplig, pussig och vill gärna komma ur valphagen.

Lots of Happiness. Glad tjej som gärna kampar med leksakerna. Sover för sig själv och kollar gärna läget.

Lots of Hugs. Just vad denna killen kommer att behöva, en riktig buse.

Lots of Speed. Mmm kan man nog säga.

Ja så här ser underverken ut, dom växer så det nästan syns, sköter sig med bravur på alla sätt och vis. Bajsar och kissar så vi har fullt upp Små barn är härliga barn, bäst och vackrast när dom sover.

Hoppas du hittat något kul att kika på och att får en härlig, spännande vecka.

Vi laddar för nya bus och äventyr.

// Birgitta

Hej, så roligt att du är här igen!

Nu har det rusat iväg 1 vecka till.

Det händer mycket i lådan. Nu har lådan fått flytta ut i köket till oss. Nu börjar resan att vänja sig vid vardagens ljud. Kastrullskrammel, diskmaskinsljudet, dammsugaren och alla andra konstiga ljud.

Från 4:e veckan är valpens förmåga att uttrycka sig fullt utvecklat. Nu skäller, gnäller, morrar den och kan skrika ordentligt om den kommer i kläm eller blir förbannad. Fram till 4 veckor är det mest gnäll om den tappar bort morsan eller känner sig lite bortkommen och hungrig.

Valpen rör sig fortfarande lite osäkert, men springer och klättrar på allt som kommer ivägen.

Undersöka saker och känna om dom är tuggbara. Som hos alla små barn skall allt in i munnen.

Mamma och mormor hjälps åt att hålla ett vakande öga på gänget.

Sover gör den fortfarande nästan 65% av dygnet men har nu börjat få den stora hundens sömnrytm. Dvs.. sover större delen av natten. Äter, kissar och busar på dagen. Sömnstunden på dagen är nu kortare, men fortfarande sover dom i hög med sina syskon.

När dom är vakna, provar dom alla nya sätt att kommunicera med sina syskon. Någon skäller, någon föredrar att morra, en tredje testar "bissingarna" just detta testande är en viktig del av socialiseringen. Man måste lära sig hur hårt man får bita innan kompisen, framtida matte/husse säger ifrån och hugger tillbaka. Ju tuffare syskon desto snabbare lär man sig att busa med tänderna är ok men inte bitas.

Mellan 3-5 veckors ålder dras valpen till allt levande, så nu är det roligt att lägga sig i lådan och bli undersökt. Vid ca 5 veckor avtar det intresset och dom börjar bli medvetna om sin ras, intresset övergår från allt till hundar. Men lite mer om det kommer nästa i veckas blogg.

Liza diar fortfarande sina valpar flitigt. Men nu nästan alltid stående. Tänker att det gör dom för att valpen skall få anstränga sig lite extra och hitta sin balans och benstyrka. Inget sker av en slump och det är ingen tillfällighet att nästan alla tikar gör lika utan att någon lärt dem.

Valparna äter nu mammas mjölk och lös mat = oxfärs, äggula och lite morot. Första måltiden en dröm, alla fattade direkt att oxfärs och äggula är en delikatess.

Alla växer och ökar fint i vikt. Dom väger nu alla runt 1.5 kg

Klorna är klippta för första gången. För att göra det så enkelt för valpen som möjligt, klipps klorna när sovklockan har ringt, så valpen sover gott, medans jag plockar med den. All hantering skall var skön och behaglig, inget trasslande.

Nu har valparna flyttat ut i köket, som jag redan nämnt.. Varför köket? Jo jag lägger stort värde i att valparna vänjer sig vid vardagens ljud, diskmaskinen, kastrullock som ramlar i golvet, smäll i lådor och skåp samt att vi springer fram och tillbaka titt som tätt. Att lära sig sova och slappna av fast det skramlar och händer saker är A & O i en Lagottos framtida liv.

Valplådan har också vuxit och blivit en stor tummelplats, nya sovställen hittas och kul leksaker som ligger ivägen. Allt till för att undersökas.

Eftersom sömnen fortfarande, är det dom mest sysslar med under dygnets timmar. Väljer vi att sova vidare, drömma med John Blund och hoppas att vi ses nästa vecka.

Ha en fin vecka och Tack för att du tog dig tid och kika in. 

// Birgitta 

Hej hopp på dig.

Som du nog förstår sitter jag så fort tillfälle ges och kikar på valpisarna i lådan. Följer noga varje individs utveckling.

Nu har det gått ytterligare 1 vecka och valparna fyller 21 dygn idag.  Dom växer så det knakar, har börjar fara runt i valplådan och väntar nu ihärdigt på att mamma eller mormor skall komma med mat. Denna lilla kullen är tidig i sin utveckling, alla valparna ligger 2-3 dagar före hela tiden. Det gläder mig mycket för då vet jag att dom fått/får den näring dom behöver från mamma och att förutsättningarna är de bästa för en fin utveckling.

Idag passerar dom ut mellanperioden och går in i den mycket längre socialiseringsperioden. Från 21a dygnet till 3 månader. Man brukar tala om att den dagen valpen börjar höra, passerar den in i socialiseringsperioden. Mellan 4-12 veckor brukar man tala om präglingsperioden, dvs den perioden då valpen präglas på och av flocken. Å då inte bara sin hundflock, människor skall ingå i flocken så nu startar även präglingen med oss. Lite mer om det kommer i kommande bloggar.

Man kan säga att alla funktioner som styr socialt beteende börjar bli kopplat och klart.

