Vilken känsla det är att vakna och veta att man har en hel ograverad söndag framför sig.

Har arbetat den sista lördagen på länge, hoppas jag.

Mysig frukost med älskade maken.

När han tog fram dammsugaren, tog jag kameran och hundarna för en tur till stranden. Det var ett tag sedan jag tog mej en dag bara för mej själv. Nya kameran och jag blir mer och mer tajta med varandra. Vilken skillnad på denna kameran och min gamla. Tänkte jag skulle ha 2 kamerahus och jobba med, nu lutar det mer åt att jag säljer mitt andra. Älskar min nya kameran.

En stund lurade denna pinnen mej, att det var en svan som låg och vilade sig på stranden.

Eller är det kanske en liten Sjöhäst?

Jah då var det så igen, bara att stå här och vänta tills "kärringen" knäppt klar.

Du & jag syrran!

Dessa flickor ger mig alltid anledning att vara stolt. När jag som bäst, låg där på mage och fotade mina flickor. Hörde jag att det lät bakom mej??  Där stod ett par och tittade, log och pratade, precis bakom mej. Flickorna satt glada kvar och vände och vred sig som de värsta fotomodeller. Ni är det finaste jag vet, flickor!!!!

Mina goa rumpetroll gör allt tillsammans.

Mea, älskar att promenera i strandkanten.

Kom igen, nu kör vi så det ryker!!!!

Har man en Lagotto, behöver man inte leta "poser" här gräver Mea efter "Kineser".

Drivved ja visst, men drivträd? Undrar jag var detta träd haft sina rötter, och hur länge det guppat omkring i havet?

Hurru syrran, har du hört att det gått bra för "lill brorsan" idag? Han har varit i Norge på utställning. Fick bedömningen exelent m Ck samt blev 4:e bästa hanhund. De du syrran är något att vara glad för!

Kvällen fick jag ihop med mitt goa barnbarn, som gärna ställer upp när mormor vill träna rörelser.

Om och om igen, sen skrattar vi åt korten ihop en stund.

Nu skall jag jobba ett par timmar med kompendium till kursen på tisdag. Goa dottern har hjälpt mej med korten så nu återstår att pilla in dom i ett sammanhang, som kursdeltagarna kan förstå.

I morgon måndag och en ny vecka. Slutet på något "gammalt" och början på något nytt!

Tråkigt och roligt samtidigt.

Hoppas du får en fin vecka med massor av roliga överraskningar.

// Birgitta

Detta är mitt liv, vem ger dej rätten att tycka till om det???

Funderar mycket på varför vissa personer tar sig rätten att tycka om mitt liv.

Mitt val är mitt val precis som ditt val är ditt val. Njut av ditt liv, å hurru skit i mitt!!!

Det är helt ok, om du tycker jag är tokig. Men jag kanske gör mitt val utifrån mina tankar, värderingar och livsval.

Tänk på att:

Det du tycker om mej, tycker jag om dej.

Det du säger om mej, säger jag om dej.

Önska mej lycka till, så önskar jag dej lycka till!

Å du ha en riktigt härlig helg ,för det tänker jag ha!

// Birgitta

Oj nu rusar livet....

Känns som om jag hänger efter tåget. Vid nästa station skall jag väl hinna upp på vagnen igen.

Idag ytterligare en dag jag kan sätta på pluskontot. Massor av spännande saker har jag hunnit med idag.

Förmiddagen ägnades åt specialarbete, kompendium och lite smått och gått. Efter lunch var det dags med ett givande möte som ledet till positiva och negativa vändningar. Får man ett plus finns det också alltid ett minus man måste ta itu med. Nu hoppas jag bara att jag gjort rätt val, men det får framtiden utvisa. Hur det än blir känns det bra att "tanten" fortfarande är efterfrågad.

Nu skall jag äntligen kliva ur A-kassans destruktiva system. Tack för mej vill aldrig dit igen.

Kvällen har jag fått äran att dela med många hundägare. Har haft kurs i massage och muskellära. Ett härligt gäng av blandade hundar och intresserade mattar. Känns alltid lika roligt att träffa intresserade och nyfikna hundägare. Ser fram emot, nästa tisdag då träffas vi igen.

