Oj nu rusar livet....

Känns som om jag hänger efter tåget. Vid nästa station skall jag väl hinna upp på vagnen igen.

Idag ytterligare en dag jag kan sätta på pluskontot. Massor av spännande saker har jag hunnit med idag.

Förmiddagen ägnades åt specialarbete, kompendium och lite smått och gått. Efter lunch var det dags med ett givande möte som ledet till positiva och negativa vändningar. Får man ett plus finns det också alltid ett minus man måste ta itu med. Nu hoppas jag bara att jag gjort rätt val, men det får framtiden utvisa. Hur det än blir känns det bra att "tanten" fortfarande är efterfrågad.

Nu skall jag äntligen kliva ur A-kassans destruktiva system. Tack för mej vill aldrig dit igen.

Kvällen har jag fått äran att dela med många hundägare. Har haft kurs i massage och muskellära. Ett härligt gäng av blandade hundar och intresserade mattar. Känns alltid lika roligt att träffa intresserade och nyfikna hundägare. Ser fram emot, nästa tisdag då träffas vi igen.

I morgon sticker Scattis och jag in till stan för att träffa veterinären en liten stund. Sen väntar en dag med hundbehandling och förhoppningsvis ett par timmar med min kamera. Skulle behöva "bara vara" en stund så jag hinner ifatt tåget.

Om någon av en händelse råkar ha lite tid över emotages det med största tacksamhet, tidsbrist är väl det jag känner av mest just nu.

// Birgitta

Äntligen en dag med uppehåll, tid, lust, jag en dag där allt stämmer.

Skogen väntar. Bra dag att träna lite med min kamera. Försöker få till allt efter konstens alla regler. Mycket skruvande och rattande i mörka skogen, på ljusa vägen, mot gröna mossan. Skam den som ger sig. Känner mej mer och mer bekväm med den nya kameran. Mycket finesser.

Tog tillfället i akt att koppelträna min goa lille kille. Han är helt fantastiskt duktig, går klossan vid mitt vänstra ben. Idag var övningen, flickorna fick springa lösa, hämta godis hos mej. Jag ville Scatt skulle stanna där han gick och inte bry sig. 15 minuters promenad och han fixade alla störningar. Helt otroligt han som inte gått i koppel mer än max 30 gånger i sitt 11 månader gamla liv. Inget dragande, inget slitande, han bara går där. Belöning utan större insats, passar denna lata matten helt fantastiskt bra.

Hejdå nu kilar jag! Naturligtvis, är det fullfrihet som gäller i skogen. Dofter, vatten och massor av spännande saker.

Hallå, hallå!! Matte jag hör något....kolla.

Du kan inte ta mej.... Kom ner hit om du vågar.

Husets "gammkatta"  får väl också komma med idag. Nu väntar ett spännande möte. Måste samla mej, det kan bli lite avgörande för min framtid, om utfallet blir bra idag.In i duschen - se lite respektabel ut. Sen ½ timma på soffan - mental förberedelse.

Har du en tumme över håll den gärna för mej.

Lediga dagar skulle jag vilja ha fler av, om dom innehåller det denna dagen gjort.

// Birgitta

Ja, ja, ja jag vet....

Jag har varit slö, missat att uppdatera min blogg, erkänner utan omsvep.

Men hej vad tiden rusar iväg när man har mycket roligt (å lite mindre roligt) att pyssla med.

Äntligen fick jag en helledig dag. Den har jag använt till bara det jag vill. Kanske inte så svårt att gissa vad det blev. Först lite pussar och kramar på barn och barnbarn. Det hör till när man skall ladda batterierna.

Sen en låååång skogspromenad med de jag älskar allra mest. Kameran och de 3:s gäng.

Solen kämpade sig fram en liten stund och jag fick nästan känslan av att det kommer en vår.

P-L har blivit en stor tjej nu, lämnar mej inte lång stund och kommer direkt ifall, ifall det vankas belöning.

Min goa Mea fryser alla rörelser när jag ber henne. Lite motljus träning. Får inte riktigt till det med den nya kameran. På lördag blir det halvdags seminarium i Göteborg. Då skall jag lära mej min Nikonkamerans hemligheter. Spännande att få reda på hur mycket jag missat att läsa i instruktionsboken... en hel del skulle jag förmoda. Jag tillhör ju dem som provar först och läser sedan, inte alltid den snabbaste vägen.

Detta kortet blev inte bra, men det får komma med ändå. Direkt när jag såg det kom jag och tänka på min gamla mormor. Hon var inte den mest finkänsliga kvinnan i vår släkt.

