Valpresa 2021-12 Vilken go kull.

by Birgitta6. november 2021 11:44

Tack för ditt tålamod, bloggen tog några extra dagar på sig att bli klar.

Jag måste börja veckans blogg med att skriva om min otroliga glädje över att vi en gång för 12 år sedan fick köpa Pia-Lotta. Hon som nu är gammelmormor, mamma Liza. Liza den snällaste och mysigaste hund man kan tänka sig, och hon som är den som bildade äggen som Lillevovven nu fött fram till dessa fantastiska valpar. Jo det är faktiskt så att Liza , Humlans mamma, bildade alla äggen i sin livmoder som Lillevovven skall bära fram i sitt liv. Liza bestämde antal, kön och kvaliteten. Det är vår finaste som givit mig (oss) förutsättningen till detta. Jag är Pernilla evigt tacksam för att vi fick köpa Pia-Lottan och för att hon alltid, hela tiden är min finaste vän.

Men nu till Happy kullen.

Nu är valparna 5 veckor och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

 

 Nu börjar valparna alltmer själva att ta initiativ till diandet och tigger av sina mammor. Det uppstår nu en mor-barn-konflikt. Det ligger i valparnas intresse att dia så länge som möjligt, men det ligger i tikens intresse att avvänja så snart som möjligt eftersom digivandet är mycket energikrävande för henne. Lillevovven förstår inte att hon har en vinning av att dia, för så länge hon gör det får hon 4 gånger så mycket mat att äta Wink

Nu äter gänget lagad mat 2-3 ggr/dag och på riktig tallrik. Smile Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla. Detta gänget är lite sparsmakade när det gäller mat i skål, varför inte välja det alternativet som rinner ner i halsen och slippa tugga, när man kan?

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v 6 och början av v 7 utvecklas rädslor. Men det tar vi nästa vecka.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått.

Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget.

Det är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita. Det ingår i vuxenlivet att inte äta upp sin säng.. hurru....

Nu börjar dom också försvara sina saker.

Lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Nyfikenheten är stor på alla nya saker som presenteras. Några hängande saker kan vara en dagsuppgift att försöka få tag på,

En spegel är en utmaning. En klocka låter och tamburinen funkar alldeles utmärkt att klättra igenom.  Samtidigt som valpen får en utmaning, lär den sig att flygande saker inte behöver vara farliga. Bara man parerar så man inte får det i huvudet Wink

Världen blir större och promenaderna längre. Nu vill dom ut hela tiden, att finna sig i att grinden är stängd är en utmaning i sig.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran. Under denna veckan kommer dom att få hela köket som tummelplats, komma ut i trädgården och innan veckan är slut hoppas jag dom fått komma ut i skogen en sväng. Utelivet styrs till fullo av vädergudarna.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna.  Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans fosterbarn.

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Nu njuter vi vidare av kommande vecka.

Ha det jätte gott och ta dagen med förnuft och klokskap.

// Birgitta

valpresa 2021-11 Nu börjar resan ut i stora världen

by Birgitta31. oktober 2021 06:00

Hej, så roligt att du är här igen!

Nu har det rusat iväg en vecka till. En vecka där det hänt mycket trevliga saker.

Valpisarna är nu registrerade i SKK och fått sina namn. Veterinären är vidtalad och bokat tid för veterinär besiktning.  Så ja, veckan har varit överlag väldigt trevlig, på hundfronten.

Låt mig nu presentera Happy gänget. Kommer andra bilder på dem så småningom. Men håll till godo med dessa så länge.

One Hands Be Happy. Killen i gänget, han har mycket åsikter om saker och ting. Får han bestämma vill han sitta i knät och bita i mattes näsa.

 One Hands Happy for you. En liten tik som gärna biter på saker och jabbar med sina framtassar och anfaller gärna sina syskon.

One Hands Happy to be here. En go liten tik, men en räv bakom örat eller bakom båda öronen. Wink Hänger gärna med brorsan på dagarna.

One Hands Happy living. En mycket rar liten tik som tycker det är gott att sova, och bita morsan i benen och syskonen i näsan.

 

Nu händer det mycket i lådan. Lådan med innehåll har fått flytta ut i köket till oss. Nu börjar stora resan till, att vänja sig vid vardagens ljud. Kastrullskrammel, diskmaskinsljudet, dammsugaren och alla andra konstiga ljud.

Från 4:e veckan är valpens förmåga att uttrycka sig fullt utvecklat. Nu skäller, gnäller, morrar den och kan skrika ordentligt om den kommer i kläm och kan blir riktigt förbannad. Fram till 4 veckor är det mest gnäll om den tappar bort morsan eller känner sig lite bortkommen och hungrig.

Sover gör den fortfarande nästan 65% av dygnet men har nu börjat få den stora hundens sömnrytm. Dvs.. sover större delen av natten. Äter, kissar och busar på dagen. Sömnstunden på dagen är nu kortare, men fortfarande sover dom i hög med sina syskon.

När dom är vakna, provar dom alla nya sätt att kommunicera med sina syskon. Någon skäller, någon föredrar att morra, en tredje testar "bissingarna" just detta testande är en viktig del av socialiseringen. Man måste lära sig hur hårt man får bita innan kompisen, framtida matte/husse säger ifrån och hugger tillbaka. Ju tuffare syskon desto snabbare lär man sig att busa med tänderna är ok men inte bitas.

Mellan 3-5 veckors ålder dras valpen till allt levande, så nu är det roligt att lägga sig i lådan och bli undersökt. Vid ca 5 veckor avtar det intresset och dom börjar bli medvetna om sin ras, intresset övergår från allt till hundar. Men lite mer om det kommer nästa i veckas blogg.

Humlan diar fortfarande sina valpar flitigt. Men nu nästan alltid stående, ibland kan man passa på att sova medans ungarna förser sig. Dom står för att valpen skall få anstränga sig lite extra och hitta sin balans och benstyrka. Inget sker av en slump och det är ingen tillfällighet att nästan alla tikar gör lika utan att någon lärt dem. Gammelmormor tar sig ibland en powernapp i valphagen, eller närmare bestämt hon övervakar att barnbarnet sköter sina små och inte utsätter dem för något farligt. Hon hjälper gärna till att städa rumporna och håller efter i valplådan. Bättre nanny får man leta efter.

Yum, yummm

Valparna äter nu mammas mjölk och lös mat = oxfärs, äggula, lite A-fil och morotspure. Första måltiden en alltid dröm, alla fattade direkt att oxfärs och äggula är en delikatess. Lillevovven är avundsjuk för att valparna får god mat och inte hon. Just nu är Humlan helt mathysteriska, hon äter nog 1.5 kg mat om dagen men skulle gärna få mer om det gick.

Alla växer och ökar fint i vikt. Dom väger nu alla drygt 1,5kg

Sen har bordsskicket mycket att önska, mamma Humlan anser att dom är väl kladdiga runt munnen när dom ätit.

Nu har valparna flyttat ut i köket, som jag redan nämnt.. Varför köket? Jo jag lägger stort värde i att valparna vänjer sig vid vardagens ljud, diskmaskinen, kastrullock som ramlar i golvet, smäll i lådor och skåp samt att vi springer fram och tillbaka titt som tätt. Att lära sig sova och slappna av fast det skramlar och händer saker är A & O i en Lagottos framtida liv.