I morgon sticker Scattis och jag in till stan för att träffa veterinären en liten stund. Sen väntar en dag med hundbehandling och förhoppningsvis ett par timmar med min kamera. Skulle behöva "bara vara" en stund så jag hinner ifatt tåget.

Om någon av en händelse råkar ha lite tid över emotages det med största tacksamhet, tidsbrist är väl det jag känner av mest just nu.

// Birgitta

Hoppas du haft en fin Alla hjärtansdag.

Trött, kom jag hem från en dag på arbetet. Möts av ett stort fång rosor, choklad och en fin kartong med geléhjärtan. Visst har jag en mysig make.Pratade med en kille på vägen hem, som satte myror i huvudet på mej.Hur faan tänker jag?? Skall jag eller inte???? Måste ta ett beslut i en viktig fråga.Livet är inte enkelt, vem har sagt att det skall vara det. Lyssna på ditt hjärta och din magkänsla. Ja men va säger den då? Ibland önskar jag mej en kristallkula. En kristallkula hade för övrigt varit bra i jobbet också. Så många gånger jag får frågan - men vad har hänt, och varför???Varför dyker det upp frågor som är så svåra, hela tiden. Vad vill jag och vad vill jag inte.

Tänker igen på gamla mormor, hon sa alltid:

Din vilja hänger i ett träd

när det blåser bra

blåser den bort!

// Birgitta

Äntligen en dag med uppehåll, tid, lust, jag en dag där allt stämmer.

Skogen väntar. Bra dag att träna lite med min kamera. Försöker få till allt efter konstens alla regler. Mycket skruvande och rattande i mörka skogen, på ljusa vägen, mot gröna mossan. Skam den som ger sig. Känner mej mer och mer bekväm med den nya kameran. Mycket finesser.

Tog tillfället i akt att koppelträna min goa lille kille. Han är helt fantastiskt duktig, går klossan vid mitt vänstra ben. Idag var övningen, flickorna fick springa lösa, hämta godis hos mej. Jag ville Scatt skulle stanna där han gick och inte bry sig. 15 minuters promenad och han fixade alla störningar. Helt otroligt han som inte gått i koppel mer än max 30 gånger i sitt 11 månader gamla liv. Inget dragande, inget slitande, han bara går där. Belöning utan större insats, passar denna lata matten helt fantastiskt bra.

Hejdå nu kilar jag! Naturligtvis, är det fullfrihet som gäller i skogen. Dofter, vatten och massor av spännande saker.

Hallå, hallå!! Matte jag hör något....kolla.

Du kan inte ta mej.... Kom ner hit om du vågar.

Husets "gammkatta"  får väl också komma med idag. Nu väntar ett spännande möte. Måste samla mej, det kan bli lite avgörande för min framtid, om utfallet blir bra idag.In i duschen - se lite respektabel ut. Sen ½ timma på soffan - mental förberedelse.

Har du en tumme över håll den gärna för mej.

Lediga dagar skulle jag vilja ha fler av, om dom innehåller det denna dagen gjort.

// Birgitta

Tänk vad förnuftig du är lilla Mea!

Du stannar upp, står och funderar, värderar och sedan bestämmer vad du skall göra. Skall du gå din egen väg eller är det bättre att hjälpa flocken mot faran som kommer i backen?

Om alla människor kunde lära lite av våra hundar, skulle inte tillvaron bli aningen trevligare då?

Jag sitter och funderar över hur Svensken har blivit. Vi kör över varandra (tack och lov inte med bildligt) stjäl varandras idéer och gör dom till våra egna. Vi vill inte betala för varor och tjänster. Helst skall det va gratis eller svart om det blir billigare då. Vi klappar hellre oss själva på ryggen, än grattar grannen till en framgång, för grannens framgång kommer ju ändå inte att bli något bra av. Hohohooh

Att räcka ut handen eller be om ursäkt att jag tänkte lite fel. Var tog empatin vägen. Eller är det så illa att " så många" har sån otur när dom tänker. Jag hoppas och vill tro att det är tankefel och inte egoismen som gör att det blir sååå galet så många gånger.

