En dag kan börja bra och sluta mindre bra. Konstigt hur en känsla kan förändras med dagenstimmar.
Denna påskdagen har varit en trevlig, mysig och lite lessam dag.
Men vi får börja från början.
Morgonen började med en nästan euforisk känsla. När jag fick syn på en Stenknäckare (Coccothraustes coccothraustes), en sällsynt och skygg besökare, jag aldrig fått äran att se tidigare.
Kanadagässen kommer i stora stäck in över våran lilla by.
En och annan grågås (Anser anser) följer med i sträcken.
Men hallå.... har du tappat Nils Holgerson eller gömmer han sig i din vackra fjäderskrud?
Sträck efter stäck flyger nära över mitt huvud. Kan inte riktigt beskriva den känslan av ljud och syn upplevelse som dessa fina fåglar bjuder mig på.
Waoo va jag gillar dessa fåglar, vår största gås. Kanadagås (Branta canadensis)
Jag tror vårfloden är igång.
Nu hoppas jag detta är det sista isfotot jag tar för i år. Vackert men nu har jag nog fått så det räcker med vinter kort.
Med på morgonpromenaden hade vi denna "underbara" lilla kille. Han är så fin, mysig och glad. Skall bli så roligt att få äran att följa honom på resan till vuxen Lagotto grabb.
Bisonoxarna tycker nog att det är lite vår i luften. Dom ligger helt avslappnade i solen och gottar sig.
Ormvråken är på friarstråt. 4 st flög i cirklar över huvudet på mej. Det var risk för nackspärr men det tar jag med glädje.
Här är anledningen till att dagen slutade i moll. Lilla Mea fick åka till sjukhuset, sova en stund och operera sig.
Så trött och så lessen hon är över tratt och smärtan. Men det blir bättre nu, det lovar matte.
Stort hål i plånboken och ett stort sår i Mattes hjärta. Finns det något värre än när flickorna har ont?
Efter 2 timmar sovande i mattes säng, ramlade Mea ut i köket en promenad på 3 meter. Säckade ihop trött och deppig för att sova igen.
Min goa lilla varelse så jag älskar dej.
Sitter här och vet att du behöver medicin men förmår mej inte att väcka dej.
Kram på dej.