Hon hade sagt om detta kortet " det är inte borta det som rinner från näsan till munnen". Blir alltid lika förvånad när gamla minnen poppar upp vid den mest udda tillfällen. Hjärnan lever sitt eget liv ibland.

Faan... Mea du får mej att fälla en tår. Jag skall göra allt som står i min makt för dej, bara så du vet.

Lyckliga Scatten. Finns något mer fantastiskt än att se en "tonåring" leva sitt liv fullt ut. Mer levnadsglad kille får man leta efter. Idag gjorde han en lång utflykt, kom inte när jag ropade. Men till sin stora skräck kom det en häst, å då va det bäst att lägga benen på ryggen och sticka till matte. Hahha synden straffar sig själv..

Det är bara det som sticker upp och sticker ut  som man ser. Så göm dej inte!!! Förminskar du dej själv finns det tillslut ingen som ser dej.

Önskar dej en härlig vecka.

Själv väntar jobb... annat jobb, studier & massor av saker jag inte har en aning om.

// Birgitta

 Att ha en hund är detsamma, som att ha ett barn, som aldrig blir vuxet.

När man äntligen, efter långt (förhoppningsvis) funderande, köper en hund. Gör man också några aktiva val.

Hundägande är inte helt enkelt. Man hamnar i ett ekorrhjul, som snurrar i en djungel av vetande, man måste förlita sig på andra eller lära sig ifrågasätta.

Jag utgår från att alla vill sin bästa vän väl. Blir det väl?...

Hunden skall äta. Naturligtvis köper man det man tror är rätt. Handeln säger köp detta foder det är helt rätt för din hund. Ja det kanske det är. Den som är minsta nyfiken läser, direkt på innehållsförteckningen. Å hopps den kan man inte förstå....

Hunden blir sjuk. Då kilar vi snabbt till veterinären. Även där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps vi går därifrån och förstår inte vad som är bra och dåligt med den medicinen hunden skall äta i 10 dagar. Men det kostade en massa pengar.

Hunden behöver gå i koppel. Nu går vi till hundbutiken, där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps varför är det bra för min hund? Nu kostar det igen en massa pengar som vi gladeligen betalar för att någon med mer kunnande sade att" detta är bra"

Hunden behöver stimulantia. Nu kommer alla dessa vetande in. Gör si gör så. Gå på den kursen, gå på den kursen. Det är bra för din hund. Kostnaden för detta kan bli hur hög som helst.

Hunden skall försäkras. Försäkringen är en fråga för sig. Ingen normal hundägare kan sätta sig in i vad och vilka saker som täcks av försäkringen. Åter igen måste vi förlita oss på andras vetande.

Hunden skall ut och resa. Inga lösa hundar i bilen. Köpa hundbur är en djungel. Dyrt och en trasslig resa innan man hittat rätt. Skall hunden sitta i bur eller skall den ha säkerhetsbälte?  Hur skall man kunna veta? Ibland leder hundägandet till att man måste byta bil.

Alla dessa frågor och många fler kommer hundägare att ställas inför, oavsett vi vill eller ej. Alla dessa val måste vi ta, vilka är bra, vilka är dåliga, vilka leder till ökade kostnader för mej? Vilka leder till och med, till lidande för min hund?

Det enda man som hundägare kan göra i denna djungel av vetande är att fråga sig själv VARFÖR! Små barns första fråga är just "varför" jag tror det finns en anledning till att det är just den frågan som är den första. Som vuxen är det nästan genant att ställa frågan och ännu värre att ställa den till någon som "vet och kan" Om man betänker att bara genom att ställa frågan varför, kan man spara pengar, lidande, onödiga inköp och till och med få alldeles gratis kunskap. Ja det krävs faktiskt av alla hundägare att man skaffar kunskap om den levande individ man tagit ansvar för.

Önskar att alla hundägare och blivande hundägare ställer frågan varför ofta.

Våga vara frågvis. Våga vara besvärlig.

Våga vara nyfiken. Ta reda på allt du kan om din blivande hund, om uppfödaren, om mamman och pappan, om hur det verkligen är att ha ansvar för en hund. Läs, läs, läs och åter läs det finns hyllmeter av literatur om hundägande. Alla inte lika bra, ju mer man läser desto kritiskare blir man.

Om någon säger att dom kan, kan dom säkert förklara för dej varför. Får du inte ett svar du förstår, fråga igen "varför"

Skaffa dej en eller ett par "mentorer", däribland din uppfödare, som du förhoppningsvis valt med omsorg. Då ställer hon/han upp och hjälper dej på vägen, det är min absoluta övertygelse.

Kanske det viktigaste av allt!

