Hej och välkommen att dela vår resa.

Jag "brukar" blogga ca 1 ggr/veckan. Om tiden räcker till. Vad händer med dem väntande valparna, och deras resa från embryo till fullgången valp.

Jag börjar gräva lite i anatomikunskapen ( för er som inte känner mig, jag är en anatomi nörd) och hoppas att du tycker det är roligt och spännande att läsa om vad som händer i magen på vår Liza, och vad som hänt såhär långt på resan.

Liza har nu kommit till dygn 36 (15/7-18) efter den första parningen. Bilden är från dygn 30-33, beroende på vilket dygn dessa äggen är i. 2 ägg som ligger i vänstra hornet. Man räknar "aldrig" äggblåsorna, beroende på att veterinären vill ej säga hur många det blir. Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern och bakom sina kompisar. Jag vet hur många fosterblåsor vi såg och hur många foster vi hittade. Men det bevarar jag som en hemlighet. 

Detta är vad du ser på röntgen bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Men för att börja från början. Para Liza och Dito är en plan jag och hanhundsägaren, haft under en lång tid. Vi har lusläst tester, stamtavlor, tagit hjälp av våra hundars uppfödare, duktiga kollegor, tittat och funderat. Läst utvärderingar på både tikens och hanens tidigare avkommor. Vi vill att det skall bli så bra det kan. Samt göra så gott vi kan. Denna gången bestämde jag mig för att ta proggvärdet på Liza, för att få ett grepp om, när vi skulle bege oss till Dito och Sussie.  Ville åka så tidigt som möjligt i höglöpet. Jag har en alldeles speciell tanke kring detta. Men den blir för lång att skriva om.

Liza och Dito parade 2 ggr med ett dygns mellanrum. 2 fina parningar med en känslosam och försiktig hane. Han bjöd upp till dans och genomförde parningen så fint.

Långa "häng" vilket är gynnsamt för att sperman skall skickas upp i hornen och möta äggen. Hundar har 2 horn, inte som människan 1 livmoder, där fostren ligger likt ett korvtåg och växer till. Dosen av sperma är en liten mängd som får hjälp på vägen, av en dos vätska (vatten) som bildar en bäck som sperman kan simma i för att nå äggen. Den vätskan hjälper också sperman att hålla sig vid liv i väntan på att bli "utvald" av ägget. Det är ägget som bestämmer vem som är välkommen och vilket kön det skall bli på fostret som ligger och väntar på startskottet. Som en liten rolig vetskap, är äggstocken hos en hund ca 2-3mm stor. Fantastiskt organ som innehåller ämnet/programmeringen till alla kommande ägg som tiken kommer att lossa under sin livstid.

Vi, jag och Liza, åkte hem och var helt säkra på att detta var helt rätt hela vägen. Snygg hane och en fantastisk hanhundsägare som besitter stor hundkunskap och som mer än gärna har kontakt med Ditos valpköpare.

Skulle vi kika på fostret idag, dygn 36-38, skulle detta var det vi ser. Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Liza får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till Liza, även om hon redan dygn 28 påtalade att hon var vrålhungrig hela tiden.  Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca, men även det kom klart tidigare hos min vår fina Liza. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Detta är hennes 2a kull och då är det lätt att dom svullnar ut tidigt, så hon är klart rundare för dagen än hon var förra gången. Hon har dock redan gått upp 1,3 kg så det bordar gott.  Jag väger Liza varje vecka och har lite koll på hur hennes kropp känns. Som du säkert vet är jag utbildad KS-terapeut på hund/häst, mina händer har tränat sig för att känna hur kroppen fungerar och vilka signaler den skickar ut.

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, (främst A och D) under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 2 månader innan parning. Om kroppen är fulladdad och inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren.  Skeletteringen börjar om en vecka ca runt dygn 42. Men det kommer jag till i en senare blogg.

Nu rusar tiden fram och vi skall försöka hålla er uppdaterade med vad som händer här hos oss.

Hoppas du orkar och har lust att kika in under resan.

