Julias valpresa 2022-2

by Birgitta22. augusti 2022 18:01

Hej och du, ja just du är så välkommen att hänga med på Julias spännande resa till att bli mamma.

Som jag tidigare skrivit brukar jag släppa en blogg på söndag morgon, men denna gången blev det en måndagsblogg.

Julia bor hos sin foderfamilj ( min dotter och hennes familj, så inga långa vägar från oss) Hon är hemma på besök och då glömmer jag ofta fota henne, så jag ber redan nu om ursäkt, ni kommer inte få så många bilder på den väntande mamman.

 

Nu vill jag berätta lite vad som händer i magen på Julia.

Som jag nämnde i förra bloggen uppfattar jag det alltid som det ligger fler ägg i vänstra hornet än högra. Jag har ställt frågan till alla veterinärer jag varit hos med mina tikar, några säger dom upplever samma sak men kan inte förklara varför. Denna gången hade jag ett mycket intressant samtal med veterinär Anna Wendel på Prostens veterinärklinik. Vi spånade lite i varför det "kanske " är så. För även hos Julia såg vi fler ägg i vänstra hornet än i högra.

 Det kanske kan bero på lokaliseringen av hornen. Det högra ligger lite ovanför, mot ryggen, innan njuren och lite in under revbensbågen,  medans den vänstra ligger mer mot magen och lite ned mot buken.

Öppna fotot

 Här kommer en liten förklaring på bilderna jag lade ut i torsdags

Bilderna är tagna på 34a dygnet efter 1a parningen. Här ser vi tydligt, 1 valp med alla benen i vädret. Hjärtat, som var stort och fint på alla foster, det vi såg, alla såg väldigt jämna och fina ut. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Men vi kunde inte låta bli att tjuvkika lite, men det vi såg behåller vi som en hemlighet.Sealed Brukar med glimten i ögat säga att det ofta blir dubbelt så många som man hittar. Undecided  Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, njurarna, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar.  Så hur många där gömmer sig får vi vackert vänta på i 4 veckor till.

Detta är vad du ser på bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Julia får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken. Från dag 1 ändrade Julia sin matvanor och blev "döds" hungrig, hon vill ha mat och mera mat. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca. På Julia är det inte bara mamma magen som växt Wink

Redan efter 17 dygn kunde man ana en viss förändring på henne, Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Julias mage, och var väldigt tydliga att känna, nästan så tydliga att jag inte litade på vad jag kände, denna gången. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp i vikt så det bordar gott. Jag väger mina tikar  varje vecka och har lite koll på hur deras kropp förändras.

Kennel Wästborders blogg - Dolly är dräktig! Följ fostrets utveckling!

Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Julia är idag i dygn 40. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov av A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera, då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling och förmåga att sluta sig. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Vid dygn 40 är revbenen bildade dock ej så mineraliserade att man kan se dem på röntgen. Det får man vänta med till dygn 48, men mer om det framöver.

Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om ca 2 dagar, i dygn 42.

Under hela Julias dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker och baciller som det bara är möjligt. Det var helt underbart skönt när vi var och ULade henne, då man på kliniken tydligt sa att hon är dräktig så hon skall inte behöva träffa okända hundar, så kan du ställa dig här så vi får ta ut kunden innan dig. Sådant värmer i ett uppfödarhjärta. Eloge till den kliniken.

Senare tids forskning har förstärkt teorin om att, valparna påverkas mer av sin mammas stress nivåer än vi tror under fosterlivet. Det som påverkar fostret mest är stress och könshormoner som tiken utsöndrar under dräktigheten. Om den dräktiga tiken upplever stress reagerar hon med frisättning av stresshormonet kortisol. Kortisolet passerar genom moderkakan och in i fostren. Varje obehaglig händelse som drabbar tiken ger fostren en dusch av stresshormon. Det får till följd att valpens hjärna och organ förbereds på en viss stressnivå. När valpen föds är den redan förberedd på att reagera på ett visst sätt i en stressituation.
Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende. Dock skall man inte linda in tiken i "bubbelplast" lite vardags stress behöver både hon och hennes valpar. En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem. Tongue Out Det är också av den anledningen jag undviker att röntga mina dräktiga tikar. Tänker att är det någonstans man kan hämta oönskade bakterier så är det på sjukhus och hos veterinärer. Jag lär nog få reda på hur många dom är i maggen tills slut ändå Wink Å väljer någon att ligga kvar får jag ta det då. Om jag ändå väljer att röntga är det för att jag känner oro för valpningen och vill veta lite bättre vad som komma skall.

 

Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

Tack igen för att du kikade in, hoppas du hittade något kul att läsa.och att du vill följa oss. Vill du inte missa någon blogg så prenumerera gärna, det gör du rutan i högra kolumnen. Ibland funkar inte det på telefonen utan du behöver göra det på en dator.

 

Har du några funderingar på och om kullen är du intresserad av en valp så maila mig gärna på birgitta@enhand.se

Du kan också försöka ringa 070 955 81 62 jag har trasslig mottagning och det händer rätt ofta att samtalet inte kommer fram. Så det är inte av nonchalance, jag inte svarar.

Hoppas du får en fin vecka så hörs vi på söndag ( hoppas jag)

// Birgitta

 

Juliavalpar 2022-1 Familje lycka.

by Birgitta18. augusti 2022 20:08

Hej.

Nu kan vi bekräfta att One Hands familjen under september månad kommer att växa med några fina valpar till. Om allt går enligt plan och inget oförutsett händer.

Vi har idag den 18/8 varit och ultraljudat Julia och fått det bekräftat att hon bär på livsdugliga fina foster.

One Hands Lots of Kisses och DK UCH SE UCH Yllegårdens cla-coc Scatto väntar nu smått.

Till vardags heter dom Julia och Scatten.

Öppna fotot

En liten talle med alla benen i vädret.

Öppna fotot

3 andra fina fosterblåsor. Hur många vi såg är en hemlis Wink

Julia är idag på dygn 34, så om ca 30 dagar får vi se vad som gömmer sig i hennes tjocka växande mage.

Nu är vi i spänd förväntan.

Ja inte bara vi för det finns väntande familjer som lik mig blev glada idag.

Håll tummarna och följ oss gärna.

Är du intresserad av en valp ur denna kullen är du välkommen med ett mail till birgitta@enhand.se. Så får vi talas vid och kanske om vi tycker träffas.

Hanen och tikens familj finns att träffa här hemma hos oss. Tiken bor hos sin foderfamilj någon vecka till, hon är där hon trivs bäst.

Plötsligt händer det.

by Birgitta16. juli 2022 12:09

Nu var det länge sedan lusten flöt på och det blev något skrivet här.

Sedan valparna åkte har det varit fullt upp i mitt liv.

Men måste börja med det smärtsammaste. Vår fina Plotta har fått hoppa vidare in i hundhimlen. Den finaste stjärnan lyser nu på himlavalvet. Har nog inte fattat det riktigt, för det räcker att se en bild så rinner tårarna av saknad och smärta. Ja hon var "bara" en hund men hon var min livskompis och den som givit mig så mycket. Vänner för livet, kunskap, nya hundar i familjen och hon var starten på mitt avelsarbete med Lagotto Romagnolo. Hon var en hund jag inte trodde fanns och som jag inte trodde jag skulle få en möjlighet att få ha i min närhet.