Idag skall jag minst en gång, ge någon för mej okänd person en komplimang. Vet att det ger ett härligt leende tillbaka för jag har gjort det förr.

Ja jag må ha PMs (som en kär vän så fyndigt skrev, himla tur hon är mej så kär... ) men vart är vi påväg???

Återigen får du ta del av mina tankar. Gillar du inte det du läser, beror det kanske inte på det jag har skrivit.......

// Birgitta

Ja, ja, ja jag vet....

Jag har varit slö, missat att uppdatera min blogg, erkänner utan omsvep.

Men hej vad tiden rusar iväg när man har mycket roligt (å lite mindre roligt) att pyssla med.

Äntligen fick jag en helledig dag. Den har jag använt till bara det jag vill. Kanske inte så svårt att gissa vad det blev. Först lite pussar och kramar på barn och barnbarn. Det hör till när man skall ladda batterierna.

Sen en låååång skogspromenad med de jag älskar allra mest. Kameran och de 3:s gäng.

Solen kämpade sig fram en liten stund och jag fick nästan känslan av att det kommer en vår.

P-L har blivit en stor tjej nu, lämnar mej inte lång stund och kommer direkt ifall, ifall det vankas belöning.

Min goa Mea fryser alla rörelser när jag ber henne. Lite motljus träning. Får inte riktigt till det med den nya kameran. På lördag blir det halvdags seminarium i Göteborg. Då skall jag lära mej min Nikonkamerans hemligheter. Spännande att få reda på hur mycket jag missat att läsa i instruktionsboken... en hel del skulle jag förmoda. Jag tillhör ju dem som provar först och läser sedan, inte alltid den snabbaste vägen.

Detta kortet blev inte bra, men det får komma med ändå. Direkt när jag såg det kom jag och tänka på min gamla mormor. Hon var inte den mest finkänsliga kvinnan i vår släkt.

Hon hade sagt om detta kortet " det är inte borta det som rinner från näsan till munnen". Blir alltid lika förvånad när gamla minnen poppar upp vid den mest udda tillfällen. Hjärnan lever sitt eget liv ibland.

Faan... Mea du får mej att fälla en tår. Jag skall göra allt som står i min makt för dej, bara så du vet.

Lyckliga Scatten. Finns något mer fantastiskt än att se en "tonåring" leva sitt liv fullt ut. Mer levnadsglad kille får man leta efter. Idag gjorde han en lång utflykt, kom inte när jag ropade. Men till sin stora skräck kom det en häst, å då va det bäst att lägga benen på ryggen och sticka till matte. Hahha synden straffar sig själv..

Det är bara det som sticker upp och sticker ut  som man ser. Så göm dej inte!!! Förminskar du dej själv finns det tillslut ingen som ser dej.

Önskar dej en härlig vecka.

Själv väntar jobb... annat jobb, studier & massor av saker jag inte har en aning om.

// Birgitta

 Att ha en hund är detsamma, som att ha ett barn, som aldrig blir vuxet.

När man äntligen, efter långt (förhoppningsvis) funderande, köper en hund. Gör man också några aktiva val.

Hundägande är inte helt enkelt. Man hamnar i ett ekorrhjul, som snurrar i en djungel av vetande, man måste förlita sig på andra eller lära sig ifrågasätta.

Jag utgår från att alla vill sin bästa vän väl. Blir det väl?...

Hunden skall äta. Naturligtvis köper man det man tror är rätt. Handeln säger köp detta foder det är helt rätt för din hund. Ja det kanske det är. Den som är minsta nyfiken läser, direkt på innehållsförteckningen. Å hopps den kan man inte förstå....

Hunden blir sjuk. Då kilar vi snabbt till veterinären. Även där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps vi går därifrån och förstår inte vad som är bra och dåligt med den medicinen hunden skall äta i 10 dagar. Men det kostade en massa pengar.