Funderar du på var infon kommer från, är min kunskap till största delen från mina utbildningar, anatomiböcker, veterinär litteratur och forskningsrapporter. Läser mer än gärna sådant i hängmattan och när tillfälle ges. Har underbara studievänner, veterinärer och uppfödarkollegor som gärna bollar kunskap och info med mig.  Ja, jag sa väl att jag är första gradens "nörd" när det gäller anatomi och nutrition hos hunden. För varje ny händelse i mina hundars liv ger det mig chansen att "götta" ner mig i ny kunskap.

Tack för att du orkade läsa dagens långa inlägg

Funderar du på något är du alltid välkommen med dina frågor och funderingar. birgitta@enhand.se

Å du jag blir jätte glad om du hjälper till att dela min blogg, så det inte "bara" blir du och jag som läser och är nyfikna.

Ha en fin vecka tills vi hörs igen// Birgitta

Hej och välkommen.

Nu börjar en härlig resa, hoppas du vill dela den med oss. Då menar jag förstås vår familj, hanhundens familj och ett gäng härliga människor som troget väntat på detta "under". Det finns lite kringfolk som också väntar och gläder sig med denna lyckliga tilldragelse.

Vadå tilldragelse?

Jo våran fina Liza - Galottens Quadriceps och Dito -Quintinos Bandito väntar tillökning.

 C.I.B, DK UCH, FIN UCH, SE UCH, SE V-11  Quintinos Bandito - Dito - 10

Fader: Galottens In Absurdum

Mor: Gleska Big Bertha

HD B

Index 88 (för dagen)

Testad: Juvinil ep, SD, korthår.

Ögonlyst 7ggr UA senast 171026

BPH testad = känd mental status.

Uppfödare Liza Peters/kennel Quintinos, ägare Sussie Signell

Galottens Quadriceps - Liza - 2014
Fader: SE50610/2012 Rozebottel's Billionaire
Moder: S50247/2009 Galottens Nonus

HD B
Index 102 (för dagen)
6 avkommor, alla röntgade HD fria. 4 A & 2 B.
Testad Juvinil EP, SD, Korthår.
Ögonlyst 2 ggr UA, senast 180322
BPH testad = känd mental status.

Valparna beräknas födas mitten av augusti.

Inavelsgrad 1,6.

HD intex 95 (för dagen) Varför skriver jag för dagen?  Index är en färskvara och ändras med resultaten på hundarna som finns i stamtavlan. ex 1 nyregisterad A höft påverkar positivt, liksom en nyregisterad D höft påverkar negativt. Många andra parametrar som påverkar indextalet. Är du nyfiken på Index kan du läsa mer på https://www.skk.se/sv/uppfodning/halsa/halsoprogram/index-for-hd-och-ed/

Vi förväntar oss att valparna kommer att bli ljusa, men det bestämmer naturen, så det får vi se.

En bra hund har ingen färg ;)

Om du eller har du någon vän som letar Lagotto, är ni välkomna med en signal till oss.

0709 558162 eller via mail birgitta@enhand.se

OBS endast valpköpare som tycker det är viktigt med HD röntgen, göre sig besvär. Lessen att behöva skriva något så självklart. HD röntgar hunden vid 1 års ålder, gör man för att få veta att unghunden mår bra i sina höfter och haft en gynnsam valputveckling. Skulle det Gud förbjude vara så att hunden har en sämre höft finns träning och lite extra man kan hjälpa den med. Jag finns alltid här och hjälper de valpköpare som röntgar sina hundar.

Vem jag är kan du läsa på enhand.se. Välkommen in på hemsidan.

Jag kommer att blogga om dräktigheten och vad som händer och hur fostren utvecklas. Vill du följa oss på resan är du välkommen.

Är du " bara " intresserad av valpresan kan du söka på valpar i sökrutan i högra kolumnen på sidan.

Du kan också prenumerera på mina inlägg och då lägger du in din mail i rutan för det.

Jag är så glad om du vill dela denna sidan till dina vänner.

//Birgitta

Björnresan 2018, var planerad till midsommar i år.

Att sitta vaken och vänta på björn, när natten är som ljusast och solen visar sig från sin bästa sida, är en dröm att uppleva.