Tack för allt du gav!

 

Så nu var det sagt nu går vi vidare.

Ni som följer mig vet att 2 småflickor fick stanna kvar i vår flock.

2 små flickor som artar sig till att bli förståndiga små fröknar. Förståndet kommer kanske från mormor, vem vet?

Tess -Mystic Meaning

En tjej som föddes med ett förfärligt bett, behöll henne ändå, är inte så orolig över betten på valparna. Ett bett som idag rättat sig helt och uppvisar ett så fint saxbett, ibland händer det! Jag har låtit henne tugga ben, så mycket hon har haft lusten för, dom har fått råaben flera gånger i veckan. Vilket jag "tror" har påverkat hennes TJM muskler att bli starka och på så sätt hjälpt till att rätta underkäken. Ja hon har fått lite KS-behandling också, jag kan ju inte låta bli. Wink

Tess har under sommaren varit med mig på en valpkurs, mycket nyttigt för matte. Carina på CLMDog är en fantastisk hundinstruktör som ser hur mycket valpen klarar och skickade oss på filten för vila så fort valpen tappade sig, vilket händer fortare än man kan ana.

Mina framtida tankar var, för Tess att hitta något hon tyckte var kul, apportering är något hon med förkärlek ägnar sig åt alldeles spontan, så det är bara att belöna och hänga på. Men vem vet med det rättade bettet kanske detta blir en vovva att vänstervarva med också.

Får väl utbilda min fina "kennelflicka" dvs barnbarnet till handler. Hon och Tess är bundsförvanter.

Tant Alma - Mystic Moon

En väldans rar liten tjej, inte riktigt lika framåt som syrran men så enkel valp.

Gjorde en utflykt till Höganäs och vänstervarvade med henne. Vilket renderade i en BIR -valp och jätte fin kritik. Ja motståndet var inte mördande men matte var glad.

Under hösten väntar det lite vänstervarvande för båda flickorna, bra träning och nyttigt för mig att få någon annans åsikt om valparna. Man är ju lite partisk om man säger så och ser inte alltid fel och brister på sina uppfödningar.

Vilket tjat om vänstervarva = visa hunden på utställning. Ja nu är jag faktiskt lite sugen på att göra det igen får väl se om pensionen räcker till att hitta på lite små bus.

Livet är inte bara hundar som man kan drista sig att tro.

Tillbringade midsommarveckan på mitt absoluta favorit ställe. Som vanligt reste jag med Rovdjursland till Vartius i Finland. Vilket härligt gäng vi var, en blandning av nya och gamla fotovänner. Midsommar resa består i långa vakna nätter, finskbastu, björnöl och mycket och många goa skratt. Lite jubileum för mig då detta var mitt 10e besök här.

Midsommar var som bekant väldigt varmt och lika så var det i björnskogen. Men ändå kom björnen sakta smygande ur kvällens tjocka, enorm dimma blev det vid 10 tiden.

Vet inget som är mer livsnära än när björnen kommer alldeles intill och visar upp sig.

I väntan på Bamse finns det alltid annat att fota och njuta av. Denna gången var det gott om Grönbeningar som gav tillfälle till många bilder.

1a säsongen med mitt växthus - det levererar och jag känner mig så rik när jag kan hämta godsaker som vi kan njuta av.

Skockorna växer kämpa högt. Skall bli kul att till hösten kunna plocka min favorit grönsak, koka soppa och njuta.

Sommarprojektet framskrider så sakta, skall bli en ny fikaplats för oss att njuta på. Nu kan jag skruva och vet vad jag önskar mig i julklapp Wink

Ett besök hos riktiga "Bamse" har vi, barnbarnen och mormor, också hunnit med.

Bamsekramar av någon annan än mormor....hm...konkurrens Tongue Out

Å mys med Lille Skutt.

Sen lämnar vi det bästa till sist.

Nu håller vi tummarna för att Julia och Scattis får smått i höst.

Nyfiken på detta gå gärna in på hemsidan och läs om hundarna, deras testresultat och vem dom är. https://www.enhand.se/

Dom är nu parade och vi hoppas att dom gjort ett gott jobb Wink

Önskar dig en fin sommar och var rädd om dig och dina nära och kära. Livet är skört, det har vi tyvärr fått erfara från flera håll denna försommar.

 

// Birgitta

Valpresan 2022- 11

by Birgitta30. mars 2022 06:00

Tack för ditt tålamod, bloggen tog några extra dagar på sig att bli klar. Har inget annat att skylla på än att denna tanten är trött.

Jag måste börja veckans blogg med att skriva om min otroliga glädje över att vi en gång för snart 13 år sedan fick köpa Pia-Lotta. Hon som nu är mormor till alla dessa fina valpar. Pia-Lotta den snällaste och mysigaste hund man kan tänka sig, och hon som är den som bildade äggen som Iso nu fött fram till dessa fantastiska valpar. Jo det är faktiskt så att Pia-Lotta, bildade alla äggen i sin livmoder som Iso skall bära fram i sitt liv. Plottan bestämde antal, kön och kvaliteten. Det är vår finaste som givit mig (oss) förutsättningen till detta. Jag är Pernilla evigt tacksam för att vi fick köpa Pia-Lottan och för att hon alltid, hela tiden är min finaste vän.

Men nu till Mystic kullen.

Nu är valparna 5 ½ vecka och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

 

Nu börjar valparna alltmer själva att ta initiativ till diandet och tigger mat. Det uppstår nu en mor-barn-konflikt. Det ligger i valparnas intresse att dia så länge som möjligt, men det ligger i tikens intresse att avvänja så snart som möjligt eftersom digivandet är mycket energikrävande för henne. Iso förstår inte att hon har en vinning av att dia, för så länge hon gör det får hon 4 gånger så mycket mat att äta Wink Men hon börjar så smått tröttna på att ha dem hängande runt benen så fort hon visar sig. Nu säger hon ifrån om det blir för intensiv

Nu äter gänget lagad mat 2-3 ggr/dag och på riktig tallrik. Smile Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla. Alla valparna är otroligt matglada.

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v 6 och början av v 7 utvecklas rädslor. Men det tar vi nästa vecka.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått.

Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget.

Röd Tik.

Det är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita. Det ingår i vuxenlivet att inte äta upp sin säng.. hurru....

Nu börjar dom också försvara sina saker.

Lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Nyfikenheten är stor på alla nya saker som presenteras. Några hängande saker kan vara en dagsuppgift att försöka få tag på.

Grön hane - Mystic Prins

En spegel är en utmaning. En klocka låter och tamburinen funkar alldeles utmärkt att klättra igenom.  Samtidigt som valpen får en utmaning, lär den sig att flygande saker inte behöver vara farliga. Bara man parerar så man inte får det i huvudet Wink

Blå hane.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran. Under denna veckan kommer dom att få hela köket som tummelplats, komma ut i trädgården och innan veckan är slut hoppas jag dom fått komma ut i skogen en sväng. Utelivet styrs till fullo av vädergudarna.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna.  Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans fosterbarn.