Valparna hör ännu inte fullt ut, men hörselnerven började fungera på dom alla i torsdags förmiddag. Då såg man tydligt hur dom reagerade på dom andra hundarnas skall. Dom ser ännu inte ordentligt. Hörselgång och ögon nu är helt öppna och dom kan börja styra in sig på ett mål. Lägger man sig ner i lådan kommer dom knattande direkt.

I takt med utvecklingen kommer dom vilja undersöka omvärlden, mer för varje dag. Fredag morgon började dom bita och småbusa med varandra. Första veckorna i denna perioden går ut på att undersöka och knyta ann till syskon, mamma, lyan och bli lite nyfikna på omvärlden. Vissa beteende såsom rädslor, flykt osv.. dröjer ännu några veckor innan det är kopplat och klart.  En valp som blir rädd innan den socialiserat med flocken, riskerar ju att fly undan och komma bort från tryggheten, så även där har modernatur tänkttill ett steg längre.

Alla har öppnat sina ögon och börjat vilja tugga på varandras öron (dom hänger ju där så frestande och bra. )

I slutet på denna veckan är det dax för valpisarna att få sitt första smakprov på fast föda. Brukar ofta dra på första måltiden tills valparna närmar sig sin 4 veckors dag, om tiken har mat och mår bra. Serverar alltid lite oxfärs och en äggula som första måltid. Under några dagar får dom smakprov som sedan sakta ökas ut till 1 mål mat om dagen.  Valparna skall nu också avmaskas för första gången.  Det brukar jag göra vid 3½ - 4 veckors ålder. Hur kan valpar få mask? A- det kan överföras från mamma, B-så sitter dom små lymlarna i bröstvårtorna och väntar på att valpen skall börja äta, så enkelt sagt kommer dom ner i valpens mage genom att den diar första dagarna. Alla valpar får inte mask, men avstå från maska gör jag inte. Valparna maskas 3 ggr innan dom lämnar oss.

 I och med att valpen får fast föda första gången börjar något spännande att hända i valpens mun.

 Längs med tungan har valpen små smaklökar som på latin heter Marginale papilae.

Deras enda funktion är att se till att valpen inte spiller ut mjölken dom äter ur spenarna. Direkt när valpen får fast föda börjar dessa att tillbaka bildas för att sedan helt försvinna. Säg sen att inte naturen är helt magisk.

Nu kommer tiken att äta sin mat och sedan gå i valplådan för att kräka upp den igen. Ansvarskännande tikar gör det flera gånger om dagen. Å gissa om valparna är lyckliga dom kan både käka och kasa runt i mammas goa uppvärmda mat. Ja ja det är då man måste komma ihåg att vi och dom värderar vissa saker helt olika.

Det sista dagarna har lådan börjat dofta och det måste man ju undersöka. Tänk själva vilken överrumplande känsla när man för först gången skall lukta på något och samtidigt få en ny upplevelse.

Killen på bilden känns väl igen vid detta laget.

Tik

Hane

Tik

Tik

Tik

Tik hos mormor.

Förstår att ni är nyfikna på vem som heter vad. Men det väntar jag med ett litet tag tills jag satt märkband på dem och kan skilja dem åt på riktigt. Nu ändrar dom sig så mycket dag från dag så en vit/orange tik är lik den andra vit/oranga och den bruna är lik den bruna så håll ut det kommer.

Fortfarande så vilas det mer än 65% av dygnet. Korta stunder av vakenhet och energi för att snabbt somna i tryggheten igen.

Mormor är trygghet, även för denna kullen. Det är egentligen väldigt dumt av mig att visa dessa bilder. För det är absolut inte något att rekommendera, låta mormor dela valparna med mamma. OM, man inte är 99% säker (100% kan man aldrig vara) på att hela flocken accepterar detta och att mamman är 100% trygg med sin flock och dom andra tikarna. Pia-Lotta "brukar" gå in och barnvakta i alla mina kullar. Men skulle aldrig låta henne göra det på en foderhund eller hos en tik som inte till 100 litar på att hon får hjälp. Räcker att en valp skriker till av någon anledning för att katastrofen kan vara ett faktum och hela flocken ger sig på varandra. Det kan också bli så att valparna helt enkelt blir stulna av "nya" mamma. Så jag höjer att varningens finger! Detta ni ser är ingen vanligt syn i tamhundens liv och inget man kan tillåta sin tik om dom inte är mer än trygga med varandra. Men det är högst naturligt beteende, i det vilda hade hela flocken hjälpt till med barnen, allt för att säkra släktens gång. Skulle det hända mamma något finns alltid en nanny som står beredd att hugga in och rädda valparna. Men i vår för hunden "stressade" värld kommer andra funktioner in som kan innebära katastrof om man inte har klart för sig hur hundar reagerar på varandra.

Men jag njuter av att se Plotta sova med barnbarnen. Så varmt, tryggt och lite extra käk skadar aldrig   Fäller faktiskt en tår, detta berör mig mycket. Fina, fina Plotta med det underbara temperamentet. Är så glad att ha henne som mamma och mormor till många av valparna.

Valparna känner skillnad på mormor och mamma, när mormor kommer ligger dom ofta kvar och njuter men när mamma Liza kommer bryter matpaniken ut. Väldigt roligt att titta på detta skådespel.

Hej svejs nu somnar vi om igen, för att höras nästa söndag om inget annat spännande kommer ivägen.

Snart kommer perioden, då våra efterlängtade föralltidmattar & hussar kommer och kikar på oss. Hmmm undra jag vad dom tycker om oss

Som vanligt ett bamse Tack för att du kikade in och tog dig tid att läsa om oss! Du skall veta att det gläder mig att just du är intresserad av vår valpresa.

// Birgitta