Hej och välkommen tillbaka.
Nu har det tickat iväg en vecka till. Nu äntligen har vi kommit till denna dagen, då det är det bekräftat att Iso och denna snyggingen väntar smått. I dag av har jag ultraljuda Iso och nu är sanningens minut här. Inte utan att jag känner en viss oro, hur många såg vi, hur kommer resten av resan att arta sig. Nu väntar en tid där dagarna går fort men tiden går långsamt....
Just nu känner jag mig väldigt glad och förväntansfull. Vad Iso känner har vi inte snackat närmre om 
Foto Jolanta
Ja det är Igino som är den lycklige friaren. En hund jag bara älskar. Varför gör jag det. Jo.. snällare hane får man leta efter, lugn, social och cool skulle man nog kunna säga om honom. Jag har haft den stora ynnesten att få låna honom 1 gång innan och är sååå nöjd med det jag ser hos hans avkommor.
Lilla Julia är dotter till Igino, stannade i familjen hon är det mest älskvärda och lätta hund man kan tänka sig. Men därav inte sagt att hon är en nickedocka. Lagotton kräver stimulantia, vettiga arbetsuppgifter, en tydlig beskrivning av var och hur. Annars hittar dom på själva, med inte alltid ett resultat som matte/husse önskar sig.
Nu hoppas jag att kombon Iso & Igino skall bli minst lika fina.
Vi, jag och Iso, är helt säkra på att detta är helt rätt hela vägen. Snygg hane och två fantastiska hanhundsägare som besitter stor hundkunskap och som mer än gärna har framtida kontakt med Iginos valpköpare.
Vem är Igino - Solipse Ideal Igino
I denna länken kan ni läsa om Igino http://www.rasdata.nu/lagotto/hund/2016/s4238316.htm
Igino är en 4½ år gammal kille. Född i Solipse kennel i Tjeckien. Ägs av Jolanta Anderson och Galottens kennel/ Pernilla Astemyr Andersson.
Igiono är lite åt det stora hållet ca 48 cm hög. Väl kroppad och har ett fint huvud (i min smak)
Han har ett fantastiskt steg och använder sin kropp på ett vägvinnande sätt. Sällan jag sett en lagotto med så fina rörelser, det gör mycket att Jolanta tränar honom målmedvetet.
De avkommor vi fått efter honom är väldigt lika sin far. Både i kroppen och sättet.
Foto: Jolanta
Igiono lever sitt liv i en familj med både småbarn och 2 andra hanar. Han tränar agility med framgång och nosework med ännu större framgång. Jolanta är så duktig med sina killar.
Det gläder mig så när en arbetande hund får jobba. Ja, ja jag är inte världens bästa på det själv, skulle önska jag kunde träna mer med mina vovvar. Inte bara lusten begränsar tyvärr.
Citat Jolanta: Där har du fångat hans personlighet perfekt....
Visst syns det i blicken att han drömmer om sina små telningar.....
Nu till veckans lyckliga händelse.
Vad ser vi på bilden?
Bild 1
Bild 2
Bilderna är från idag måndag den 7/9, 32 dygn efter 1a parningen. Man ser tydligt på bild 1, 2st ägg som ligger i hornet. PÅ bild 2 har jag markerat ut hjärtat, som var stort och fint på alla foster, det vi såg, så såg väldigt jämna och fina ut. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar. Jag vet hur många fosterblåsor vi såg och hur många foster vi hittade. Men det bevarar jag som en hemlighet. 
Fina och stora var dom allihop, så jag känner mig väldigt förhoppningsfull. Brukar med glimten i ögat säga att det ofta blir dubbelt så många som man hittar. 
Detta är vad du ser på bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.
Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.
Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Iso får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken, även om hon redan dygn 10 påtalade att hon var vrålhungrig hela tiden. Dock fick Iso i dygn 29 känning av illamående och vägrade mat. Hon tittar på mig som jag inget fattar när jag serverar henne mat, godis kan väl duga, tyx hon vilja säga. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca.
Isos mage dygn 28 dvs v4 redan.
Redan efter 17 dygn kunde man ana en viss förändring på henne, Iso är förstföderska och ofta tar det lite längre tid innan man kan se en kroppslig förändring. Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Isos mage. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp ca 1,2kg så det bordar gott. Jag väger ISO varje vecka och har lite koll på hur hennes kropp.
Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Iso är idag måndag i dygn 32 ca. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.
Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov a A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera på sin tik, då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling. Dvs de bågar som bildar gomen.
Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (de 3 gomstrukturerna) och gomen bildas.
Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om en vecka ca runt dygn 42.
Under hela Isos dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker som det är möjligt.
Senare tids forskning har förstärkt teorin om att, valparna påverkas mer av sin mammas stress nivåer än vi tror under fosterlivet. Det som påverkar fostret mest är stress och könshormoner som tiken utsöndrar under dräktigheten. Om den dräktiga tiken upplever stress reagerar hon med frisättning av stresshormonet kortisol. Kortisolet passerar genom moderkakan och in i fostren. Varje obehaglig händelse som drabbar tiken ger fostren en dusch av stresshormon. Det får till följd att valpens hjärna och organ förbereds på en viss stressnivå. När valpen föds är den redan förberedd på att reagera på ett visst sätt i en stressituation.
Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende.
En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem. 
Iso och jag tar livet med ro under dessa veckor. 
Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.
Nu avslutar jag denna dagens blogg med ett foto taget av Jolanta på pappa Igino som 9 veckors valp.
Hoppas du hittat något spännande att läsa om och att du som jag gläder dig åt vad som komma skall.
Nu får vi fortsätta och hålla tummarna för att tiden rullar på och att allt går vägen med dom små och Iso. Det finns en massa faror på vägen, som kan ställa till det.
Trot om du vill men hon har snudd på gått halva dräktigheten.
Nu är det bara att sitta ner och vänta på vad som komma skall...
Hoppas du får en fantastisk vecka, själv tänker jag att jag kommer att små le hela veckan och njuta av den nya vetskapen.
Va rädd om dig och njut av dagen.
// Birgitta 