 

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Hoppas att min "medhjhälpare" har tid att komma en sväng denna veckan så jag får fotograferat alla godingarna. Inte lätt att få till livet med jobb, barn och träningar.

 

Nu njuter vi vidare av kommande vecka.

Ha det jätte gott och ta dagen med förnuft och klokskap.

// Birgitta

 

Valpresan 2022 - 10

by Birgitta20. mars 2022 08:32

Hej, så roligt att du är här igen!

Nu har det rusat iväg en vecka till. En vecka där det hänt mycket trevliga saker.

Valpisarna är nu registrerade i SKK och fått sina namn. Veterinären är vidtalad och bokat tid för veterinär besiktning.  Så ja, veckan har varit överlag väldigt trevlig, på hundfronten.

Nu händer det mycket i lådan. Lådan med innehåll har fått flytta ut i köket till oss. Nu börjar stora resan till, att vänja sig vid vardagens ljud. Kastrullskrammel, diskmaskinsljudet, dammsugaren och alla andra konstiga ljud.

Från 4:e veckan är valpens förmåga att uttrycka sig fullt utvecklat. Nu skäller, gnäller, morrar den och kan skrika ordentligt om den kommer i kläm och kan blir riktigt förbannad. Fram till 4 veckor är det mest gnäll om den tappar bort morsan eller känner sig lite bortkommen och hungrig.

Sover gör den fortfarande nästan 65% av dygnet men har nu börjat få den stora hundens sömnrytm. Dvs.. sover större delen av natten. Äter, kissar och busar på dagen. Sömnstunden på dagen är nu kortare, men fortfarande sover dom i hög med sina syskon.

När dom är vakna, provar dom alla nya sätt att kommunicera med sina syskon. Någon skäller, någon föredrar att morra, en tredje testar "bissingarna" just detta testande är en viktig del av socialiseringen. Man måste lära sig hur hårt man får bita innan kompisen, framtida matte/husse säger ifrån och hugger tillbaka. Ju tuffare syskon desto snabbare lär man sig att busa med tänderna är ok men inte bitas.

Mellan 3-5 veckors ålder dras valpen till allt levande, så nu är det roligt att lägga sig i lådan och bli undersökt. Vid ca 5 veckor avtar det intresset och dom börjar bli medvetna om sin ras, intresset övergår från allt till hundar. Men lite mer om det kommer nästa i veckas blogg.

 

Iso diar fortfarande sina valpar flitigt. Men nu nästan alltid stående, ibland kan man passa på att sova medans ungarna förser sig. Dom står för att valpen skall få anstränga sig lite extra och hitta sin balans och benstyrka. Inget sker av en slump och det är ingen tillfällighet att nästan alla tikar gör lika utan att någon lärt dem.

Yum, yummm

Valparna äter nu mammas mjölk och lös mat = oxfärs, äggula, lite A-fil och morotspure. Första måltiden en alltid dröm, alla fattade direkt att oxfärs och äggula är en delikatess. Ison är avundsjuk på valparna, hon är så hungrig. Hon är helt mathysteriska, hon äter nog 2 kg mat om dagen och flera mellanmål men skulle gärna få mer om det gick.

Alla valpar växer som dom skall och ökar fint i vikt.

Sen har bordsskicket mycket att önska, mamma Iso anser att dom är väl kladdiga runt munnen när dom ätit, städar noga deras munnar och matskålar.

Men fortfarande är mamma bäst.

Nu har valparna flyttat ut i köket, som jag redan nämnt.. Varför köket? Jo jag lägger stort värde i att valparna vänjer sig vid vardagens ljud, diskmaskinen, kastrullock som ramlar i golvet, smäll i lådor och skåp samt att vi springer fram och tillbaka titt som tätt.

Att lära sig sova och slappna av fast det skramlar och händer saker är A & O i en Lagottos framtida liv.

Valplådan har också vuxit och blivit en stor tummelplats, nya sovställen hittas och kul leksaker, allt som ligger ivägen. Allt är till för att undersökas.

Kampa med syskonen är en favoritsysselsättning, men mest sover dom. Gärna i transportburen och uppdelade i 2 högar.

 Hoppas du får en fin vecka, här väntas valpmys och mera valpmys.

Här smids nya planer, för en framtida valpkull. Det blir en spännande resa vill jag lova. Wink

 

 

Valpresan 2022 -9

by Birgitta13. mars 2022 06:00

Hej hopp på dig.

Som du nog förstår sitter jag så fort tillfälle ges och kikar på valparna i lådan. Följer noga varje individs utveckling.

Nu har det gått ytterligare 1 vecka och valparna fyller 21 dygn idag. Dom växer så det knakar, har börjar fara runt i valplådan och väntar nu ihärdigt på mamma. Denna kullen är helt exemplarisk, följer teoriboken till punkt och pricka, i sin utveckling. Dom är tjocka som små delfiner allihop. Det gläder mig mycket för då vet jag att dom fått/får den näring dom behöver från mamma och att förutsättningarna är de bästa för en fin utveckling.

 Någon gång runt 21 dygnet lägger sig inte tiken ner och diar längre. Lite taskigt kan man tänka, naturen är även här väldigt fyndig. Den som inte orkar stå eller kan träna sina ben att stå så den får mat, är inte stark nog för livet utanför lådan. Lite hårt, som uppfödare skulle man inte låta den sorteringen ske, i det vilda har det en stor funktion. Man måste vara stark om man skall klara sig och dygn 21 skall valparna fixa att stå på bakbenen och käka om dom vill ha di. Iso ären rätt kaxig mamma och har provat stående di ett par dagar redan.Wink hon är en snäll mamma och kör lite växelmatande ibland stående och ibland liggande.

Nu har dom passerat den så kallade mellanperioden och går in i den mycket längre socialiseringsperioden. Från 21a dygnet till 3 månader. Man brukar tala om att den dagen valpen börjar höra, passerar den in i socialiseringsperioden. En period då dom börjar bli medvetna om sig själva och sin egen kropp, man kan se tendens till att dom försvarar sig och vill tillrättavisa om någon kommer inpå och det inte passar.  Mellan 4-12 veckor brukar man tala om präglingsperioden, dvs den perioden då valpen präglas på och av flocken. Å då inte bara sin hundflock, människor skall ingå i flocken, nu startar även präglingen med oss. Lite mer om det kommer i kommande bloggar.

Man kan säga att alla funktioner som styr socialt beteende börjar bli kopplat och klart.

Valparna hör ännu inte fullt ut. Hörselnerven var myeliniserad och klar, på dom alla i tisdags kväll. Som i ett trollslag såg man hur dom reagerade på mormor Lizas gnäll om att få komma in i valplådan.  Dom ser ännu inte ordentligt. Hörselgång och ögon nu är helt öppna och dom kan börja styra in sig på ett mål. Lägger man sig ner i lådan kommer dom knattande direkt.