Även denna resa gjordes, med härliga nya och gamla fotovänner. Att mötas och dela en hobby som foto, är en upplevelse som är svår att toppa. Alla vänner jag träffat på mina fina fotoresor, är okomplicerade, fördomsfria, prestigelösa och intresserade "nördar" som är en fröjd att lära känna. Alla är här och nu och lägger ingen annan värdering i det förutom glädjen, naturupplevelsen, att träffas och tjöta bilder.

Många av er skakar nog på huvudet åt mina påhitt. Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag. Om det är någon som har ansvar för mina upplevelser, så är det bara jag och bara jag kan skapa en ryggsäck som är härlig, innehållsrik och bara min, att bära på.

När man sitter i skogen, mitt i natten, i tystheten och möter en ung björnhonas ögon. Är man här och nu, och inte allt för långt i från tårar. Ja jag grinar en hel del, när jag är ute på mina resor, som ni som följer min blogg nog redan förstått.

När den första björnen visar sig infinner sig en viss känsla. Ödmjukhet, spänning och lycka förpackat i ett kompakt paket. Ett paket som jag får möjlighet att öppna i mitt eget tempo.

Ett varv runt sjön och jag hann ner på golvet för att fota "nalle" eller Ursut som han kallas från en annan vinkel, när han sprang förbi.

Att få den stora ynnesten att fånga 2 björnar på samma bild är en häftig känsla.

Här är det Big Bert eller Tjocke Bert som vi kallar honom som uppvaktar den honan vi kallar Tulla.

Brutus, områdets största hane flörtade också flitigt med Tulla, å hon med honom. Här sitter hon på lagom avstånd från Brutus, för att vila benen en stund.

När en björn på runda slängar 200-250 kg, rusar förbi så skakar det i marken jag lovar.

Närhet, vaksamhet och bara en massa kärlek.

Här och nu, finns inget annat att säga om denna stunden.

Jaha det blev ögonkontakt med Bandid i år igen. Han järven som nu etablerat sig i området och som i år har 2 ungdomar som rörde sig i samma revir. Järven är så snabb så de flesta bilderna är ett brunt sträck. Ungdomarna visade sig på så långt avstånd så dem har jag "bara" lagrat på mitt eget minneskort i huvudet.

Räven smög runt sjön och förgyllde min kväll med sitt sällskap. Den kom och gick under minst 1 timma. Gläder mig så åt att få se en räv som ser ut att må så väl. Tjock fin svans, spänstig och så vaksam.

En Gluttsnäppa lurade i sjökanten. Inte helt lättfotad, ursäkta lätt fotograferad, en snabb fågel med ett speciellt läte. Hörde den mer än vi såg den.

En Knipa i nattljuset.

För mig är detta sinnebilden för.

Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå,
bara jag slapp att så ensam här gå!
Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad:
Åh, en kamrat, det var bra se god dag!
Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: Se där, smaka på!
Nalle, han slukar mest allt vad där är:
Hör du, jag tror, att du tycker om bär.
Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen!

Tack för att du tog dig tid, kikade in och orkade läsa mitt långa inlägg. Som du säkert förstår finns det en massa bilder att gräva av, du kommer inte slippa undan, utan få ta del av en eller två till. Nästa års björnresa går inte till Finland, utan till en klart mer exotisk plats om allt går enligt planen. Men Finland kommer jag att återvända till så länge jag kommer fram med "rullatorn"

Å du det finns bara en av dig å det är du. Det finns bara en som kan skapa dina minnen, å det är du. Snälla sitt inte hemma och vänta ge dig iväg upplev lev din dröm och dina önskemål.

Största händelsen för oss nu, är att familjen har utökats med en lite underbar gåva.

10 fingrar 10 tår och bara helt underbart söt.

Jaja det säger ugglemor om sina ungar också, men nu e det bara så att så är det.

Gissa vad mormor har köpt till, älsklingen. Kan du aldrig ana va?......

All lycka i världen önskar jag den lilla familjen. Mormor njuter i fulla drag 

// Birgitta

Våran fina Liza har varit och träffat en snygg kille.

Så nu hoppas vi att det i mitten av augusti skall komma ett litet gäng fina valpar i huset.

Den 12 juli skall jag ultraljuda henne för att se om hon är dräktig.

Nu väntar vi på både det ena och det andra i detta huset.

Idag blir det ett mycket kort inlägg, men jag veta att det finns flera förväntasfulla familjer som bara väntar på denna nyheten.