En hund är som att ha ett barn som aldrig blir vuxet. Ha inte så bråttom, ditt hundbarn finns hos dej förhoppningsvis 14 år framöver, du hinner lära och ha roligt med din hund. Den måste inte kunna allt 1:a året. Det viktigaste första året är att hunden får, precis som barnen, en trygg, självförtroende stärkande, näringsmässigt riktig miljö att växa upp i. Så hunden kan växa och utvecklas till den underbara individ vi alla drömmer om, den dagen vi kramar vår valp första gången. 

Tänk efter före!!!

Våga vara besvärlig!!!!!

Våga fråga!!!!!!

// Birgitta

Detta är mina tankar om hundägande.

2014 är det året då förändring kommer att ske.

Jag har många drömmar och önskningar inför detta året. Säkert, säkert kommer det att sättas en massa pinnar i hjulet även i år.

Men beslut är tagna, jag har vandrat trappan upp långsamt och under många år men nu äntligen nått näst sista trappsteget. Den dan jag hoppar upp på sista trappsteget kommer jag att fira stort.

Var är du på trappan?

Oavsett vilka mål du har med dagen, livet, stunden så är din trappa just din trappa. Du och endast du kan bestämma hur fort du kommer upp. Själv var min startsträcka lång men dom sista stegen gick liksom av sig själv. Sista steget kommer att ta tid, kosta blod, svett & tårar. Men i sinnomtid kommer jag dit, jag vet....

Man skall inte tro allt man läser. Inte ens det du läser här.

Igår trotsade jag vädret tog min kamera i en hundbajspåse och gick en lååång promenad i skogen. Hjärnan behövde det, finns lite skit i hörnen som behöver vädras ur ibland.

Mossa är magiskt och gör mej glad. Små, små blommor och klockor som strävar upp mot ljuset.

Svampar växer på ruttna träd. Ibland kan det som är ruttet faktiskt ge lite kraft till nyskapande.... hmm tål att tänkas på. Finns ju en del ruttet i omgivningen som man nog skulle ta nytta av. Skall bara låta det ruttna klart så jag sedan kan suga näringen ur det.

Min älskade, högt älskade Mea som blir snällare, godmodigare och mer uppmärksam på mej för varje dag som går. 4 års arbete börjar ge resultat. Hon är faktiskt det bästa av bästa.

Min icke mindre älskade Scatto, är däremot inne i en period där det är ok att peka finger åt matte och göra som man vill. Tror han.

Denna lilla grabb har vi fått för våra synder. Samtidigt har jag aldrig haft en hund som lockar oss till skratt så ofta och som hittar på så mycket roliga bus.

Våra 3 Lagotto är så stora personligheter,  man skulle kunna tro dom är av 3 olika raser.

Alla skänker oss sån glädje och ger oss sån ovillkorlig kärlek. Hund lycka kallas det visst!

Idag en helt vanlig arbetsdag. kanske  finns lite ork kvar till lite annat när kvällen kommer.

// Birgitta

Julmaten är slut. Helgerna är äntligen slut. Nu kommer den där härligt vanliga vardagen.

Ledig dag idag. Hade hoppats få en dag med lång skogspromenad, kamera väder och många timmar med näsan i böckerna.

Lutar nog mer åt en kort promenad och en timma i kliniken i stället. Kameran får nog stanna hemma för den gillar inte regnväder.

Den gångna helgen har varit en helg med mycket trevliga händelser.

Har träffat en massa underbara vänner som tankat mina batterier med bra energi.

Vi, jag och 2 av mina bästa vänner, har jobbat i lagottomontern på My Dog i Göteborg under helgen. Känns så himla bra att hjälpa till i en klubb som gör nytta och gör förändring för denna undrebara hundras. Lill killen jobbade i söndags och Mea fick göra 2 dagar, idag är dom trötta och belåtna och skall under dagen få kvittera ut lite lön. I form av ett stort kalvrevben. Det är det bästa dom vet.

Vem vet kompisar nästa år kanske ni jobbar i en helt annan monter, planer börjar ta form.

Nu väntar en vecka full av kunskap och lite måste uppgifter.

4 dagar seminarium och starten på 1 ev 2 års studier, för denna kunskapstörstande tanten.

Vill man veta och vill man kunna måste man lära sig. Sån är den bistra sanningen.

Jäklar va sugen jag är på denna utmaning som jag antagit. Får väl se om jag ror den iland.

Åke skrattade och kikade i mina böcker. citat: å när nästa år hinner du prata med mej då.....

Å ja lilla gubben jag hinner nog med dej med. det gäller att prioritera som det så vackert heter.

// Birgitta

Nu har den 1 dagen i resten av mitt liv stuckit iväg som en avlöning.

Å jo visst har jag använt den till lite nyttiga och roliga saker.