I takt med utvecklingen kommer dom vilja undersöka omvärlden, mer för varje dag. Nu är dom nyfikna på nya saker, har börjat småbusa och tugga på och med varandra.

Första veckorna i denna perioden går ut på att undersöka och knyta ann till syskon, mamma, lyan och bli lite nyfikna på omvärlden. Vissa beteende såsom rädslor, flykt osv.. dröjer ännu några veckor innan det är kopplat och klart.  En valp som blir rädd innan den socialiserat med flocken, riskerar ju att fly undan och komma bort från tryggheten, så även där har modernatur tänkt till ett steg längre.

Nu är dom uppe på benen allihop och klorna klipptes i torsdags, 180 små små klor som skulle toppas. Lite pill men första gången jag fick chansen att se och klämma på alla vid samma tillfälle. Kan säga att jag gillade det jag kände.

Bästa stunden för pyssel av detta slag är när dom just ätit och somnat in i värmen vid ett syskon eller mamma, då är dom som små trasdockor och kan lugnt hanteras utan kamp. Dom är snabba och starka dom små rackarna, när dom är pigga och hungriga.

I slutet på denna veckan är det dax för valpisarna att få sitt första smakprov på fast föda. Brukar ofta dra på första måltiden tills valparna närmar sig sin 4 veckors dag, men denna kullen kommer få sitt smakprov lite tidigare så Iso får lite avlastning. Serverar alltid lite oxfärs och en äggula som första måltid. Under några dagar får dom smakprov som sedan sakta ökas ut till 1 mål mat om dagen. Valparna skall nu också avmaskas för första gången. Det brukar jag göra vid 3½ - 4 veckors ålder. Hur kan valpar få mask? A- det kan överföras från mamma, B-så sitter dom små lymlarna i bröstvårtorna och väntar på att valpen skall börja äta, så enkelt sagt kommer dom ner i valpens mage genom att den diar första dagarna. Alla valpar får inte mask, men avstå från maska gör jag inte. Valparna maskas 3 ggr innan dom lämnar oss.

 I och med att valpen får fast föda första gången börjar något spännande att hända i valpens mun.

 Längs med tungan har valpen små smaklökar som på latin heter Marginale papilae.

Deras enda funktion är att se till att valpen inte spiller ut mjölken dom äter ur spenarna. Direkt när valpen får fast föda, börjar dessa att tillbaka bildas för att sedan helt försvinna. Säg sen att inte naturen är helt magisk.

Nu kommer en period när vissa tikar äter sin mat och sedan gå till valplådan för att kräka upp den igen. Ansvarskännande tikar gör det flera gånger om dagen. Å gissa om valparna är lyckliga dom kan både käka och kasa runt i mammas goa uppvärmda mat. Wink Ja ja det är då man måste komma ihåg att vi och dom värderar vissa saker helt olika.

Det sista dagarna har lådan börjat dofta och det måste man ju undersöka. Tänk själva vilken överrumplande känsla när man för först gången skall lukta på något och samtidigt få en ny upplevelse. Kiss

Ja jisses vad det går fort. Så spännande varje gång, upptäcker nya saker och lär mig något nytt med varje kull. Ingen är den andra lik.

 

 
SE17866/2022One Hands Mystic EarlH20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl
SE17867/2022One Hands Mystic LordH20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl
SE17868/2022One Hands Mystic BaronH20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl
SE17869/2022One Hands Mystic PrinsH20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl
SE17870/2022One Hands Mystic BaronessT20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl
SE17871/2022One Hands Mystic LadyT20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl
SE17872/2022One Hands Mystic MoonT20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl
SE17873/2022One Hands Mystic PrinsessT20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl
SE17874/2022One Hands Mystic MeeT20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl
SE17875/2022One Hands Mystic MeaningT20220220VDH16/14201866Moon Mystique Earl

Kan nu med glädje berätta att valparna fått sina namn och är registrerade i SKK. Känns alltid så gott när detta är gjort. Vem som är vem får ni klura på 1 vecka till. Måste imponeras av hur snabba SKK är med registreringen av nya hundar .

 

Som uppfödare och hundägare är livet inte svart eller vitt utan går mer i gråskalan. Det händer lika mycket svåra, tråkiga saker, som glada saker och alla måste man "ta" med samma lugn och metod för att komma igenom, så enkelt är det.

Lovar er alla att ni under hundtiden kommer att springa på saker ni vill slippa, då skall ni veta att uppfödaren finns där att bolla med! Just därför skall du vara noga med att välja ut oss, din hunds uppfödare, det måste stämma så ni vågar och  vill fråga, fråga och fråga igen.

Vi uppfödare är inte alla duktiga på att var transparanta, träffar du på någon av oss som talar illa om en kollega, välj annan uppfödare. Sådant bådar inte gott varken för dig, din hund eller för våran ras.

 

Hoppas du får en fin vecka och är rädd om dig. Nu vill vi ha vår och fint väder hela veckan.

Å du funderar du på något som jag skrivit om. Är jag mer än tacksam om du påpekar faktafel eller ännu hellre vill fråga och veta mer. Hör av dig! Jag skulle kunna skriva spaltmeter om alt spännande som händer under valpens första veckor i livet, men skonar dig från detta tilltag Yell

 

 

 
 

Redigera | Ta bort | Per

 

Valpresan 2022-8

by Birgitta6. mars 2022 06:00

Hej hopp igen.

Jag är så glad att du följer våran valpresa.

Nu är valparna 14 dagar och precis passerat den neonatala perioden.

Är ni på ingång i det som kallas mellanperioden, eller övergångsperioden, dygn 14-21.En kort period där det händer väldigt mycket. På några timmar kan man se att det ändrar sig och att valpen klarar en ny uppgift. Att sova utan sin syster är ännu en omöjlig uppgift Wink Lägger man isär dem kasar dom snabbt tillbaka, till värmen och närheten. Åter igen man skall inte vara dum mot dem, men ibland är det så fantastiskt att se hur naturen fixar och donar så att det skall bli "bäst"

Dygn 12 bär frambenen upp hela hundens kroppsvikt. Från dygn 14 är alla nervbanor i frambenen klara och valpen kan sitta. Från dygn 16 börjar bakbenen, om än darrigt och ostabilt, bära upp kroppen. Motoriken förbättras stegvis dag för dag och valpen blir mer och mer stabil. Nu finns inga hopdragningar, utsträckningar i ryggrad och ben kvar, det har blivit en jämvikt mellan sträckar och böjmuskulaturen.

Lyckan är stor när man för första gången kan klia sig bakom örat alldeles själv.