Hoppas ni alla får en fin dag.

// Birgitta

Jag känner mig hel när jag får vandra, tyst i skogen, gärna med goda vänner. Ensamhet i sällskap, är det bästa av världar.

Naturen bjuder på en massa upplevelser, tankar och funderingar.

En solbelyst björk, påminner mig om en bok jag läst, det starkaste jag läst. Allén av Anders Geidemark.

En väg påminner mig om att livetsväg är varken svart eller vit, ej heller rak.

Det finns alltid ett ljus, längre fram längs vägen. Man får ta det försiktigt i kurvorna, så når man dit.

Någon gång kan ljuset, gömma sig i ett dunkel.

Spår av flitens lampa, fångar alltid mina tankar.

I ett hus,

Vid vägens slut,

Liten tomte tittar ut,

Kom å kom i stugan in,

Knut, knöt en knut, vem vem har byggt denna knuten mitt ute i skogen.

Vem gömmer sig bakom stubben? Lätt att förstå hur sägner om tomtar och troll vaknat.

Det var längesedan jag plocka några blommor.

Så jag sticker väl iväg och gör det nu.

Hur det än är och var du än är, finns det alltid någon som ser dig. Som vill dig väl och som är nyfiken på just dig.

Är så tacksam för allt naturen bjuder mig på.

Bilderna är tagna, i skogarna mellan Insjön och Leksand. Tack alla ni som var med och som förgyllde min resa till Dalarna. Massa kunskap om fåglarna och naturen, i området, fick vi av Staffan Myller. Tråkigt att minnet är så dåligt, önskar att jag kunde komma ihåg all fin fågelsång vi hörde och vilka fåglar vi såg.

Fåglarna får komma i en senare blogg.

Tack för att du tog dig tid och kika in.

Ha en fin daga och hugg tag i nästa vecka med glädje och tålamod.

// Birgitta

Ibland spelar ödet ett spratt.

En dag för ett par veckor sedan, skulle jag ställa kosan till en fågellokal med min kamera. Av olika anledningar blev jag någon timma försenad. Det fanns en mening med det. Träffade en mycket kunnig och trevlig "kille" i min ålder kom i samspråk med honom, vilket ledde till att jag igår, 6 maj, deltog i hans, Thomas Anderssons, fotovandring i Björnekullens naturreservat. Man behöver inte springa över ån efter vatten, reservatet ligger 1.5 mil hemifrån mitt hem där hemma.

Kvällen och fotokursen kan bara sammanfattas med ett ord. Waoooo...

En plats som brukats av ett syskonpar och som andas gammal Svensk bondhistorik.

Stengärdesgårdar, som mannen i huset lagt för egen kraft. Sten som inlandsisen forslat dit och som sedan tjänat som inhägnad för kreaturen, i många år. Eltråden är ett sentida påfund.

Jag ska öppna min dörr
och ge dig varje dag igen
leva här för sanningen
låt mig bli den som först
öppnar din dörr

Det kan ta tid, som ödet sa
Så många år jag stått beredd
Hela jag, med längtan att bli sedd
Men inte förns idag...

Vitsippan, ute i backarna står, niger och säger....nu ble det änna fel va?

Skall man lyckas, får en smyga sig in bland buskarna...

Äntligen fick jag se en Storlom, om än på långt håll.  Eftersom Thomas är otroligt duktig ornitolog också. Fick vi kunskap om läte, antal ägg och lite kul vetskap om anatom och levnadssätt. Benen sitter så långt bak på kroppen, så fågeln kan inte gå på land. Utan kastar sig på magen, upp i sitt bo. Det måste ligga nära, så nära vattnet för att den skall komma i boet. Den lägger bara 2 ägg/år.

Inte "bara" Storlommen som kastar sig på magen. Tur för mig att det var någotsånär torrt i marken när jag krälade omkring.

Kan kossor få hösnuva?

Tack Thomas och Länsstyrelsen i Halland för denna trevliga och lärorika kväll. Kommer att vara en trogen besökare på dessa natur och fotovandringarna.

Å Tack Thomas för all kunskap du delade med dig av.