Hunden behöver gå i koppel. Nu går vi till hundbutiken, där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps varför är det bra för min hund? Nu kostar det igen en massa pengar som vi gladeligen betalar för att någon med mer kunnande sade att" detta är bra"

Hunden behöver stimulantia. Nu kommer alla dessa vetande in. Gör si gör så. Gå på den kursen, gå på den kursen. Det är bra för din hund. Kostnaden för detta kan bli hur hög som helst.

Hunden skall försäkras. Försäkringen är en fråga för sig. Ingen normal hundägare kan sätta sig in i vad och vilka saker som täcks av försäkringen. Åter igen måste vi förlita oss på andras vetande.

Hunden skall ut och resa. Inga lösa hundar i bilen. Köpa hundbur är en djungel. Dyrt och en trasslig resa innan man hittat rätt. Skall hunden sitta i bur eller skall den ha säkerhetsbälte?  Hur skall man kunna veta? Ibland leder hundägandet till att man måste byta bil.

Alla dessa frågor och många fler kommer hundägare att ställas inför, oavsett vi vill eller ej. Alla dessa val måste vi ta, vilka är bra, vilka är dåliga, vilka leder till ökade kostnader för mej? Vilka leder till och med, till lidande för min hund?

Det enda man som hundägare kan göra i denna djungel av vetande är att fråga sig själv VARFÖR! Små barns första fråga är just "varför" jag tror det finns en anledning till att det är just den frågan som är den första. Som vuxen är det nästan genant att ställa frågan och ännu värre att ställa den till någon som "vet och kan" Om man betänker att bara genom att ställa frågan varför, kan man spara pengar, lidande, onödiga inköp och till och med få alldeles gratis kunskap. Ja det krävs faktiskt av alla hundägare att man skaffar kunskap om den levande individ man tagit ansvar för.

Önskar att alla hundägare och blivande hundägare ställer frågan varför ofta.

Våga vara frågvis. Våga vara besvärlig.

Våga vara nyfiken. Ta reda på allt du kan om din blivande hund, om uppfödaren, om mamman och pappan, om hur det verkligen är att ha ansvar för en hund. Läs, läs, läs och åter läs det finns hyllmeter av literatur om hundägande. Alla inte lika bra, ju mer man läser desto kritiskare blir man.

Om någon säger att dom kan, kan dom säkert förklara för dej varför. Får du inte ett svar du förstår, fråga igen "varför"

Skaffa dej en eller ett par "mentorer", däribland din uppfödare, som du förhoppningsvis valt med omsorg. Då ställer hon/han upp och hjälper dej på vägen, det är min absoluta övertygelse.

Kanske det viktigaste av allt!

En hund är som att ha ett barn som aldrig blir vuxet. Ha inte så bråttom, ditt hundbarn finns hos dej förhoppningsvis 14 år framöver, du hinner lära och ha roligt med din hund. Den måste inte kunna allt 1:a året. Det viktigaste första året är att hunden får, precis som barnen, en trygg, självförtroende stärkande, näringsmässigt riktig miljö att växa upp i. Så hunden kan växa och utvecklas till den underbara individ vi alla drömmer om, den dagen vi kramar vår valp första gången. 

Tänk efter före!!!

Våga vara besvärlig!!!!!

Våga fråga!!!!!!

// Birgitta

Detta är mina tankar om hundägande.

En berättelse pockar på och vill komma ut. 

Ett mail kan förändra så mycket.

Satt en dag för 5 år sedan och författade ett mail, till några personer jag vill komma i kontakt med. Bör kanske tillägga att det var inte helt förankrat i familjen

Mina drömmar om en Lagotto började ta form. Ett par av uppfödarna svarade. Efter en del funderande och övertalande i familjen, beslutades det att vi skulle på besök. Titta på hundar och bli godkända.

Som du säkert förstår, föll vi pladask för hundrasen och vi gick igenom nålsögat hos uppfödaren. Vi väntade några månader och snart var det dax att hämta lilla, lilla bruna tiken.

Det var nog en av de viktigaste dagarna i mitt vuxna liv. Dagen P-L hämtades hem. Hade jag då förstått vilken väg mitt liv skulle ta, hade jag nog inte bara varit glad och lycklig.