Dag 10-14 är ögonen klara för att öppnas, en del öppnar dem aningen tidigare men det kan också dröja några extra dagar. Försten ut i gänget var en brun tik, hon öppnade ögonen på 13e dygnets morgon, 2dren ut var tantiken, sen tappade jag ordningen Sealed Även om ögonen är öppna ser inte valpen ordentligt, den kan lokalisera sina syskon och kan med synens hjälp ta sig till sin flock. Nu kan dom skönja ljus och mörker och om något kommer emot den. Nu får valparna lite mer ljus i valplådan.Tills nu har dom mesta tiden legat i mörker i sin konstgjorda lya. För första gången fick jag lite ångest när lilltjejen kikade på mig genom sina glansiga ögon, nu är dom ju stora. Vill vill ha dem kvar som dom är, små och helt underbara. Stoppa tiden. Lyckan är dock stor när man ser att båda ögonen finns, ser klara och fina ut. Även hundar kan födas utan ett öga eller med ett öga som inte funkar riktigt, inget hunden kommer att lida av i livet, men som uppfödare är det skönt för varje sak man ser komma, som den skall.

Vid 18 dygnet börjar valpen att ändra sitt ätbeteende, den börjar så smått att prova på hur det är att lapa.

Rootingreflexen avtar dag för dag, valpen använder bakbenen mer och mer för att förflytta sig framåt.

Dygn 21 händer en hel del med valpen, första tanden bryter igenom,det är en hörntand i överkäken som kommer först och nu börjar valpen vilja gnaga på saker. Valparna föds utan tänder, under denna perioden kommer dom fram en efter en. Valpar får 24 mjölktänder 14+14. När permanenttänderna kommer är dom 42 st till antalet. Inte helt ovanligt att valpar likt barn, får lite lös mage dessa dagar. Man kan underlätta lite genom att tänka till vad och hur mycket mat tiken får just under dessa tanddagar.

Dygn 21 är luktnerven myelinisead och valpen kan börja lukta sig till saker. Nu kan valpen lokalisera sin flock med både ljud, lukt och syn impulser.

Myelin och myelinisering det var ett fasligt tjat om det. Men vad är myelin? Jo det är celler som i huvudsak består av fett, protein och vatten. Som har den fantastiska egenskapen att den slingrar sig runt nervcellen och ökar ledningsförmågan för signalerna. En "naken" nervcell transporterar en signal med 1m/sek en färdig myeliniserad med 120m/sek.

Myelinet är beroende av B12-vitamin för att kunna fungera och utvecklas optimalt. Så det är av yttersta vikt att tiken är påfylld i sina B-12 reserver under dräktigheten, så att hon inte kommer att lida brist när valparna diar och tar sina vitaminer.

Sprittningsrelexen, dvs valpen spritter till vid häftiga ljud och rörelser i dess närhet, utvecklas runt 21a dygnet, då i samband med att hörselnerven myeliniserats och dom börjar höra. Smärtreceptorerna är fullt utvecklade mellan 2-4 veckan, lite olika hos olika individer.

Bajsa och kissa behöver den ha hjälp med från mamma fram till slutet av denna perioden. Sedan är reflexen att tömma tarmen klar och valpen klarar att bajsa och kissa själv, utan stimulering. Men bajsen och kissen det kommer när och var som helst. Att styra "utskänkningen" kan för många individer ta väldigt lång tid. Den förmågan är långt ifrån klar när valpen flyttar till sitt föralltidhem.

Nu börjar valpen bli mer och mer vaken. Mot slutet av perioden är den vaken upp till 35% av dygnets timmar. Resten av tiden består av sömn och vila. Nu längtar jag efter att snart kunna ta upp valparna och gosa med dem. Men tills ögon och öron är klara får dom "bara" vara i lådan och lyfts inte upp mer än när jag rengör i bädden.

Då åker dom hiss i en korg alla tillsammans. Klappa och pilla på dem kan jag ju inte låta bli. En tant på knä med rumpan i vädret är numera den vanligaste synen hos oss (inga bilder tillåts). Det är det värsta med valpar, man får skurgummsknä. Laughing

Det här är en hund röntgad vid 14 dagars ålder. Vill så gärna att ni kikar och tar till er hur outvecklad valpen är i sin rörelseapparat. Visserligen ingen Lagotto utan en röntgenbild av en 14 dagar gammal valp av en ras som är byggd för snabbhet och höga farter. Men en valp är en valp är en valp.

Här ser man tydligt på röntgenplåten hur lite skelettet har mineraliserat sig. Bakknäna är "bara" nästintill osynligt brosk, höft och bäcken kan man bara ana var det skall finnas.

Här en röntgenbild (lånad) på hur knät ser ut på valpar som är färdiga att födas. Dom är helt ofärdiga och öppna, kan ta upp till 2 år innan dom är helt mineraliserade och klara, lite beroende på hundras. Det är många ben som skall hitta sitt läge och mineraliseras i ett knä, condyler (den runda framträdande delen av slutet på ett ben, tillväxtconen, enkelt förklarat)  skall växa till sig och ligament och muskler hitta sina fästen, funktioner och bli så starka att dom kan hålla leden på plats. Ett uttänjt ligament förblir ett uttänjt ligament som kan tappa sin förmåga att stötta leden. Så hur duktiga vi uppfödare än är, på att avla på "friska" individer, kan ett oförsiktigt valp/unghundshanterande leda till just sådana skador man tänker beror på slarvig avel.

Kika och fundera, så förstår man hur lite utvecklad valpen är och hur lång tid det kommer att ta innan den är klar. Samt hur viktigt det är att vi hjälper valpen att kunna bygga muskler, sakta och försiktigt. Muskler som skall hålla leder på plats tills dem är stabila och utvecklade. Skelettet klarar inget utan muskler som fungerar. Detta kommer ni höra mig tjata om flera gånger innan valparna är 1 år och klara för röntgen. Det kommer att dyka upp fler spännande bilder under resans lopp.

 

Nu har valpisarna fått sina namn, nu inväntar vi bara att SKK skall registrera dem. Lite extra jobb för SKK då pappa Earl också skall reggas in med sina meriter och hälsopaper, skönt att vara ute i god tid. Blir lite exra tid när uppfödaren inte fått med vad som önskas av SKK, men nu skall alla papper vara inne och dom kan börja jobba med det.När det blir klart, får ni veta vad dom skall heta och så småningom vem som är vem.

Jag har full förståelse för att ni alla i föralltidhemmen, längtar efter att träffa era valpar. Men dom måste bli 5 veckor innan främmande människor (ja ni och era baciller är främmande för eran valp, hur hårt det än låter) är välkomna hit. Innan dom får träffa främmande hundar skall dom helst, bli minst 8 veckor och då endast väl utvalda och få hundar. Jag har den stora glädjen att ha en fin flock som valparna kan umgås med och lära sig hundspråket av. Socilaiseringsperioden startar när valpen är 7 veckor och sträcker sig till 12 så dom hinner lära sig hur andra individer fungerar. Inget man behöver ha bråttom med.

 

Valpresan 2022- 7

by Birgitta27. februari 2022 06:00

Hej alla fina följare.

Nu är vi inne i en mycket spännande period. Varje dag händer det något nytt. Små små detaljer. Någon står plötsligt på sina bakben och äter, någon kryper lite snabbare, någon håller sitt huvud lite högre. Men för det mesta sover dom sin skönhetssömn.