Å som vanligt Tack till dig som kikade in och tog dig tid att läsa och kika på mina bilder.

Jag blir jätte glad om du gillar och allra helst kommenterar det du läst i min blogg. Kanske vill du inte se mer av detta, kanske gillar du vad du ser. Vad vill du se mer av?

Du vet väl att du på högersidan i bloggen, kan prenumerera på mina inlägg.

// Birgitta

Vi, dotera, barnbarnen och jag, tog oss en helg och stack till Kolmården.

Sol och värme beställde vi och det fick vi.

Jag är ingen älskare av djur i bur eller i djurparker. Men förstår nyttan av att ha djurparker. Så om det kan man tycka som man vill.

Kolmården är en välskött park där djuren får utrymme, veterinärvård, mat och ompyssling. Utan djurparkerna skulle vi inte kunna väcka intresset för djur från främmande platser och miljöer. Utan djurparker skulle flera djurarter faktiskt vara utrotade. Vi som vuxna har ett ansvar att se till att bevara djuren för våra barn och barnbarn. Börjar man fundera på vad vi ställer till med vår natur blir man både lessen och deppig, och det är inte meningen med detta inlägg.

Lapa sol och slappa. Eller är detta sälens sätt att ligga på rygg på soffan och käka praliner?

Bambyskott är mumma för en liten Rödpanda. Pandan kommer från Asien. Ett underbart litet djur med bestämd vilja.

Låglandstapiren, kommer från de låglänta områderna i Sydafrika. Dom älskade att komma ut i solen. Snacka om vårruset. Vi stod länge och tittade på dem när dom ömsom badade och ömsom rusade över hela safariområdet. Man kunde känna glädjen av att få springa, sola sig och blöta ner kroppen.

Ni som känner mig, vet du att jag har en fäbless för djur fötter.

Dessa fötter får mig att längta till midsommar och björnresa igen. 5 dagar i gömsle med fina vänner och en massa djurbilder.

Man lär nya saker hela tiden. Hade inte en aning om att sälen har sina klor på knogen. Dom böjer så fint på sin fena när kliar sig. Naturen är förunderlig.

Älskar Gibbonapans ansiktsmask. Hela familjen satt högst upp i trädet, antar att det var varmast där.

Dom finns i regnskogarna i Thailand, Malackahalvön och Sumatra, starkt utrotningshotad art

Snölepoarden, kommer från Asien. Låg högst upp på bergskanten och lapade sol. Fick äran att se när dom fick mat, då vill man vara i närheten och få fingrarna i kläm.

Vitkindade gåsen vilade lite mellan frieriet.

Smådjuren kom krypande upp för att få lite uv-strålning och värme.

Stor klätterapa, kommer från Halland.

Liten klätterapa, även denna från Halland.

Lite snurr och bus med brorsan.

Apmammor och människomammor bevakar sina telningar med samma kärlek. Människoaporna som var med var inget undantag.

Minsta människoapan fick sitt lustmäte tillfredsställt. Vi hade sådan tur att vi kom den dagen dom hade genrep i hela parken. Så Bamse stod på scenen för första gången i år.

Bamse känner vi alla igen, stor som liten.

Vi alla har en Lille Skutt i oss.

Farmor vet bäst, men mormor vet en del hon också.

Kapybara, påminner om en flodhäst men är närmast släkt med marsvinet. Marsvinet fick en speciell betydelse på denna resa, men det tar vi en annan gång.

Älskar vargar. Denna fina hane kom smygande ut exakt där jag önskade. Han smög på en ekorre som retad honom.

Om vargen kan man tycka mycket, jag älskar den och önskar få se den "in real life" Ett djur som hanteras illa av tjuvskyttar och är på många ställen helt borta tack vare det. Vem ger oss, människor rätten att utrota djur? Vi får lov att anpassa oss och inte se djuren som onödigt ont för vår framfart. Men detta skall jag inte trötta ut er med i dag.

Tack för att du kikade in just idag.

Hoppas du får en in Valborg och kan vara ute i solen. Lite uv-strålning mår vi bra av.

Ingen kan väl gissa vad jag planerar för helgen?  Jasså inte, då skall jag berätta att kameran kommer att luftas men var är inte bestämt ännu.