Valplådan har också vuxit och blivit en stor tummelplats, nya sovställen hittas och kul leksaker, allt som ligger ivägen. Allt är till för att undersökas.

Kampa med syskonen är en favoritsysselsättning, men mest sover dom. Gärna under hundsängen och i en stor klump.

 

Hoppas du får en fin vecka, här väntas valpmys och mera valpmys.

Här smids nya planer, för en framtida valpkull, så spännande att läsa och se andras fina hundar, inte utan att det är svårt att välja vilken potenciell hane man skall kunna få lov att använda. Men, men tänker att Isos kille är utvald och nu väntar vi med spänning på hennes löp. Det blir en spännande resa vill jag lova. Wink

 

Ta väl hand om dig!

// Birgitta

 

 

Valpresan 2021- 10 Hopps så fort det går nu.

by Birgitta24. oktober 2021 06:00

Hej hopp på dig.

Som du nog förstår sitter jag så fort tillfälle ges och kikar på valparna i lådan. Följer noga varje individs utveckling.

Nu har det gått ytterligare 1 vecka och valparna fyller 23 dygn idag. Dom växer så det knakar, har börjar fara runt i valplådan och väntar nu ihärdigt på mamma. Denna kullen är helt exemplarisk, följer teoriboken till punkt och pricka, i sin utveckling. Dom är tjocka som små delfiner allihop. Det gläder mig mycket för då vet jag att dom fått/får den näring dom behöver från mamma och att förutsättningarna är de bästa för en fin utveckling.

 

Någon gång runt 21 dygnet lägger sig inte tiken ner och diar längre. Lite taskigt kan man tänka, naturen är även här väldigt fyndig. Den som inte orkar stå eller kan träna sina ben att stå så den får mat, är inte stark nog för livet utanför lådan. Lite hårt, som uppfödare skulle man inte låta den sorteringen ske, i det vilda har det en stor funktion. Man måste vara stark om man skall klara sig och dygn 21 skall valparna fixa att stå på bakbenen och käka om dom vill ha di. Lillevovven är dock en förstående mor, trots att hon e en .... nej nu blev det fel Wink hon är en snäll mamma och kör lite växelmatande ibland stående och ibland liggande, eller om hon e lite lat ... vet inte riktigt, får ta ett snack.

Nu har dom passerat den så kallade mellanperioden och går in i den mycket längre socialiseringsperioden. Från 21a dygnet till 3 månader. Man brukar tala om att den dagen valpen börjar höra, passerar den in i socialiseringsperioden. En period då dom börjar bli medvetna om sig själva och sin egen kropp, man kan se tendens till att dom försvarar sig och vill tillrättavisa om någon kommer inpå och det inte passar.  Mellan 4-12 veckor brukar man tala om präglingsperioden, dvs den perioden då valpen präglas på och av flocken. Å då inte bara sin hundflock, människor skall ingå i flocken, nu startar även präglingen med oss. Lite mer om det kommer i kommande bloggar.

Man kan säga att alla funktioner som styr socialt beteende börjar bli kopplat och klart.

Valparna hör ännu inte fullt ut. Hörselnerven var myeliniserad och klar, på dom alla i tisdags kväll. Som i ett trollslag såg man hur dom reagerade på mormor Lizas gnäll om att få komma in i valplådan.  Dom ser ännu inte ordentligt. Hörselgång och ögon nu är helt öppna och dom kan börja styra in sig på ett mål. Lägger man sig ner i lådan kommer dom knattande direkt.

I takt med utvecklingen kommer dom vilja undersöka omvärlden, mer för varje dag. Nu är dom nyfikna på nya saker, har börjat småbusa och tugga på och med varandra. Första veckorna i denna perioden går ut på att undersöka och knyta ann till syskon, mamma, lyan och bli lite nyfikna på omvärlden. Vissa beteende såsom rädslor, flykt osv.. dröjer ännu några veckor innan det är kopplat och klart.  En valp som blir rädd innan den socialiserat med flocken, riskerar ju att fly undan och komma bort från tryggheten, så även där har modernatur tänkt till ett steg längre.

Nu är dom uppe på benen allihop och nu är det strax dax att klippa klorna för första gången.

Bästa stunden för pyssel av detta slag är när dom just ätit och somnat in i värmen vid ett syskon eller mamma, då är dom som små trasdockor och kan lugnt hanteras utan kamp. Dom är snabba och starka dom små rackarna, när dom är pigga och hungriga.

I slutet på denna veckan är det dax för valpisarna att få sitt första smakprov på fast föda. Brukar ofta dra på första måltiden tills valparna närmar sig sin 4 veckors dag, om tiken har mat och mår bra. Serverar alltid lite oxfärs och en äggula som första måltid. Under några dagar får dom smakprov som sedan sakta ökas ut till 1 mål mat om dagen.  Valparna skall nu också avmaskas för första gången.  Det brukar jag göra vid 3½ - 4 veckors ålder. Hur kan valpar få mask? A- det kan överföras från mamma, B-så sitter dom små lymlarna i bröstvårtorna och väntar på att valpen skall börja äta, så enkelt sagt kommer dom ner i valpens mage genom att den diar första dagarna. Alla valpar får inte mask, men avstå från maska gör jag inte. Valparna maskas 3 ggr innan dom lämnar oss.

 I och med att valpen får fast föda första gången börjar något spännande att hända i valpens mun.

 Längs med tungan har valpen små smaklökar som på latin heter Marginale papilae.

Deras enda funktion är att se till att valpen inte spiller ut mjölken dom äter ur spenarna. Direkt när valpen får fast föda, börjar dessa att tillbaka bildas för att sedan helt försvinna. Säg sen att inte naturen är helt magisk.

Nu kommer en period när vissa tikar äter sin mat och sedan gå till valplådan för att kräka upp den igen. Ansvarskännande tikar gör det flera gånger om dagen. Å gissa om valparna är lyckliga dom kan både käka och kasa runt i mammas goa uppvärmda mat. Wink Ja ja det är då man måste komma ihåg att vi och dom värderar vissa saker helt olika.

Det sista dagarna har lådan börjat dofta och det måste man ju undersöka. Tänk själva vilken överrumplande känsla när man för först gången skall lukta på något och samtidigt få en ny upplevelse. Kiss

Ja jisses vad det går fort. Så spännande varje gång, upptäcker nya saker och lär mig något nytt med varje kull. Ingen är den andra lik.

 

 Kan nu med glädje berätta att valparna fått sina namn och är registrerade i SKK. Känns alltid så gott när detta är gjort. Vem som är vem får ni klura på 1 vecka till. Måste imponeras av hur snabba SKK är med registreringen av nya hundar och HD resultat, en stor eloge till de som jobbar med detta.

 

Som uppfödare och hundägare är livet inte svart eller vitt utan går mer i gråskalan. Det händer lika mycket svåra, tråkiga saker, som glada saker och alla måste man "ta" med samma lugn och metod för att komma igenom, så enkelt är det.