4 månader senare, hämtades ytterligare 1 st lagotto till familjen. Inte heller detta riktigt förankrad i familjerådet. När en duktig uppfödare och vän som tar saken i egna händer. Veknar maken.

Denna lilla tik är nyckeln till, hur mitt  "liv" ser ut idag. Utan henne hade jag inte förstått att utan kunskap fattar man inget. Hur tänker jag nu??? Jo att äga hund är inte alltid en dans på rosor. Min älskade Mea är det mest underbara i hund man kan tänka sig. Men inte helt kry. Jag vet att jag inte får säga det, men jag är så tacksam för att just hon bor hos mej. Hon har givit mej så många anledningar att sätta mitt kunnande på prov.

Hon fick mej att utbilda mej till Hundmassör, också till min vidarutbildning i akupressur på hund. Jag vill veta vad jag som matte kan göra för dej mitt hjärta. Du skall ju ha det bäst.

4 år med mina flickor stack snabbt iväg.

Då var det dags för ett impulsköp. Icke detta i stunden förankrat i familjerådet. Familjerådet hade nog i detta läge lagt ner sin röst.... :-)

Lille Scattis flyttade till oss. Underbara lilla yrväder.

Nu efter 5 år är vi lyckliga ägare till 3 Lagotto. Har ett företag som sakta och säkert går framåt. Jag har byggt om stallet till hundklinik. Är utbildad till hundmassör och just startat en spännande hundutbildning.

Jag har fått så många härliga vänner och så många nya upplevelser i mitt liv. Massor av nya utmaningar, alla är inte enkla och självklara. Men jag är glad att jag fått dem att brottas med.

Det finns personer i mitt liv som betyder så mycket! Som jag aldrig träffat, utan just mina Lagotto. Personer som peppar mej, stöttar mej och ser till att jag kommer framåt på vägen. Ni vet vilka ni är. Jag vill att ni skall veta att ni betyder så ofantligt mycket för mej och mitt liv. Jag är så glad att ni finns därute för mej och mina busfrö till hundar.

Ni hjälper mej med små som stora bekymmer med både hundar, företag och med min egen utveckling.

Vet faktiskt inte riktigt hur jag någonsin skall kunna tacka, för att ni finns. Och för att jag fått det stora förtroendet, att ha dessa underbara 4 beningar i mitt liv.

Allt detta för att jag skrev ett mail och skickade iväg.

Livet kan förändras snabbt och ta en helt annan väg. Följ ditt hjärta, skriv ett mail, du vet aldrig vart det leder.

// Birgitta

Hopps vad dagarna går.

Jag har varit iväg, på Apelgården och deltagit i ett 4 dagar långt seminarium.

Kunskap, repetition, underbar mat och massor av nya vänner. Det bästa var nästan att det dök upp nygamla vänner, sedan många år tillbaka i mitt liv.

Hurru din lilla "mes" inte ens du kan vända ryggen åt ditt förflutna. Vilken tur, ibland dyker det upp härliga människor, som när man träffar dem väcker en massa roliga minnen. Minnen man vet att man bär med sig, som när dom poppar upp igen är så starka.

 Seminariet började med en tenta som jag fixade med pravur. Bra kursstart, klara sluttentan första dagen. Ja jag hoppade in i kurs som gick sin sista omgång.

 Varför göra något som det är tänkt, räcker väl att man tänker hur man gör det?

Långhelgen var så trevlig, lärorik och rogivande att det nästan va svårt att vända bilen hemåt. Väl hemma på Storgatan möts jag av våra fina rådjur. Dom står vid vägen och välkomnar mig hem. En annan typ av glädje. Jag har älskade som väntar när jag kommer hem.

Jag har haft lång startsträcka men nu go vänner, kör jag!

Nu skall det pluggas i 1½ år minst framöver. Skall skaffa mej en ny yrkestitel. Får se hur det går men det känns så spännande och roligt. Kan nästan inte vänta till nästa seminarium. Hihihihi nu behöver jag inte oroa mej för sluttentan i den ena kursen i alla fall.

Idag har jag sett någon, som inte vet att jag tittat. :-)

//Birgitta