Nu är dom mitt inne i den perioden som kallas neonatalperioden. Perioden innefattar valpens två första levnadsveckor. Valpens huvudsakliga uppgift är i denna period att överleva. Behoven präglas av värme, mat, massage, sömn och mera sömn.

Perioden sträcker sig från 0-14 dagar.

När valpen letar efter en spene söker den med nosen för att hitta värme och fuktig miljö, där finns spenen. Man säger lite felaktigt att dom luktar sig fram, det stämmer inte helt då luktsinnet inte är utvecklat förrän dygn 21 ca.

Dom roterar sina framben för att ta sig fram. Rootingreflexen kan man få fram genom att lägga valpens huvud i handen, då svarar den genom att luta sig framåt, börja gå med frambenen och börja söka. Den kan röra sig framåt flera meter utan att tröttna. Sätter man dit sitt finger börjar den att suga på det. Man får inte luras Winkmen detta kan vara ett sätt att kolla om valpen är pigg och på alerten eller kanske lite tröttare än sina syskon.

Kissa och bajsa är en reflex som stimuleras och utlöses av mammas slickande på magen och i valpens rumpa. Mamma tar hand om kisset och bajset och håller på så sätt rent i lyan och lämnar inga avslöjande spår till omvärlden. En valp som har en mamma som inte klarar detta måste stimuleras flera gånger om dagen av oss för att kunna kissa och bajsa.

Valpens rörelse under denna perioden är väldigt lite. Den kryper efter värme och mat. Ligger gärna i klunga med sina syskon. När den kryper gör den det långsamt, och balanserar huvudet i en pendelliknande rörelse. Dom har dålig kropps stadga över frambenen och över bakbenen är den obefintlig.

Lyfter man försiktigt valpen, vilket man skall undvika i möjligaste mån. Håller man lämpligast en hand över ansiktet och lyfter långsamt, gärna ta hjälp av tiken så hon slickar valpen samtidig som man lyfter. Tänk dig in i situationen att någon lyfter dig ganska snabbt rakt upp och du inte ser eller hör något. Valpen har förmågan att redan sedan fosterstadiet reagera med ökad cortisolhalt = stress. Så lyft inte valparna om du absolut inte behöver. Ingen lyfter en valp i naturen om inte det är en fara för liv och lem, då bär mamma och ingen annan iväg dem. Om man tar en valp mellan tumme och pekfinger förblir den ihop rullad tack vare böjmuskelaturen som är dominant och håller ihop valpen i fosterställning. Den reflexen försvinner i dygn 5 ca. Till följd av myelinisationen. Nyper man valpen i tassen böjer den tassen och skriker till.

Dom är blinda och döva. Iso förmedlar sig inte med valparna via ljud. Synnerven är ännu outvecklad. Ögonlocket ihopväxt tills ögat är kopplat och klart. Likadant är det med örat, som också är ihopväxt. Benen i örat är klara sedan några dagar tillbaka, hörselreceptorerna är inte kopplade och klara ännu. Det följer myeliniseringen. När hörseln är mogen kan man se dag för dag hur örat öppnar sig, det är så fascinerande att följa. Valparna kan dock reagera på plötsliga, höga ljud och starkt ljus, det kan man inte förklara varför det ens är möjligt. Naturen är fantastisk. När man gjort EEG-undersökning på valpar i denna perioden har man sett att hjärnan är outvecklad och har mycket liten aktivitet.

Mellanfotensben är inte mineraliserade ännu, tårna spretar lite som dom vill. Där sitter små vassa, underbara klor. Vassa är dom för att hjälpa till att dra fram valpen på underlaget. Inget är av en slump, det förundrar mig så, allt som finns där, har en funktion. I naturen kommer klon naturligt att slitas mot marken i lyan. På det mjuka underlaget i valplådan, slits dom inte utan måste hållas efter, klipper inga klor innan valparna är uppe på benen och kan ta sig fram utan sina "dubbar". Ofta blir det på bekostnad av att tiken får rivsår, men hellre lite sår än valpar som får besvärligt att ta sig fram, så tänker jag.

Valpen är vaken och aktiv ca 2%-15% av dygnet, mesta av den tiden går åt till att äta. Övrig tid sover valpen. Ljuden från valplådan skall bara bestå av små nöjda pipande och tysta gny. En hungrig, klämd eller missnöjd valp piper högt och småskriker mest hela tiden, det vill vi inte höra. Ett sådant pipande ljud från en valp skär i hjärtat och gör mig förtvivlad, känner mig så maktlös. Bästa ljudet från lyan är tysthet, då vet man att allt är lugnt och fungerar som det skall.

Valparna ligger med förkärlek i en hög. Varmt, tryggt och gott. En känsla dom känner igen.

Valparna kan ännu inte reglera sin kroppstemperatur utan är beroende av mammas och syskonens värme. Att låta valparna bo i en dragfri lya med ett tak, en filt som kan dras över en del av lådan, hjälper dem att hålla jämn värme. Våran lya är också isoleras med en frigolitskiva mot golvet, ligga på ett kallt golv blir ingen glad av. Man kan höra på valparna om rumstemperaturen är lite för låg, då finner dom ingen ro. Höjer man innetemperaturen någon grad tystnar det ofta i lådan, samtidigt får det inte bli för "varmt" då finns det risk att tiken blir alldeles för varm och väljer att ligga för sig själv utanför lådan, onödigt mycket. Man vill ju att tiken skall trivas i sin mammaroll och välja att ligga bland valparna.

Jag försöker hjälpa mina tikar så dom inte får mjölkstockning, genom att minst 2ggr/dag, se till att någon valp diar ur dom små spenarna, som annars lätt ratas. Nästan mer regel än undantag att någon spene blir lite stockad. Iso har klarat sig väldigt bra, men hon har ett gäng otroligt hungriga barn som hjälper henne. De flesta tikar har någon bröstvårta som är lite mindre och den ratas ofta av valparna. Mjölkstockning är inte bra varken för för valpen eller mamman. Det kan snabbt utvecklas till tråkigheter. Mjölken kan bli "förgiftad" av inflammationen som mjölstockningen bildar. Händer det, blir all mjölk i ALLA spenarna infekterad och därmed giftig och kan leda till döden för hela kullen. Tiken kan få gangrän ( kallbrand) i området och det blir snabbt stora öppna sår av det. Låter dramatiskt, mjölkstockning är inget att leka med. Tiken är redan innan lite nedsatt i sitt immunförsvar, har ofta en aning förhöjd temp. Att hon har 39-39,5, de första dagarna efter valpningen, är inte ovanligt och ej heller oroväckande. Tempen får aldrig övergå 40 grader, då är det veterinärbesök som gäller omg. Det vill inte så mycket till, innan det blir jobbigt. Känner man att det blir förhårdnader och extra varmt runt 1 tutte, får man hjälpa till att släppa på det. Lite trix kan det vara att få en hungrig valp att ta just den tutten som man vill. Först låter jag den suga en stund på "sin" tutte för att sedan flytta valpen till "min" utvalda. I den dagliga kontakten med tiken ingår alltid att känna igenom henne 2-3ggr/dag. Se hur avslaget ser ut, tempa och promenera med henne så magen töms och avslaget kommer ut. Iso har mått fantastiskt bra hela tiden. Kanske, kanske för att jag haft lite extra knep, (gammal uppfödarkunskap som jag fått av gamla kollegor för många år sedan) Det verkar som om det har givit resultat både hos Iso och hos valparna. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap. Är så in i hjärtat tacksam för mina gamla mentorers kunskap som dom genom åren delat med sig av. Tyvärr har flera av dem lämnat oss, skulle önska jag hade dem kvar att bolla med. Gammal hunderfarenhet slår allt skulle jag vilja påstå.