Lovar er alla att ni under hundtiden kommer att springa på saker ni vill slippa, då skall ni veta att uppfödaren finns där att bolla med! Just därför skall du vara noga med att välja ut oss, din hunds uppfödare, det måste stämma så ni vågar och  vill fråga, fråga och fråga igen.

Vi uppfödare är inte alla duktiga på att var transparanta, träffar du på någon av oss som talar illa om en kollega, välj annan uppfödare. Sådant bådar inte gott varken för dig, din hund eller för våran ras.

 

Hoppas du får en fin vecka och är rädd om dig.

Å du funderar du på något som jag skrivit om. Är jag mer än tacksam om du påpekar faktafel eller ännu hellre vill fråga och veta mer. Hör av dig! Jag skulle kunna skriva spaltmeter om alt spännande som händer under valpens första veckor i livet, men skonar dig från detta tilltag Yell

 

 

Valpresan 2021-9 Dagarna rusar iväg nu är dom 15 dagar redan

by Birgitta17. oktober 2021 06:00

Hej hopp igen.

Jag är så glad att du följer våran valpresa.

Nu är valparna 15 dagar och har passerat den neonatala perioden.

Är nu 1 dag in i mellanperioden, eller övergångsperioden, dygn 14-21.En kort period där det händer väldigt mycket. På några timmar kan man se att det ändrar sig och att valpen klarar en ny uppgift. Att sova utan sin syster är ännu en omöjlig uppgift Wink Lägger man isär dem kasar dom snabbt tillbaka, till värmen och närheten. Åter igen man skall inte vara dum mot dem, men ibland är det så fantastiskt att se hur naturen fixar och donar så att det skall bli "bäst"

Dygn 12 bär frambenen upp hela hundens kroppsvikt. Från dygn 14 är alla nervbanor i frambenen klara och valpen kan sitta. Från dygn 16 börjar bakbenen, om än darrigt och ostabilt, bära upp kroppen. Motoriken förbättras stegvis dag för dag och valpen blir mer och mer stabil. Nu finns inga hopdragningar, utsträckningar i ryggrad och ben kvar, det har blivit en jämvikt mellan sträckar och böjmuskulaturen.

Dag 10-14 är ögonen klara för att öppnas, en del öppnar dem aningen tidigare men det kan också dröja några extra dagar.  3 av dem öppnade sina ögon igår morse. Även om ögonen är öppna ser inte valpen ordentligt, den kan lokalisera sina syskon och kan med synens hjälp ta sig till sin flock. Nu kan dom skönja ljus och mörker och om något kommer emot den. Nu får valparna lite mer ljus i valplådan.Tills nu har dom mesta tiden legat i mörker i sin konstgjorda lya. För första gången fick jag lite ångest när lilltjejen kikade på mig genom sina glansiga ögon, nu är dom ju stora. Vill vill ha dem kvar som dom är, små och helt underbara. Stoppa tiden. Lyckan är dock stor när man ser att båda ögonen finns, ser klara och fina ut. Även hundar kan födas utan ett öga eller med ett öga som inte funkar riktigt, inget hunden kommer att lida av i livet, men som uppfödare är det skönt för varje sak man ser komma, som den skall.

Vid 18 dygnet börjar valpen att ändra sitt ätbeteende, den börjar så smått att prova på hur det är att lapa.

Rootingreflexen avtar dag för dag, valpen använder bakbenen mer och mer för att förflytta sig framåt.

Dygn 21 händer en hel del med valpen, första tanden bryter igenom,det är en hörntand i överkäken som kommer först och nu börjar valpen vilja gnaga på saker. Valparna föds utan tänder, under denna perioden kommer dom fram en efter en. Valpar får 24 mjölktänder 14+14. När permanenttänderna kommer är dom 42 st till antalet. Inte helt ovanligt att valpar likt barn, får lite lös mage dessa dagar. Man kan underlätta lite genom att tänka till vad och hur mycket mat tiken får just under dessa tanddagar.

Dygn 21 är luktnerven myelinisead och valpen kan börja lukta sig till saker. Nu kan valpen lokalisera sin flock med både ljud, lukt och syn impulser.

Myelin och myelinisering det var ett fasligt tjat om det. Men vad är myelin? Jo det är celler som i huvudsak består av fett, protein och vatten. Som har den fantastiska egenskapen att den slingrar sig runt nervcellen och ökar ledningsförmågan för signalerna. En "naken" nervcell transporterar en signal med 1m/sek en färdig myeliniserad med 120m/sek.

Myelinet är beroende av B12-vitamin för att kunna fungera och utvecklas optimalt. Så det är av yttersta vikt att tiken är påfylld i sina B-12 reserver under dräktigheten, så att hon inte kommer att lida brist när valparna diar och tar sina vitaminer.

Sprittningsrelexen, dvs valpen spritter till vid häftiga ljud och rörelser i dess närhet, utvecklas runt 21a dygnet, då i samband med att hörselnerven myeliniserats och dom börjar höra. Smärtreceptorerna är fullt utvecklade mellan 2-4 veckan, lite olika hos olika individer. Nu märks det tydligt att dom börjar bli kroppsmedvetna, dom kan skrika hjärtskärande om dom sover och man lyfter dem plötsligt eller om mamma hoppar in i lådan och råkar stöta till dem.

Bajsa och kissa behöver den ha hjälp med från mamma fram till slutet av denna perioden. Sedan är reflexen att tömma tarmen klar och valpen klarar att bajsa och kissa själv, utan stimulering. Men bajsen och kissen det kommer när och var som helst. Att styra "utskänkningen" kan för många individer ta väldigt lång tid. Den förmågan är långt ifrån klar när valpen flyttar till sitt föralltidhem.

Nu börjar valpen bli mer och mer vaken. Mot slutet av perioden är den vaken upp till 35% av dygnets timmar. Resten av tiden består av sömn och vila. Nu längtar jag efter att snart kunna ta upp valparna och gosa med dem. Men tills ögon och öron är klara får dom "bara" vara i lådan och lyfts inte upp mer än när jag rengör i bädden. Mamma Humlan vill inte att någon lyfter eller flyttar på hennes valpar. Har aldrig haft en tik som tar sin mammaroll på så stort allvar. Tänker ibland att hon faktiskt vet att jag tagit 2 av hennes barn från henne, man vet aldrig vad dom fattar och inte fattar. Hon försvarar inte bebisarna men blir orolig i i hjärteroten om jag lyfter någon eller hon inte ser alla direkt.

Klappa och pilla på dem kan jag ju inte låta bli. En tant på knä med rumpan i vädret är numera den vanligaste synen hos oss (inga bilder tillåts). Det är det värsta med valpar, man får skurgummsknä. Laughing

Det här är en hund röntgad vid 14 dagars ålder. Vill så gärna att ni kikar och tar till er hur outvecklad valpen är i sin rörelseapparat. Visserligen ingen Lagotto utan en röntgenbild av en 14 dagar gammal valp av en ras som är byggd för snabbhet och höga farter. Men en valp är en valp är en valp.

Här ser man tydligt på röntgenplåten hur lite skelettet har mineraliserat sig. Bakknäna är "bara" nästintill osynligt brosk, höft och bäcken kan man bara ana var det skall finnas.