//Birgitta

Denna gången slipper ni Kenyabilder. Men det lämnas inga garantier utan det kan komma tillbaka en och annan blogg om den fantastiska resan. En resa som jag bara måste få göra en gång till

Den 2/4 fick en fin foto vän och jag en spontan idé om att stick iväg till trandansen vid Hornborgarsjön. Blev en fantastisk dag på många sätt. Fint väder, trevlig sällskap, trevlig picknick, mycket fotosnack och det bästa bara lite hundsnack. Då hon är en av de personer jag beundrar mycket i vår ras, blir det ofta mycket hundsnack när vi träffas. Men igår höll vi oss till den stora hobbyn foto och fotosnack.

Många tranor på inflygning. Antalet var inräknat till 9600st.

Jag skall fixa landningen, det måste gå.

Älskar att fota gäss. Antingen är dom bara slappa och sover eller så..

har dom en jäkla attityd.

Beta verkar vare en favorit syssla. Ja, jag håller med mat e gott.

Älskling se vad jag kan, flyga lågt. Nu blir du allt impad va?....

Kanadagäss, som badar fötterna. Man måste tänka på hygienen, det är viktigt.

Vem har längs hals, du eller jag?

Äntligen fick jag till en bild på Toffsvipan.  Bara det var resan värd.

Tyvärr, eller å va tråkigt, så strulade min, äldre, kamera en hel del. Skall man fota så skall det vara kul. Något man måste göra något lämpligt åt

Hahah fick med en gång en fråga om strulet inte mest beror på skiten bakom kameran. Men så var inte fallet denna gången. Även om det ofta beror på det.

Skall man göra något måste man gå "all in" eller hur.

Du som inte svarar ja på min fråga, tänk ett varv till och stötta mig i mina funderingar. För visst har jag rätt.

Visst kan man stoppa huvudet i vattnet, och bara köra på?

Hoppas ni alla haft en fin Påsk. Nu väntar allvaret igen.

Vardagar är inte så dumma dom heller. Gör något kul, unna dig något extra, det är du värd.

På med mössan och ut i skog och natur en sväng efter jobbet idag. Lyckost du som e ledig och kan gå ut mitt på dagen.

Å du Tack för att du kikade in och orkade läsa ända till slutet.

// Birgitta

Tittut....

Nu fortsätter min bildberättelse om Kenya.

Denna gången  blir det lite bilder som jag tycker är lite kul och kanske lite annorlunda. Ibland gömmer sig djuren och då får man hitta ett annat sätt att fota dem. Man kan inte regissera naturen.

Jaha å va vill du kärring?..

Ett steg närmre och jag .......

Syns man inte finns man inte. Å jag syns väl inte?

Full koll.

Du där och jag här, blir lugnast så.

Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma.

Det är ögat som avslöjar vem man är.

Kurra gömma, med en elefant.

Pix på dig, jag såg dig.

Vi står här bakom trädet för här är vi trygga, min mamma och jag.

Syns väl inte nu när jag står bland grenarna?

Suck, låt mig ligga här i solen och bara vara....

Peekabooo.... på er alla följare.

Glad Påsk och ha en underbar helg. Umgås med dom ni tycker om och alla andra kan ni göra som djuren gör, kika på lite på håll.

// Birgitta

Kenya mer Kenya.

Jag tänker att du inte missat att min Kenyaresa, är ett av det största jag gjort(än så länge)

Vi var ett litet gäng som åkte ner 1½ dygn tidigare till Nairobi. Dels för att inte bli så trötta inför fotoutflykterna och dels för att vi så gärna ville se Karen Blixens gård.  Åker man till Nairobi 1 gång i livet måste man ju vara lite kulturell också.

Jag laddade ner Karen Blixens bok.  Den Afrikanska farmen. "Jag hade en farm i Afrika vid foten av berget Ngong., för att läsa på resan.

Men kan inte med ord beskriva hur glad jag var att jag sparade den till jag kom hem.

En otrolig känsla att läsa en bok som utspelar sig 1914 till 1931, och känna igen platser, dofter, ljud att sen ha bilder med hem i kameran som speglar detta liv. Det är en ynnest jag har svårt att klara riktigt. Ni som känner mig vet att jag är en "grinig" kärring så läsa denna bok innebar en hel del tårar.