Julklapps damsugaren har använts på julsmutsigt golv. Jisses så den suger och så tyst den går. Fick göra som i reklamen titta en extra gång om den var igång.

1st hund klippt.

Alla 3 hundarna har fått sin träning på löpbandet.

2 timmar har använts till studier. Kursen närmar sig med stormsteg och jag måste, måste plugga innan dess. Satan i gatan va mycket latin och konstiga ord det finns, för olika tillstånd i en hundkropp. Men det skall in så är det bara. Ok skall erkänna ganska mycket är repetition sedan tidigare utbildningar, nyttigt att friska upp kunskap.

Sen har jag ju hunnit med min kamera en stund förstås.

Scattis börjar bli en fullfjädrad fotomodell. Han gör det bästaste han kan.

Leka lite med sv/vitt är roligt.

Nu skall vi träna stå på kommando och själv på bordet.

Mea vet exakt vad som gäller.

Hon hoppar upp på fotoborde, sitter där hur länge som helst. Kanske inte det roligaste hon vet men hon är fantastisk.

Öva, öva ger färdighet. Någon gång kanske man kan lära sig.

God fortsättning.

Å du, om inte du inte är snäll emot dej själv, är ingen annan det heller.

// Birgitta

Lördagen blev till hälften som jag tänkt mej.

Lite foto och lite städ. Resten får nog fixas under söndagen. Studierna M Å S T E tas idag.

Det kom lite hopp och förtvivlan i vägen igår. Hoppet vann så vi är glada. :-)

Lite bilder hanns med.

Öva med nya kameran. Fastnade lite i slutartider.

Jisses vad vatten det kommer och vad det dånar.

Gillar detta kortet, vet inte riktigt varför. Det är långt från som jag vill ha det, men ändå har det något jag gillar.

Vatten i massor.

Sista kortet för dagen. Ok nu fattar jag lite av den nya kameran. Nöjd.

Scattis fick hänga på, han behövde lite egen tid och träna lite på konstiga händelser och ljud.

I dag kommer ett gäng som jag gillar, tror vi tar fikat med ner till Döda fallen och tittar på vattnet. Inte varje dag dom släpper förbi dessa mängder av vatten.

Kameran kommer med så vem vet kanske jag delar med mej av en eller annan bild :-)

Jag skulle behöva någon som kan ställa upp och sitta modell för mej, vill öva på ljussättning  och är en liten aning trött på mina hundar som modell.

Någon som vill att jag tar lite kort ,  hör av dej. Har du en hund ta med den så kan jag fota er tillsammans.

// Birgitta

Äntligen en vanlig stillsam lördag.

Ledig och kan planera som jag känner och har lust.

Vad gör jag när jag har lust.

Klippa hund.  Ja

Städa, tvätta. Nja nödvändigt ont.

Fotograferar. JA, skall ta min kamera och gå ner till fallet. Dom släpper på vattnet idag, just nu säger de kunniga, att dom släpper på 510 kubikmeter/sek så det lär nog finnas vatten att fotografera. Skall invänta lite ljus och sedan leka lite med slutartider. Kanske kommer det ett kort fram på dagen till allmän beskådan. Skall också under dagen försöka hinna fota lite med min nya reflektorskärm, där finns mycket att lära. Ljussättning är svårt tycker jag.

Sen MÅSTE jag plugga ett par timmar om jag skall hinna banka in lite kunskap innan första tentan.

Fick en fråga i morse.

Vad gör du om 5 år?

Ja hoppas mitt liv ser lite annorlunda ut då. Vissa saker vill jag definitivt ha ändrat på, men den som lever får se.

Bollar frågan till dej! Vad gör du om 5år?

// Birgitta

2 dagar till Julafton.

Syrran och jag är inte överens.

Jag säger det är 2 dagar kvar och hon säger det är 3 dagar eller kanske 4 dagar. Hon vet ju ingenting, velrumpa till syrra har jag.

2 dagar till den stora dagen. Nähää 3 dagar tjatar hon emot...... joho 2 dagar näääähääää......

Så tjatar vi hela tiden...

Tur man har en syrra att tjafsa med för vem annars skulle klara allt detta snack.

Idag skall matte koka skinka. Slå in julklappar och agera tomte till en mycket kär person i familjen. Vi får nog följa med, matte går inte  långt utan att vi får hänga på.

Förresten är det någon där ute som kan ta hand om våran lillebror. Han ylar och gnäller hela, hela tiden.... han lägger sig i samtalet. Han är minstingen så han skall bara vara tyst.

Å det är jag som vet bäst..... 2 dagar kvar till T O M T E N kommer.

Jaha tomten då kanske du har rätt i alla fall ....... men om 3 dagar....då!!!!!!!

// Mea