Här en röntgenbild (lånad) på hur knät ser ut på valpar som är färdiga att födas. Dom är helt ofärdiga och öppna, kan ta upp till 2 år innan dom är helt mineraliserade och klara, lite beroende på hundras. Det är många ben som skall hitta sitt läge och mineraliseras i ett knä, condyler (den runda framträdande delen av slutet på ett ben, tillväxtconen, enkelt förklarat)  skall växa till sig och ligament och muskler hitta sina fästen, funktioner och bli så starka att dom kan hålla leden på plats. Ett uttänjt ligament förblir ett uttänjt ligament som kan tappa sin förmåga att stötta leden. Så hur duktiga vi uppfödare än är, på att avla på "friska" individer, kan ett oförsiktigt valp/unghundshanterande leda till just sådana skador, som man lätt tänker beror på slarvig avel.

Kika och fundera, så förstår man hur lite utvecklad valpen är och hur lång tid det kommer att ta innan den är klar. Samt hur viktigt det är att vi hjälper valpen att kunna bygga muskler, sakta och försiktigt. Muskler som skall hålla leder på plats tills dem är stabila och utvecklade. Skelettet klarar inget utan muskler som fungerar. Detta kommer ni höra mig tjata om flera gånger innan valparna är 1 år och klara för röntgen. Det kommer att dyka upp fler spännande bilder under resans lopp.

Nu har valpisarna fått sina namn, nu inväntar vi bara att SKK skall registrera dem. När det blir klart, får ni veta vad dom skall heta och så småningom vem som är vem.

Jag har full förståelse för att ni alla i föralltidhemmen, längtar efter att träffa era valpar. Men dom måste bli 4 -5 veckor innan främmande människor (ja ni och era baciller är främmande för eran valp, hur hårt det än låter) är välkomna hit. Innan dom får träffa främmande hundar skall dom helst, bli minst 8 veckor och då endast väl utvalda och få hundar. Jag har den stora glädjen att ha en fin flock som valparna kan umgås med och lära sig hundspråket av. Socilaiseringsperioden startar när valpen är 7 veckor och sträcker sig till 12 så dom hinner lära sig hur andra individer fungerar. Inget man behöver ha bråttom med.

Måste, måste bara tillägga och igen Tacka alla valpköpare i Greatkullen för att ni mangrant kom och röntgade. Waoo vilket resultat jag är rörd till tårar av stolthet och glädje. Tack för att ni förvaltat era valpar/unghundar så bra det första så viktiga året. Nu kan ni alla träna på, cykla, köra skidor, simma  och ha hur roligt som helst med era hundar utan att behöva fundera på om dom har bekymmer i sina höfter eller armbågar.

Tack vare er fick vi ett resultat jag inte i mina vildaste fantasier skulle våga drömma om. Rörd till tårar, när jag läste av detta. En jämnare kull får man leta efter.

Nu har kenneln endast 2 hundar som inte blivit röntgade, så jäkla stolt över mina valpköpare.

 

Hoppas ni alla får en fin vecka och kan vara ute, friska och krya och njuta av höstens alla färger och fina dagar.

// Birgitta

 

 

 

 

 

valpresan 2021 - 8

by Birgitta10. oktober 2021 06:00

Hej och tack för att du väntat.

Ibland går saker inte som man planerat.

Humlan bestämde sig för att valpa redan lördagen den 2/10, 5 dagar för tidigt dvs på 57 dygnet.

Att valpa så tidigt är ödestigert för både tik och valpar så det blev ett oroligt dygn.

Å jag vi klarade inte alla valparna. Det föddes 7 st (2 hanar + 5 tikar), 1 var död när den kom och 2 var prematura och små, troligtvis dåligt utvecklade lungor, då den ena visade tecken på lunginflammation ganska kvickt. Dom 2 fick jag hjälpa över på regnbågsbron. JA så är det, och det är mitt förbannade ansvar som uppfödare att ta det beslutet. Men visst gör det ont i hjärteroten när man måste ta sådana beslut. När en valp piper och gnäller hela tiden är det något fel och då får man göra saker man inte alltid vill. Något man alltid måste räkna med händer när man beslutat ta en kull valpar.

Men nu ser vi detta som lärdom och njuter desto mer av 4 fina valpar som utvecklas och växer som dom skall.

3 tikar och 1 hane.

Söndag morgon och valparna är nu 8 dagar, starka och tjocka.

Humlan är en fantastisk mamma som inte lämnar sina valpar mer än nödvändigt. Lägger jag mig vid lådan och försöker klappa en valp putter hon varsamt undan min hand och lägger huvudet över valparna. Närmar jag mig med kameran lägger hon sig och omfamnar dem, så fota är ingen lätt uppgift med en kärleksfull mamma.

Fantastiskt att få följa dem och se hur det växer så man nästan ser det. Varje dag händer det något nytt. Små små detaljer. Någon står plötsligt på sina bakben och äter, någon kryper lite snabbare, någon håller sitt huvud lite högre. Men för det mesta sover dom sin skönhetssömn.

En njutbar upplevelse är att se de små svansarna börja vifta när mjölken rinner till, sen kommer det nöjda klunkandet, ett ljuvligt ljud att höra hos en kull. Då vet man att dom får det dom så väl behöver, iof så räcker det att titta på magarna på detta gänget för att förstå att dom får i överflöd.

Nu är dom mitt inne i den perioden som kallas neonatalperioden. Perioden innefattar valpens två första levnadsveckor. Valpens huvudsakliga uppgift är i denna period att överleva. Behoven präglas av värme, mat, massage, sömn och mera sömn.

Perioden sträcker sig från 0-14 dagar.

 När valpen letar efter en spene söker den med nosen för att hitta värme och fuktig miljö, där finns spenen. Man säger lite felaktigt att dom luktar sig fram, det stämmer inte helt då luktsinnet inte är utvecklat förrän dygn 21 ca.

Dom roterar sina framben för att ta sig fram. Rootingreflexen kan man få fram genom att lägga valpens huvud i handen, då svarar den genom att luta sig framåt, börja gå med frambenen och börja söka. Den kan röra sig framåt flera meter utan att tröttna. Sätter man dit sitt finger börjar den att suga på det. Man får inte luras Winkmen detta kan vara ett sätt att kolla om valpen är pigg och på alerten eller kanske lite tröttare.

Kissa och bajsa är en reflex som stimuleras och utlöses av mammas slickande på magen och i valpens rumpa. Mamma tar hand om kisset och bajset och håller på så sätt rent i lyan och lämnar inga avslöjande spår till omvärlden. En valp som har en mamma som inte klarar detta måste stimuleras flera gånger om dagen av oss för att kunna kissa och bajsa.

Valpens rörelse under denna perioden är väldigt lite. Den kryper efter värme och mat. Ligger gärna i klunga med sina syskon. När den kryper gör den det långsamt, och balanserar huvudet i en pendelliknande rörelse. Dom har dålig kropps stadga över frambenen och över bakbenen är den obefintlig.