Iso är MYCKET hungrig, vill helst bli serverad i lådan för att slippa lämna telningarna. Förstår det, minns när våra barn var små och hade somnat på magen inte sjutton ville man röra sig då Innocent Iso äter 5 mål mat om dagen och skulle gärna äta mer, kanske ett nattamål också tack. Nu kokas pasta, serveras grädde, A-fil, smält smör ( i lagom dos) nötfärs, kött, blåbär, hallon och grönsaker allt för att Iso skall kunna ge telningarna så bra mat det någonsin går att få. Nu ökas Isos matintag successivt. För mycket och för lite skämmer allt. Ger man tiken för mycket, vilket är lätt när hon är så hungrig, kan valparna få ont i magen och diarré, och så vill vi inte ha det. Det kan bli lite svårt att snabbt komma till rätta med.

Denna kullen känns så jämna och välmående, att jag inte meckar med att väga dem utan låter mitt öga avgöra hur dom mår. Efter en vägning på 1a dygnet konstaterade jag att alla gått upp som förväntat. En kontrollvikt tar jag givetvis, om jag tycker mig se att någon släntar efter eller käkar på sig alldeles för bra.

Nu kan jag med glädje konstatera att några av valparna har börjat använda lite andra ljud, försök till morrningar och små tappra försök till skälla kan höras när valpen sover. Hjärnan kopplar och donar, att det sker ser vi på ryck och sprättningar ( men mer om det framöver) när valpen vilar. Just vila skall vi lägga som ett ledord framöver för våra valpar/hundar. Det är i vilan allting sker. Det kommer ni att få höra tills ni är utleda på det, jag lovar. Tongue Out

I natt tänker jag äntligen sova i min egen säng och inte på golvet vid valplådan eller i soffan. (lite hårt men en vänjer sig)Laughing Iso har slutat böka runt, och valparna hittar nu mjölkbaren och kan krypa undan lite om Iso skulle vara lite klumpig. Iso har nu fantastisk koll på var hon sätter sina fötter och lägger sig oftast så hon omfamnar sina små. Nu får dom sova själva utan "barnvakt" i samma rum. Men som hos alla småbarns föräldrar sover jag med öppna öron och vaket sinne, om i fall det larmar. Vi får se om Iso känner sig ensam och kanske kommer in till vårt sovrum en stund i natt.

Nu har lugnet lägrat sig i flocken, de andra hundarna bryr sig inte om valpisarna i lådan. Iso går ut och in, unnar sig en stund vila från föräldraskapet. Scattis tycker som vanligt inte om "småbarn" dom får bli 5-6 veckor innan han skänker dem en blick. Allt enligt naturlagen. Hanen är aldrig inblandad i valparna innan dom är stora nog att krypa ur lyan. Det gör dom naturligt runt v 5. Nu är det ju inte hans valpar men det tror jag inte han är medveten om. Bruden är ju hans, får väl agera fosterfar i avsaknaden av den riktiga pappa Earl. Scattis är en alltigenom snäll och vänlig hane, som kan agera fosterfar framöver. Alla hundarna går ut och in i valprummet och det trivs Iso med. Dom ligger nära i soffan och tittar på småknytten som låter i lådan. Iso är bekväm med att hela flocken rör sig i rummet. Men älskar inte att dom tittar in, det respekterar samtliga hundar, dom liksom inte ser lådan. Jag har helt fantastiska hundar som beter sig helt naturligt och som en flock skall.

Pappa Earl och hans familj följer telningarna med största intresse.

 

Det kan ev finnas 1 tik i denna kullen som söker sitt föralltidhem. Är du intresserad är du välkommen med ett mail till birgitta@enhand.se.

Önskar er alla en fin vecka och skänker en tanke till alla dessa oskyldiga människor i Ukraina som drabbats av denna katastrof, vi inte trodde kunde ske i vår upplysta och vad vi trodde informerade värld.

// Birgitta

Valpresan 2021 - 6

by Birgitta21. februari 2022 12:26

Hej

Nu vet jag att du undrar vad som händer. Ingen blogg hallå "tanten" va håller du på med!

Jo vet ni vad vi har under helgen roat oss kungligt och välkomnat ett helt nytt gäng One Handsare till livet.

4 killar och 6 tjejer såg dagens ljus den 20/2.

Så glad och tacksam att allt verkar gått bra och att mor och barn nu hämtat sig från denna tuffa resa.

Iso vilade in värkarbetet.

Försten ut var en liten kille på 170 gr. Med en rackarns vilja, han behövde inte många minuter på sig för att hitta till mjölkbaren.

De 5 första valparna kom i en rasande fart sen stannade värkarbetet av och resterande tog många timmar på sig att komma till världen. Iso behövde lång tid på sig för att jobba fram dem.

Vissa stunder gör det så ont så man måste slita sönder inredningen, då är man glad att tiken inte hugger tag i en valp.

En av killarna var besvärliga för henne att klämma ut. Han kom med svansen först så den fick jag putta in igen och gå upp och plocka fram bakbenen. Kommer dom så, kan dom inte komma ut ur förlossningsgången utan måste ha hjälp med detta. Sällan man kan plocka fram båda benen på en gång utan man måste putta tillbaka valpen 2 kanske 3 gånger innan man kan få fram båda benen. Viktigt i detta läge är att man inte drar i bakbenen utan inväntar att hela bröstkorgen kommer fram, man måste kunna ta ett tag om hela valpens kropp, innan man försöker hjälpa till att få ut valpen. Drar man i bakbenen kan man om oturen är framme dra sönder höftstukturen och valpen kan få framtida bekymmer i höftleden. Mycket att ta hänsyn till. Detta läge är att jämföra med en sätesbjudning hos oss kvinnor och det är då barnmorskan klipper, det kan vi ju inte göra hemma med våra hundar, vet inte ens om veterinären gör det på kliniken. Hmmm.... en ny fråga jag måste ställa.

Iso går lite hårt åt valplådan idag med, när hon får ont av sina sammandragningar.

Första måltiden.

När valpningen är klar och lugnet lägrat sig sprider det sig en ro i lådan som man nästan kan ta på, och som snuddar till en religöskänsla.

Nu är det äta och sova som gäller för detta lilla ( stora) gäng.

Nu avvaktar vi några dagar och hoppas att alla valpar klarar de första dygnen i livet.

Allt ser lovande ut,dom äter, skiter och kissar så uppfödaren känner sig nöjd.

Hoppas du får en fin vecka och kan njuta dina dagar, själv blir jag sittande och lyssnar och njuter.

