Jag känner mig hel när jag får vandra, tyst i skogen, gärna med goda vänner. Ensamhet i sällskap, är det bästa av världar.
Naturen bjuder på en massa upplevelser, tankar och funderingar.
En solbelyst björk, påminner mig om en bok jag läst, det starkaste jag läst. Allén av Anders Geidemark.
En väg påminner mig om att livetsväg är varken svart eller vit, ej heller rak.
Det finns alltid ett ljus, längre fram längs vägen. Man får ta det försiktigt i kurvorna, så når man dit.
Någon gång kan ljuset, gömma sig i ett dunkel.
Spår av flitens lampa, fångar alltid mina tankar.
I ett hus,
Vid vägens slut,
Liten tomte tittar ut,
Kom å kom i stugan in,
Knut, knöt en knut, vem vem har byggt denna knuten mitt ute i skogen.
Vem gömmer sig bakom stubben? Lätt att förstå hur sägner om tomtar och troll vaknat.
Det var längesedan jag plocka några blommor.
Så jag sticker väl iväg och gör det nu.
Hur det än är och var du än är, finns det alltid någon som ser dig. Som vill dig väl och som är nyfiken på just dig.
Är så tacksam för allt naturen bjuder mig på.
Bilderna är tagna, i skogarna mellan Insjön och Leksand. Tack alla ni som var med och som förgyllde min resa till Dalarna. Massa kunskap om fåglarna och naturen, i området, fick vi av Staffan Myller. Tråkigt att minnet är så dåligt, önskar att jag kunde komma ihåg all fin fågelsång vi hörde och vilka fåglar vi såg. 
Fåglarna får komma i en senare blogg.
Tack för att du tog dig tid och kika in.
Ha en fin daga och hugg tag i nästa vecka med glädje och tålamod. 
// Birgitta