Lyfter man försiktigt valpen, vilket man skall undvika i möjligaste mån. Håller man lämpligast en hand över ansiktet och lyfter långsamt, gärna ta hjälp av tiken så hon slickar valpen samtidig som man lyfter. Tänk dig in i situationen att någon lyfter dig ganska snabbt rakt upp och du inte ser eller hör något. Valpen har förmågan att redan sedan fosterstadiet reagera med ökad cortisolhalt = stress. Så lyft inte valparna om du absolut inte behöver. Ingen lyfter en valp i naturen om inte det är en fara för liv och lem, då bär mamma och ingen annan iväg dem. Om man tar en valp mellan tumme och pekfinger förblir den ihop rullad tack vare böjmuskelaturen som är dominant och håller ihop valpen i fosterställning. Den reflexen försvinner i dygn 5 ca. Till följd av myelinisationen. Nyper man valpen i tassen böjer den tassen och skriker till.

Dom är blinda och döva.Humlan förmedlar sig inte med valparna via ljud. Synnerven är ännu outvecklad. Ögonlocket ihopväxt tills ögat är kopplat och klart. Likadant är det med örat, ihopväxt. Benen i örat är klara sedan några dagar tillbaka, hörselreceptorerna är inte kopplade och klara ännu. Det följer myeliniseringen. När hörseln är mogen kan man se dag för dag hur örat öppnar sig, det är så fascinerande att följa. Valparna kan dock reagera på plötsliga, höga ljud och starkt ljus, det kan man inte förklara varför det ens är möjligt. Naturen är fantastisk. När man gjort EEG-undersökning på valpar i denna perioden har man sett att hjärnan är outvecklad och har mycket liten aktivitet.

Mellanfotensben är inte mineraliserade ännu, tårna spretar lite som dom vill. Där sitter små vassa, underbara klor. Vassa är dom för att hjälpa till att dra fram valpen på underlaget. Inget är av en slump, det förundrar mig så, allt som finns där, har en funktion. I naturen kommer klon naturligt att slitas mot marken i lyan. På det mjuka underlaget i valplådan, slits dom inte utan måste hållas efter, klipper inga klor innan valparna är uppe på benen och kan ta sig fram utan sina "dubbar". Ofta blir det på bekostnad av att tiken får rivsår, men hellre lite sår än valpar som får besvärligt att ta sig fram, så tänker jag.

 

Valpen är vaken och aktiv ca 2%-15% av dygnet, mesta av den tiden går åt till att äta. Övrig tid sover valpen. Ljuden från valplådan skall bara bestå av små nöjda pipande och tysta gny. En hungrig, klämd eller missnöjd valp piper högt och småskriker det vill vi inte höra. Ett pipande ljud från en valp skär i hjärtat och gör mig förtvivlad, känner mig så maktlös. Bästa ljudet från lyan är tysthet, då vet man att allt är lugnt och fungerar som det skall.

Valparna kryper gärna in under skyddskanten och ligger med förkärlek i en hög. Lustigaste är att dom oftas ligger färgkodade, bruna med bruna och skimlarna med varandra. Något många med mig har funderat mycket på, hur kan dom veta vilken färg dom skall söka, har olika färger olika temp? Det kan inte vara en slump då jag(vi uppfödare) ofta ser detta i våra valplådor. Det är varmt och gott att ligga nära sitt syskon och gärna i klump.

Valparna kan ännu inte reglera sin kroppstemperatur utan är beroende av mammas och syskonens värme. Att låta valparna bo i en dragfri lya med ett tak, en filt som kan dras över en del av lådan, hjälper dem att hålla jämn värme. Våran lya är också isoleras med en frigolitskiva mot golvet, ligga på ett kallt golv blir ingen glad av.

Jag försöker hjälpa mina tikar så dom inte får mjölkstockning, genom att minst 2ggr/dag, se till att någon valp diar ur dom små spenarna, som annars lätt ratas. Nästan mer regel än undantag att någon spene blir lite stockad. Humlan har hittills klarat sig väldigt bra, men hon har ett gäng otroligt hungriga barn som hjälper henne. De flesta tikar har någon bröstvårta som är lite mindre och den ratas ofta av valparna. Mjölkstockning är inte bra varken för för valpen eller mamman. Det kan snabbt utvecklas till tråkigheter. Mjölken kan bli "förgiftad" av inflammationen som mjölstockningen bildar. Händer det, blir all mjölk i ALLA spenarna infekterad och därmed giftig och kan leda till döden för hela kullen. Tiken kan få gangrän ( kallbrand) i området och det blir snabbt stora öppna sår av det. Låter dramatiskt, mjölkstockning är inget att leka med. Tiken är redan innan lite nedsatt i sitt immunförsvar, har ofta en aning förhöjd temp. Att hon har 39-39,5, de första dagarna efter valpningen, är inte ovanligt och ej heller oroväckande. Tempen får aldrig övergå 40 grader, då är det veterinärbesök som gäller omg. Det vill inte så mycket till, innan det blir jobbigt. Känner man att det blir förhårdnader och extra varmt runt 1 tutte, får man hjälpa till att släppa på det. Lite trix kan det vara att få en hungrig valp att ta just den tutten som man vill. Först låter jag den suga en stund på "sin" tutte för att sedan flytta valpen till "min" utvalda. I den dagliga kontakten med tiken ingår alltid att känna igenom henne 2-3ggr/dag. Se hur avslaget ser ut, tempa och promenera med henne så magen töms och avslaget kommer ut. Fina mamman har mått fantastiskt bra hela tiden. Kanske, kanske för att jag haft lite extra knep, (gammal uppfödarkunskap som jag ärvt av gamla kollegor för många år sedan) Det verkar som om det har givit resultat både hos mamma och hos valparna. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

 

Humlan är nu  är MYCKET hungrig, vill helst bli serverad i lådan för att slippa lämna telningarna. Hon har lagt sig till med lite finsmakarideér, hon vill gärna ha något extra gott på maten som hon fått under dräktigheten, får väl se om hon fortsätter med finsmakeriet när ungarna flyttat hemifrån. Undecided Förstår att hon är hungrig och vill ha maten serverad på sängen, minns när våra barn var små och hade somnat på magen inte sjutton ville man röra sig då Innocent

Denna kullen känns så jämna och välmående, att jag inte meckar med att väga dem utan låter mitt öga avgöra hur dom mår. Efter en vägning på 1a dygnet konstaterade jag att alla gått upp som förväntat. En kontrollvikt tar jag givetvis, om jag tycker mig se att någon släntar efter eller käkar på sig alldeles för bra.

Nu kan jag med glädje konstatera att några av valparna har börjat använda lite andra ljud, försök till morrningar och små tappra försök till skälla kan höras när valpen sover. Hjärnan kopplar och donar när valpen vilar. Just vila skall vi lägga som ett ledord framöver för våra valpar/hundar. Det är i vilan allting sker. Det kommer ni att få höra tills ni är utleda på det, jag lovar. Tongue Out

Nu har lugnet lägrat sig i flocken, de andra hundarna bryr sig inte om valpisarna i lådan. Lillevovven går ut och in, unnar sig en stund vila från föräldraskapet. Scattis tycker som vanligt inte om "småbarn" dom får bli 5-6 veckor innan han skänker dem en blick. Allt enligt naturlagen. Hanen är aldrig inblandad i valparna innan dom är stora nog att krypa ur lyan. Det gör dom naturligt runt v 5. Nu är det ju inte hans valpar men det tror jag inte han är medveten om. Bruden är ju hans, får väl agera fosterfar i avsaknaden av den riktiga pappa Olle. Scattis är en alltigenom snäll och vänlig hane, som kan agera fosterfar framöver. Alla hundarna går ut och in i valprummet och det trivs Lillevovvan med, hon vill inte gärna vara ensam utan är sällskapssugen. Flocken ligger nära valplådan, tittar på småknytten som låter i lådan. Jag har helt fantastiska hundar som beter sig helt naturligt och som en flock skall.