Birgitta

valpresa 2022 - 5

by Birgitta13. februari 2022 06:00

Hej, kul att du kikade in.

Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Så nyfikna vi är.

Iso är idag i dygn 57. Om några dagar vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag. Denna gången har jag varit både orolig och känt mig olustig.

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet, ja till och med min plikt, att hjälpa till med det, om dom är yngre än 14 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt på 54 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning.

 

Nu till Iso och hennes mage.

Iso är rund som en boll från alla håll. Sealed Hon är en liten tik så varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen.

I torsdags visade Iso en riktig hängmage Wink dygn 53

Dygn 55 och en viktökning på 3.4 kg. Idag klippt och ompysslad, rakad på magen och i rumpan och kloklippt. Försöker inspektera mina tikar ordentligt dagarna innan för att se om dom är röda i öron, ögon eller har flytningar. Skulle det vara så kan det vara läge att fundera på varför och ev göra ett snabbesök hos veterinären för att se så allt ser bra ut. Som ni förstår avstod jag röntgen även denna gång och Iso ser ut att må riktigt gott så det känns lugnt i väntan.

Iso har sista veckan funderat på om mat är nödvändigt. Vi har fått truga i henne lite smakbitar här och där. Småätandet i sig gör ju att hon får sämre aptit men vad gör man när hon tittar på maten som om den vore förgiftad. Man riktigt se att hon funderar länge, på var, hon skall få plats med maten. Nu skämmer vi bort henne med det hon vill äta och när hon vill äta, vill hon ha pannkakor får hon det Wink  Våfflor med grädde är en favorit damen ej kan motstå. Dock har hon svårt att avstå mask Innocent som många gravida tror jag hon känner ett sug efter något speciellt, i hennes fall "borrelarver" eller mask eller vad hon nu gräver efter,  hon står ständigt med nosen i backen och gräver. Ev.... vikarierar hon som vildsvin, vet inte riktigt hur hon tänker här.

Dygn 59 minskas, hennes matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir illamående innan förlossningen. Dom kräks nästan alltid innan, när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv långt bort i hagen och gärna lite intill staketet eller en buske. Hittar vi inte henne kan vi vara säkra på att hon ligger under sängen, som hon med nöd och näppe tar sig inunder.Hon får välja själv. Det är Iso som bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 11-14cm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Iso valpa i morgon och valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar så gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 58-60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Iso svarar direkt på deras signaler. Så länge hennes äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan Iso och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Spännande är hur hormonerna ändrar sig dagarna innan förlossning.

Vid forskning på SLU fann man, två hormoner som påverkas av kullens storlek: både koncentrationen av aldosteron och det manliga etiokolanolon var lägre i blodet när tiken bar på större kullar. Tre hormoner sjönk signifikant före valpning: progesteron, 17α-hydroprogesteron (17OHP), och testosteron. Progesteron sjunker de två sista dagarna före valpning, medan 17OHP och testosteron sjönk i samband med valpningen. Kortisonkoncentrationen ökade dagen före valpning och sjönk därefter. Tikens ålder och om hon haft valpar tidigare påverkade inget hormon. Bortsett från progesteron kunde inget av hormonerna användas för att förutsäga valpning. Med den vetskapen är det extra viktigt att vi uppfödare står på oss och ber veterinären ta ett proggtest innan dom snittar våra tikar. Är det dax för valpning? Ja det kan man se på sjunkande proggtestet. Denna kunskap fick jag av en mycket duktig fertilitets-veterinär som med stora bokstäver sa STÅ PÅ ER OCH BEGÄR TEST innan snitt. Ibland (denna hundägaren är alltid) måste man vara besvärlig uppfödare/hundägare och våga, ta en diskussion och ifrågasätta sin veterinär.

Egen fundering, hur påverkas tikens allmäntillstånd av dessa minskade hormoner vid stor kull? Matlust, energiupptag osv... nu fick jag lite att forska vidare på. Undecided Kanske inte bara är som man vill tro, att tiken känner sig tung, otymplig och har trångt om plats i magen hon kanske inte ens kan bryta ner käket som hon behöver.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Iso har börjat, liten smått, bädda och rumstera om i soffor och bäddar, det talar för att förvärkarna är igång. Detta har hon gjort på kvällarna, sedan ett tag tillbaka, så hennes kropp jobbar och sliter i det tysta.

FLUSHTIMES AND CLEARWATER'S BLOODHOUNDS and PORCELAINE

Inne i tikens mage är valparna omslutna av den yttre och inre fosterblåsan. När värkarna ökar så spricker den yttre blåsan och vattnet går. Till slut trycks valpen ut av krystningarna, med eller utan den inre fosterblåsan. Vissa kommer ut med huvudet först och andra med bakbenen först. Önskvärt och bästa för tik och valp är om valpen kommer med frambenen först.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader, vid den temperaturen fungerar ingen av de naturliga beteendena såsom sugreflex, krypreflex dessa reflexer är livsnödvändiga för att valpen skall finna sin tutte och få mammas kroppsvärme. En valp kan aldrig hålla eller värma sig själv, den förmågan kommer senare i utvecklingen (mer om det längre fram) Då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

Nu är valplådan bäddad och klar, och som alltid godkänd och prövad av mormor. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Varmvattenflaskor för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan. Wink

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. Får den i sig vatten kan den få lunginflammation, då har vi förvärrat det för valpen. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer, hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Numera kallad "Tjocka moster från stan"

Iso kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

När nästa blogg kommer hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss. Sealed

Nu gissar och tror jag att det finns fler, än jag, som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam Wink

Nu kan vi bara sitta ner och vänta....

Eller som Iso säger, jag ligger här och vilar mig, tills vi hörs nästa gång. Tongue Out

Låt oss nu hålla tummarna för att allt går vägen och att knytten mår bra när dom kommer. Nu längtar jag.

Måste tacka er alla, som hör av er och säger att ni uppskattar min blogg, det värmer så mycket att du hittat något som känns spännande att läsa. Mer spänning kommer, hoppas jag. Foot in Mouth

Önskar er alla en fin söndag och en fantastisk vintervecka.

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig å det e du.

Å snälla du som letar Lagottovalp var noga med ditt val av uppfödare! Gå in på Svenska Lagotto Romagnolo klubben och läs, missa inte någon sida. Där finns massor av info att ta del av. Å du för att vi står med på SLRKs eller på SKK sida, innebär det ingen garanti för att vi följer alla rekommendationer om hälsotester på föräldradjuren. Det är ditt ansvar att kolla upp oss. Jag välkomnar er som utför ett detektivarbete och frågar massor innan ni väljer att köpa hund. Ni skall alla ha en eloge. När du köper, dammsugare, bil, cykel lusläser du all info, gör likadant inför ditt hundköp. Kolla oss gärna och var kritisk till det du hör, kollaa..kolla..kolla.. det gläder iallafall mig.

Jag välkomnar nyfikna, intresserade, aktiva valpköpare. Fråga på, jag svarar på allt jag kan.

// Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv