One Hands Kennel.
Hej hopp i galopp.
Jätte roligt att du är här igen och läser om vår valpresa.
Nu går dräktigheten in i v8, dygn 50-57. Dessa veckor ökar tikens magomfång och valparna växer på sig snabbt.
Liza ligger ofta med hela magen i golvet så jag förstår att hon känner sig tung och varm.
Nu är Liza nyklippt och fin. Klorna korta och fina allt för att valparna skall ha en fin mamma som tar hand om dem. Utan en massa hår på magen kan valparna lätt hitta till mjölkbaren. Klippa och fixa till tiken gör jag i god tid innan valparna beräknas, allt för att störa tiken så lite som möjligt veckan innan valparna kommer. Klipper och slipar klorna gör jag också nu, för att inte riskera att tiken har vassa klor och river valparna ifall hon råkar trampa på dem.
Så här ser valpen ut när den är 55 dygn.
I Lizas mage ligger det nu små "körvar" som är lätta att känna på utsidan. Skrattade gott igår kväll då en av dem övade att springa. Jisses så han/hon vevade på med sina små ben. Mjölken har nu börjat rinna till och juvret börjar bli större. Hon nu har ökat 2,1 kg i vikt.
Nu kan man också höra valpenshjärta slå om man lägger huvudet på tikens mage. Ett valphjärta slår ca 200 slag/minut i en ojämn rytm, hörs som ett tickande. Skulle vara spännande att veta om killar och tjejer precis som oss människor har olika hjärtslag när vi ligger i magen. Går ju inte att kolla tyvärr. Det är nog tur för då hade jag nog nördat in på det med. 
Idag skall valplåda inköpas från www.valplådan.se och ställas ordning så Liza kan boa in sig och känna sig bekväm.
Jag skall också plocka fram och se över alla "bra och ha" saker som en valpmorska kan behöva.
One Hands Iso, nyklippt och fin. En alltid lika nöjd och försynt tjej som finns nära och missar inget.
Stockholmsbönan Alba eller One Hands Contrast som hon heter i stamtavlan.
Vi haft den stora lyckan att få rå om henne, när hennes familjs är på semester. Det är så roligt att träffa och verkligen lära känna, valparna igen. När dom vuxit till sig lite. Det är då jag får ett litet, om än viktigt kvitto, på om temperamentet blivit som jag hoppades på. Alba är väldigt lik sin far, Scattis, utseendemässigt, hon har hans nyfikenhet, framåtanda och alltid lika snäll mot andra hundar. Hon är väldigt lik sin mamma, Pia-Lotta, i det att hon frågar hela tiden och finns runt dig utan att du märker av henne. Med andra ord en väldigt rar liten tös som är väl förvaltad av sin fina familj.
Vi gör som Liza vi sätter oss i solen och väntar.
Något knepigt är det. Väntan är lång, men tiden går fort. 
Till alla oss som väntar. Vi väntar på något gott och då kan vi inte vänta för länge.
Du glömmer väl inte att scrolla ned så du får ta del av resans tidigare "hållplatser" Där kan du också läsa mer om föräldrarna och vem jag är.
// Birgitta.