Alla valpar har nu fina föralltidhem som väntar på dem.

Hoppas du får en fantastisk vecka och tack snälla för att du kikat in.

// Birgitta

 

Valpresa 2021-6

by Birgitta3. oktober 2021 06:00

Dagens blogg får vänta på sig ett par dagar.

Men hav is i magen det kommer uppdatering.

Birgitta

2021-5 Valpresan v 8 dygn 50-57

by Birgitta26. september 2021 06:00

Hej igen v 7 har nu rusat förbi och Humlan är inne i v 8 .

Nu mina vänner händer det saker.

När Humlan gick in i dygn 46, kände jag den första spirande rörelsen från valparna i magen. Det är en lyckokänsla när man får möjligheten att känna lilla, lilla pirret och peten i magen. Humlan är som jag skrev i förra bloggen lite rädd om sin mage och älskar inte att jag håller min hand stilla på den men lite kill och pill är mys och helt hennes melodi. Klapp och mys föredrages på natten då vill hon ligga nära och gärna på mig. Lite jobbigt att andas och svårt att hitta en go ställning renderar i att hon och jag far runt i sängen stora delar av natten, men vad gör det. Sova hinns med. Magen är väldigt varm och gosig. Igår lördag, dygn 49 sprallade det ordentligt i magen på flera ställen, antingen är det en livlig rackare eller så finns där mer än 2 Surprised

Magen börjar nu bli spänd och ganska så hård och växer i samma takt som min nyfikenhet. Hur många gömmer det sig i magen? Kanske 2 eller kanske 4 eller kanske fler... Någon som vågar sig på en vild gissning?

Humlan är nu ordentligt tjock, hon går numera under namnen Tjockis Innocent Dräktighet sätter sig uppenbart i huvudet på Humlan hon far omkring och skäller på ja vem vet vad? Vaknar på natten och skäller till utan någon anledning, så ja gravida blir konstiga på riktigt även hundarna.

Humlan är idag söndag på sitt 50:a dygn.

Hon har under förra veckan gått upp ordentligt och viktökningen är nu 3 kg och nu är hon en liten riktig "knubbis" 3kg är ganska mycket om man betänker att hon normalt väger ca 11 kg.

Livmodern är förhållandevis stor och ännu kan fostren röra sig ganska så obehindrat. Valparna är i slutet på veckan ca 9-10 cm cm långa, och växer så man nästan kan se det. Storleken på valpar kan variera från valp till valp och från kull till kull, lite beroende på hur många dom är, hur dom tagit emot näring från mamman och givetvis genetiken.

Ungefär såhär ser valpen ut när den är 55 dygn. Dvs på tisdag. Nu ser den ut som en "riktig hund" men klarar inte livet utanför mammas mage ännu. Kroppen är välproportionerad. Nu sker förbeningen av de sista benen i skallen, utvecklingen av ambolten (städet) i mellanörat och centrumets i virvlarna pågår under dessa dagar. Valpar föds till skillnad från oss med stängt skallben, dvs fontanellen är ihop växt (dock kan vissa raser såsom ex Chihuahua födas med öppna fontaneller) Varför jo hjärnan skyddas bättre (iof är hunden hjärna så outvecklad vid födelsen så  hur stor skada som kan ske vet man nog inte) när den inte ligger öppen. Skallbenen behöver inte tryckas ihop när en valp föds, skallen är inte valpens bredaste parti utan det är området kring skulderbladen.

Mjölktänderna är nu förkalkade och molarerna ( tuggtänderna) ligger nu på sin plats och börjar förkalkas. I en studie som Williams gjorde 1961 fann man att mjölktänderna förkalkades på 55:e dräktighetsdygnet och att tänderna blev klara på 20:e dygnet efter födelsen. En tand förkalkas innan födelsen och det är 1:a molaren. Molarerna är de första tänderna som bryter igenom på valpen.

Sköldkörteln är nu bildad och klar.

Med lite tur, bra hörsel samt att valpen ligger rätt, kan man nu höra valparnas hjärtljud. Nu ligger valparnas hjärtslag på ca 200slag/minut. som du förstår knackar det lilla hjärtat på i en faslig takt. Hos den vuxna hunden ligger hjärtfrekvensen på 70-100 slag. Men hos den yngre hunden knackar det på lite snabbare. Man hör ljudet som ett litet tickande oregelbundet ljud. Ja hunden har oregelbundna hjärtslag, till skillnad från oss som helst skall ha en regelbundna.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening.

Nu denna veckan är förbeningen klar i vristbenen och sakralbenet = ett stort, triangulärt ben som utgör en del av ryggraden. Skelettet är långt ifrån färdigt när valpen föds utan tar hela valpens första år på sig att utvecklas klart. Grunden och strukturerna är bildade.

När valpen passerat 57:de dygnet är det fullt möjligt för den att födas och överleva utanför livmodern, under förutsättning att lungorna är utvecklade och klara för att koppla om. Är inte lungan klar kan man aldrig "rädda" en prematur valp, då den inte kan syresätta sig själv.

Denna veckan rinner mjölken till i juvret på tiken, det spänner och drar. Undecided

 

 Professor Catharina Linde Forsberg på SLU har kikat på valpning och skriver såhär.

När valpar tiken?

Optimalt är om valparna föds runt 63 dygnet.

Tiken valpar 56-72a dygnet efter parning.

65+/- 1 dag från LH-peaken

63+/- 1 dag från ägglossning

60 +/- från optimal parningsdag, vid insimination ser vi ofta att dom valpar 60 dagar från inseminationen.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen, gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn. Genomsnittet för lagotto ligger på ca 5,6 valpar, så ett tal finns det att räkna med.

Ska vi gå efter detta så kommer Humlan att valpa 65 dygnet, då jag vet att vi parade henne sent, hon gick in i höglöp snabbare än jag var beredd på. Jag inte tagit hänsyn till antalet valpar, jag har ju inte en aning om hur många som gömmer sig i magen. Nu skall det bli spännande att se om Humlan lyssnade när jag läste Catharinas forskning för henne, tror inte det, hoppas hon gör som mina tidigare tikar valpar på 63 dygnet, dvs då blir det på Birgittadagen den 7 oktober.

 Här kommer tips på en länk, en lite fin filmsnutt du får bortse från reklamen i slutet. https://www.youtube.com/watch?v=bNONMyF7NFI

Nu rusar tiden fram nästan lika långsamt som Lillevovven springer Tongue Out

Nu räknar vi ner.

 

Hoppas du får en fantastisk vecka. Tack för att du tagit dig tid att läsa min blogg för veckan.

Tacksam att du tänker på och och följer oss på denna resan.

Kommande dagar skall Humlan m familj lämnas i lugn och ro och inga besök (förutom redan planerade) kommer att kunna tas emot.

Allt för att hon inte skall stressas, smittas eller känna sig trängd och obekväm.

Nu skall lugnet få lägra sig i lyan och Lillevovven bekanta sig med sin boplats och sina nya rutiner.

Hon är inte lindad i bomull, men skall ha det bäst. Så är det bara!

 

//Birgitta Kiss

Valpresa 2021-4 v 6-7

by Birgitta19. september 2021 06:00

V 7.dygn 43-49

Jag älskar björnar, dessa fantastiska djur. Kanske inte så konstigt om man funderar lite, då hunden och björnen är väldigt nära genetiska släktingar. Likheten triggar kanske mig?

Efter en semestervecka i björnland.

Ser jag hur Humlan bullat på sig och fått en riktig mamma mage.

V 7 är en vecka då det händer en massa med fostren. Det är också den veckan tik och foster är som känsligast för yttre påverkan.

Idag är idag Humlan i dygn 45, efter dygn 45 händer mycket med fostret.

Hon har nu gått upp 1,5 kg och börjar få en rund liten mage. Konstigt att något som går så fort kan gå så långsamt.

Nu börjar pälsen utvecklas. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.  Undecided  Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Humlan är dock inte helt förtjust i att man håller handen stilla på magen, hon föredrar att man killar och klappar, då är det störtomöjligt att känna något. Så hon och jag är inte alltid överens i frågan om magen. Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur. Jag klappar Humlan mycket och ofta men efter V7 magklappas hon mest hela tiden.Wink

I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden. Denna veckan förkalkas också premolarena.

Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

 

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på tiken. Lillevovven är förstföderska och ganska vältränad i sina magmuskler så hon orkar hålla in magen (till skillnad från uppfödaren Wink )

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det snart dax att bädda valplådan, så Lillevovven  hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning,glidslem, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull, allt skall inhandlas från valpladan.se.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Nu är vi på den sista biten av dräktigheten. Humlan som under hela tiden lite rynkat på näsan för mat har nu blivit mathysterisk, letar mat överallt, äter nu 3 mål om dagen men tycker hon behöver minst 1 till. Tongue Out Tiden rusar iväg, nu väntar en spännande och förväntningsfull tid. Men också väldigt orolig tid. Dräktighet är ingen självklarhet. Mycket kan hända med tiken och med kommande valpar. Som uppfödare får man förbereda och ha en plan B på den kommande tiden.

Jag inte har en aning om hur många valpar Humlan bär i sin mage. Vi kan bara sitta här och fundera på det.

Hela gänget är förväntansfulla.

 

Hoppas du får en fantastisk höstvecka och kan vara ute i skog och mark.  Nu kommer en magisk tid med vackra färger, naturupplevelser och förhoppningsvis fina frostiga dagar.

 

Vi kan inte ta emot fler valpspekulanter än de vi har inbokade, just nu. Blir det någon valp "över" kommer vi skriva det här i bloggen och då är ev spekulanter välkomna med ett mail eller en telefonsignal. Vill inte bjuda in fler till träffar då det lätt uppfattas som man har en plats på valplistan, jag har inte en ringaste aning om hur många valpar som kommer och som klarar sig, så jag väljer att avvakta med fler besök.

 

Jag ber er vänligen men bestämt, har du några funderingar om mig eller min kennel, ställ frågorna till MIG inte på socialamedier. Känns inte kul att bli omdiskuterad på sidor där alla i bygden kan läsa om vad ni tycker och tänker om mig. Så snälla hav respekt och fråga oss uppfödare rakt ut men personligen. Skapa er en personlig uppfattning, andras uppfattning kanske inte stämmer. Så fråga och var besvärlig men var det med oss direkt inte via facebook. Om frågor ändå bränner, ställ dem i hundgrupper inte i grupper där hela stan ser vad ni tycker. Påpekar detta av en anledning. Å du jag ser inget positivt i detta oavsett att det bara kom positiva kommentarer från välkänd hundmänniskor med stort hundkunnande i kommunen. Kommentarer jag är både stolt, tacksam och lite blyg inför. Men som sagt vad fråga MIG istället. Vill någon ha referenser skall jag med glädje dela med mig av det.

// Birgitta

2021-3 Valpresan fortsätter nu dygn 38

by Birgitta12. september 2021 06:00

 Hej igen.

Som ni ser är jag inte mycket att lita på.

Du får hålla tillgodo med ett enkelt lite allmänt hållet inlägg denna veckan.

Varje upplevelse man är med om skall leda till ny kunskap, så tänker jag.

Här kommer en liten förklaring på bilderna jag lade ut i måndags.

Bilderna är från måndag den 6/9, 32 dygn efter 1a parningen. Man ser tydligt, på bild 1, 1st ägg som ligger i hornet. På bild 2 ser man 2 och kan ana ett tredje i höger överkant. Hjärtat, som var stort och fint på alla foster, det vi såg, så såg väldigt jämna och fina ut. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar. Jag vet hur många fosterblåsor vi såg och hur många foster vi hittade. Men det bevarar jag som en hemlighet.  Sealed Fina och stora var dom allihop, så jag känner mig väldigt förhoppningsfull. Brukar med glimten i ögat säga att det ofta blir dubbelt så många som man hittar. Undecided

Detta är vad du ser på bilden. Detta ser man tydligt på bild 1. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Humlan får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken,Humlan har haft lite dålig aptit så jag har fått vara extra noga med vad hon petar i sig.  Redan i dygn 20 känning av illamående och vägrade mat. Hon tittar på mig som jag inget fattar när jag serverar henne mat, godis kan väl duga, eller husses mat går också bra, tyx hon vilja säga. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca. Humlan är en liten tik så redan v 4 såg vi en påbyggnad, det betyder absolut inte att där ligger "många" foster.

 

Redan efter 17 dygn kunde man ana en viss förändring på henne, Humlan är förstföderska och ofta tar det lite längre tid innan man kan se en kroppslig förändring. Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Humlans mage, och var väldigt tydliga att känna. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp i vikt så det bordar gott.  Jag väger mina tikar  varje vecka och har lite koll på hur deras kropp förändras.

Kennel Wästborders blogg - Dolly är dräktig! Följ fostrets utveckling!

Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Humlan är idag i dygn 38. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.

 

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov a A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera,  då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Vid dygn 40 är revbenen bildade dock ej så mineraliserade att man kan se dem på röntgen. Det får man vänta med till dygn 48, men mer om det framöver.

Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om en vecka ca runt dygn 42.

Under hela Humlans dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker och baciller som det bara är möjligt.