Karen Blixens hem är en underbar plats. Skapat av en stark, vit, beundransvärd kvinna. Skapat ur kärleken till ett land och till dess innevånare.

Karen Blixen fick rollen som byns läkare. Hon hjälpte många barn och infödingar med sin klokskap. Hon var kvinnan som med geväret hjälpte infödingarna med besvärliga rovdjur och som utan minsta tvekan eller rädsla tog sig ann barn och ungdomar med svårigheter.

Här på baksidan av huset sittande vid de indiska vagnshjulen, har stora beslut och tunga möten gjorts. Vagnshjulen som varit inblandade i en dödsolycka och som Karen tog till sitt hus för att använda som bord. Utsikten från denna plats är förödande vacker. Här satt hon på kvällarna och tittade på bergen och hur naturen förändrade sig under torrperioder och regnperioder.

Hon skriver om hur dom skrämde Zebraflockar på flykt, för att under torrperioden kunna få vattnet att räcka till gårdens oxar och får.

Den specialbyggda traktorn som användes för att bryta mark till kaffeplanteringarna. Hon förbjöd barnen att åka på traktorn, vilket man kan förstå med tanke på hur hjulen ser u.

Hjulet har flyttat ved, människor och massor av kaffeplantor. I sin bok skriver hon om hur dom transporterade döda och väldigt sjuka infödingar till sjukhuset i Nairobi.

Vagnens krok som utgjorde dragpunkten för de 18 oxarna som drog vagnen. Hon skriver om en ung man som blev dödad av vagnens hjul alldeles utanför hennes farm. Tjuvåkande som ledde till en katastrof för hela familjen i flera generationer framöver.

Tänk om bultar kunde tala.

Kenyanskt kaffe, en delikatess, som Karen fann sin försörjning i.

Här har många kaffe bönor torkats och rensats för att sedan exporteras ut i världen.

Otrolig känsla att stå intill dessa fantastiska maskiner, känna känslan och nästan höra ljudet från Afrikaner som sliter och jobbar nätterna igenom. Hon återger en nattligkatastrof, kaffefabriken brann ner . Hon återger det så levande att man nästan kan känna värmen från branden, höra paniken och se alla hennes vänner springa med vatten för att rädda det som räddas kan.

I boken kan man läsa om hur hon som ensam kvinna gav sig ut, med geväret på sätet intill sig, för att transportera sina kaffebönor den långa resan genom Afrika. Bra kvinnor reder sig själva.

Läser också om hennes innerliga förtvivlan, att människorna dödar mer än dom har bruk för. Noshörningar, lejon, giraffer och flodhästar får sätta livet till i troféjakt.

Hon såg risken med de stora bekymmer vi brottas med idag.

Jag läser om kärleken till det som jorden ger och till mångfalden av växter och blommor. Här en närstudie på en Julstjärna, en buske som betyder mycket för folket i Afrika.

Karen har en fantastisk trädgård som hon med mycket slit och möda anlagt och som vårdas öm av en stiftelse. Massor av fåglar fanns det för oss att fota.

Trädgården var en viktig mötesplats, en plats där infödingarna och massaier,ibland drabbade samman och där viktiga möten och ting hölls. Karen blev för området en domare, en typ av överhuvud och en klokskapens kvinna som ofta fick ha ett ord med i viktiga beslut.

En vacker, mycket vacker ung kvinna berättade Karens historia för oss. Mycket fängslande och målande.

Åker du till Nairobi glöm inte att besöka denna magiska plats. Min fotokompis och jag, har en resa till Danmark och Blixenmuseét inbokad i vår.  Hoppas också knyta ihop denna säcken genom att besöka hennes gravplats, som tyvärr inte blev i Afrika, utan i en lund utanför Köpenhamn. Hennes livs kärlek ligger begravd i Afrika och jag gissar att om hon fått välja hade hon velat ligga så hon kunde se sitt älskade Ngong berg. Kanske på en plats i foten av Ngong.

Tack för att du orkade ta dig igenom den "aningen" långa bloggen idag.

Jag återkommer med mer Kenya jag lovar eller varnar dig så här lite i förväg.

// Birgitta