Hej, idag är du extra välkommen in.
Vi hälsar våra nya One Hands Lots of .... välkomna till världen.
Söndags bloggen blev en måndags blogg, av förklarliga själ.
7 valpar såg dagens ljus den 20/10
Väntan blev lite lång, känns alltid så när man väntar. Redan på lördag kväll började Liza boa. Höll på med det med jämna mellanrum hela natten. Flämta, hjässade, vankade, försökte gömma sig under soffan, i soffan och under kuddar. Vände upp och ner på valplådan åtskilliga gånger under natten. Söndag kl 15.55 såg första valpen dagens ljus. Han kom som en överraskning då jag inte sett några krystvärkar alls och hade ställt mig in på en lång kvälls väntan. Men Liza gillar att valpa på dagen så, så fick det bli.
Först ut kl 15.55 var en brunvit kille.
1 timma senare kl 16.49 kom en vit/orange kille, då tänkte denna uppfödaren. Tack för det skall det bara bli killar denna gången. Vi har haft övervägande tikar hos oss så någon gång skall det väl bli flest killar. Vi fick göra jobbet ihop. Liza var lite värksvag även denna förlossningen, men kanske döljer hon värkarna bra eller så är hon bara sådan. I detta läget är jag lite glad för mina arbetsår på förlossningen, samt att jag bostat henne med lite kalk och druvsocker, något har man lärt sig ändå ;) Nummer 3 en brun tik kom 16.52 nästa en vit tik strax därefter kl 17,30 Liza hann andas i 8 minuter innan nästa bruna tik kom kl 17.30. Nästa valp dök upp 17.50 även det en vit tik sen tog Liza ett långt djupt andetag och vilade till 18,35 då den sista lilla vita tiken dök upp i världen. Efter hennes ankomst, lade sig ron i valplådan och då förstår man att allt är klart. Så sammantaget gick valpningen väldigt bra och det sista väldigt snabbt. Trots lite kämpigt en stund. Liza är makalöst duktig i valplådan och somnade gott efter en slitsam eftermiddag. Är så imponerad av denna fantastiska lilla glada tik. Tack för henne Pernilla och Berit.
5 tikar och 2 hanar blev det i denna fina kullen. Alla stora och jämna dom vägde mellan 250 - 320. Äter fint, är tysta i valplådan och har bajsat allihop. Blir alltid lika förundrad hur sugreflexen, finns där direkt när dom kommer ur fostersäcken. Sökandet efter mat startar omgående, och hur dom faktiskt lyckas att hitta fram till mjölkbaren utan karta och kompass. Deras sugande på spenen hjälper efterkommande syskon att komma till världen. Sugrörelsen stimulerar tikens värkarbete. Naturen är fantastisk.
Nu börjar en om möjligt mer spännande period att följa och blogga om, lovar inte att jag hinner blogga lika flitigt som innan dom kom till oss. Lite annat att göra framöver.
Den första tiden i valpens liv mellan 0-14 dagar kallas den neonatala perioden. I denna perioden utvecklas valpen mycket. I takt med att myeliniseringen utvecklas kommer motoriken att komma igång.
Denna bilden är från förra kullen, men älskar den så den får ligga kvar.
Fostersäcken är en stark konstruktion, flera lager av bindväv som bildar en stark, stark säck. Tiken sliter upp säcken och biter av navelsträngen. Ibland behöver man hjälpa till så att hinnorna inte åker in i valpens mun och täpper till luftvägen. Så länge den är hel och intakt ligger valpen och andas fostervatten. Direkt när säcken bryts kopplar lungorna om till att andas syre. Så i det ögonblicket händer mycket i valpens kropp. Om möjligt skall man låta bli navelsträngen, den skall få gå av, av sig själv eller att tiken biter av den. Ju längre den får vara intakt desto mer av moderkakans blod kan vandra över till valpen, ge den styrka att klara livet utanför fostersäcken.
För att förstå vad som händer i valpens liv framöver. Måste man förstå hur outvecklade de är när dom föds. Valpen är både blind och döv vid födseln. Hjärnan är outvecklad, den är inte utvecklad klart innan valpen är 6 veckor gammal. Nervtrådarna är inte utvecklade utan är nakna och utan förmåga att skicka signaler, processen hos nervtrådarna myeliniseringen, är klar först när valpen är 5-6 veckor. Myelinet, det som sitter på utsidan nervtråden som för med sig signalerna till och från hjärnan. Valpen kan inte ännu känna igen sin mamma på lukten, luktreceptorerna utvecklas inte förrän 21.a dygnet.
Valparna roterar med sina framben för att ta sig framåt och hitta en spene. Dom trampar för att stimulera mjölken att släppa och för att väcka andra valpar i kullen när det är matdax. Trampandet är valpens mat och sovklocka. Alla valpar måste äta 7-8ggr/dag och alla äter samtidigt. Men alla dessa processer hoppas jag hinna ta en efter en i takt med att de utvecklas.
De första dygnen bor jag på en madrass intill valplådan för att ha ett öga på att ingen missar maten. Får ont i magen, kommer i kläm. Det är ett ögonblicksverk att mamma lägger sig på en valp och klämmer den. Eftervärkar och avstötning kan vara smärtsamt för tiken och då har dom ingen koll på var och hur dom lägger sig och rullar. Böka ner en valp under filten är ett enkelt jobb, men att hitta upp igen är nästan omöjligt. Man måste komma ihåg att i naturen finns inte filtar och underlag i valplådan. Utan där kan tiken gräva i jorden utan att en valp försvinner under underlaget. Vi människor behöver ta ett extra ansvar för vad vi hittar på i kärlek och omsorg för våra djur.
Det är så tröttsamt att komma till denna världen. Så här gott har en liten kille det när han får vila hos sin mamma. Som förövrigt inte lämnar sina valpar, utan måste tvingas ut för att kissa.
Stort Tack till Jolanta och Pernilla för att jag fick låna fina Igino till denna kullen.
Hoppas du gillar vad du läser. Vi är så glada att allt verkar gå bra och att alla ser ut att vara friska och krya.
Nu väntar fina föralltidhem på dem. Gläder mig så. Ni alla är mer än välkomna i One Hands gänget.
Nej nu väntar valplådan och en stunds avkopplande njutning. Å kanske en tupplur för det blev inte så mycket sovande i natt, men många gånger kan man säga.
Hörs snart igen.
// Birgitta.