Senare tids forskning har förstärkt teorin om att, valparna påverkas mer av sin mammas stress nivåer än vi tror under fosterlivet. Det som påverkar fostret mest är stress och könshormoner som tiken utsöndrar under dräktigheten. Om den dräktiga tiken upplever stress reagerar hon med frisättning av stresshormonet kortisol. Kortisolet passerar genom moderkakan och in i fostren. Varje obehaglig händelse som drabbar tiken ger fostren en dusch av stresshormon. Det får till följd att valpens hjärna och organ förbereds på en viss stressnivå. När valpen föds är den redan förberedd på att reagera på ett visst sätt i en stressituation.
Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende. Dock skall man inte linda in tiken i "bubbelplast" lite vardags stress behöver både hon och hennes valpar

En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem. Tongue Out Det är också av den anledningen jag undviker att röntga mina dräktiga tikar. Tänker att är det någonstans man kan hämta oönskade bakterier så är det på sjukhus och hos veterinärer. Jag lär nog få reda på hur många dom är i maggen tills slut ändå Wink Å väljer någon att ligga kvar får jag ta det då.

 

Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

 

Hoppas du får en fin höstvecka. Själv sitter jag ute på en myr och njuter av tystnaden, när du läser detta. Förhoppningsvis har jag sett flera björnar. Kanske någon järv och vem vet kanske, kanske en varg visar sig. Men det finns risk att du får läsa om någon gång i kommande vecka. Om allt går bra.

 

// Birgitta

 

Valpar 2021-2 Nu äntligen kan jag berätta vad som komma skall.

by Birgitta28. augusti 2021 13:08

 Hej, du så välkommen att följa vår valpresa 2021.

 Det är med stor glädje, förväntan och massor av oro jag nu kan visa vad som växer i Humlans mage.

Varje gång jag planerar en kull får jag ångest för allt som kan hända.

Humlan är nu i dygn 32 och har gått halva dräktigheten.

Att där ligger foster är ingen överraskning jag har känt/räknat dem, Humlan matvägrar eller rättare sagt har lite svårt att få i sig sin mat, husse och mattes mat är godare. Hon har fina små tuttar och har redan bräddat sig över ryggen. Så att där låg foster var vi övertygade om.

Det är en stor väntan på de första dräktighetstecken efter att en tik är parad.

Vissa signaler kan man se tidigt såsom:

  • Vulvan förblir lite svullen (gäller dock inte alla tikar)
  • V3-5 Tiken kan bli illamående. Maten smakar inte, dom kan ullka och till och  kräkas ganska ymnigt. Helt naturligt och inget att oroa sig för, bara dom dricker.
  • V3 flytning och ibland en lätt blödning från vulvan, det är då äggen fäster in och blodflödet ökar i hornen. Nu kan man om man har en tränad och känslig hand känna blåsorna som är som små pärlor och ca 15mm stora.
  • V4 rodnande spenar. Nu kan man känna blåsorna som nu antagit en ovalform och är ca 25mm stora.
  • V4-5 kan det komma en klar seg flytning.
  • V5 kan man se en förstoring av området kring spenen. I början av 5e veckan är blåsorna tydligt ovala och har börjat flyta ihop till ett långt pärlband. Blåsorna är nu ca 30-35mm i diameter. Bör tilläggas att hålla på att klämma på tikens mage i tid och otid, är inget som jag rekommenderar. Har man känslig hand känner man och det är inget man kan tvinga fram, ofta känner man för hårt för att kunna känna något.
  • V5 kommer ofta en bukförstoring, beroende på antal valpar och om det är första gången tiken är dräktig. Vid få antal valpar och/eller förstgångstik kan det dröja några dagar till.
  • V7 kan man känna fosterrörelser och känna valparna flytta sig i magen.

 

Här kommer lite info om den kommande kullen.

De foster vi såg var starka, väldigt välutvecklade (veterinären blev extra nyfiken, då det är sällan man ser dem så tydligt) små hjärtan syntes hur dom pumpade, en vinkade och flera rörde sig påtagligt. Spännande men inga garantier för att dom klarar sig. Jag är mycket realistisk när det gäller överlevnad på de foster man ser. Därför räknas aldrig blåsorna. Man kan se 4 och det kommer 9 man kan se 9 och det kommer 2 färdiga valpar. Så is i magen och mycket hållna tummar.

 Föräldrar till dessa små liv är:

One Hands Bumblebee till vardags Lille Vovven eller Humlan.

Född 2017.

En brun tik av mindre modellen ca 44 cm hög med en bra krullig päls och fin anatomi. Tyvärr inte utställd pg av lat matte och rådande omständigheter.

Humlan har B höfter, Index 103, för dagen. Hon kommer ur en kull där alla syskon har HD A.

ED 0

Är ögonlyst UA. 29/3 -2021

Hon har gjort BPH med gott mycket resultat.

Fri SD, bärare Juvinil-ep och korthår. Dessa sjukdomar är recidiva-anlag och kräver att båda föräldrarna är bärare på anlaget för att det skall kunna bryta ut.

Humlan lever i vår flock men mormor, mamma och pappa omkring sig. Alla finns att träffa hos oss.

En väldigt vänlig och kelsjuk, men lite försiktig tik som alltid håller sig i närheten.

Den lycklige fadern ( jag gissar att det är så Wink)

Galottens Ad Notam till vardags kallad Olle.

Född 2017.

En snygg skimmelhane som är ca 47 cm hög med en fantastisk päls samt ett underbart temperament.

HD A index 109 för dagen.

Ögonlyst UA 10/8-2020. Ögonlysning får ej vara äldre än 1 år vid parning.

Testad fri för SD, Juvenil-ep, korthår, Huu och pra-ecd.

Utställd exelent m CK.

Mentalbeskriven med gott resultat.

En fantastiskt tillgänglig och trevlig kille som är med på vad familjen hittar på. En kille som har koll på sin familj.

Jag är så tacksam att jag fått låna honom och så förväntansfull över denna kullen.

 

Kullen får 0.4% i inavelsgrad

HD index för dagen på 106.

Nu håller vi tummarna för att allt skall gå vägen.

Är du intresserad av någon valp ur denna kullen, är du välkommen med ett mail till birgitta@enhand.se eller en telefonsignal 0709 558162 (bör tilläggas att jag kan vara svår att nå på telefonen pg av dålig teckning runt hemmet)

Jag är bara intresserad av valpköpare som HD röntgar sin hund när den är 1 år och BPHa den runt 1 års ålder. 

Ingen är aktuell för någon valp innan vi träffats och ni skapat er en uppfattning om min kennel och mina hundar samt att jag skapat mig en uppfattning om er. Först efter det kan vi se om vi skall gå vidare.

 

Nu börjar en tid av bloggande. Stävar efter att släppa en blogg varje söndagsmorgon, tills valparna är 8 veckor gamla. Vill du följa oss kan du prenumerera på inläggen det gör du i spalten på högersidan i bloggen där det står:

Följ bloggen

Vill du ha ett mail när bloggen uppdateras?

Där skriver du din mailadress och godkänner, så får du ett mail när det händer något i bloggen.

Söndagen den 12/9  kommer troligtvis ingen blogg, då jag är i Finland och fotograferar stora djur. Kanske får du läsa om det också i en blogg framöver. Av denna anledning kommer jag ej kunna svara i telefonen eller på mail från den 8-16/9. Mailar du och tycker det tar tid så hav lite is i magen det kommer svar när jag är hemma från obygden igen.

Hjälp nu oss att hålla alla tummar för att detta går bra och att vi runt Birgittadagen får se vilka dom är som ligger och "jäser" i magen.

// Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv