Nu närmar vi oss dagen D.

Liza har nu gått upp 3.65 kg en ganska normal, aningens hög, viktökning för en normalstor kull.

Bäckenligamenten och hennes muskler har börjat förbereda sig för valpning. Det syns tydligt då hon nu fått den karakteristiska midjan som blivande mammor får dagarna innan förlossning. Magen hänger och har flyttat sig bakåt.

Liza är jätte hungrig men jag minskar nu hennes matintag. Tiken får ofta diarré och blir illamående innan förlossningen. Dom kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 110-140mm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte utvecklade men väl häl och vristbenen.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Liza svarar direkt på deras signaler. Så länge hennes äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa.

När valparna är färdigutvecklade skickar deras binjurar signaler, till tiken att nu är de dax att valpa. Det är då den stora konflikten börjar mellan Liza och hennes valpar. 

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut Progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör med hjälp av prostglandinet som valpens binjure produserar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Temperatursänkningen är starten på valpningen. Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Nu skall ni under några dagar förbereda sig på valpning. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm,  för att kunna släppa fram valparna.

Här ligger lilla jag och bara väntar/ Liza.

Nu är valplådan bäddad och klar. Cellstoff, febertermometer, våg,handukar osv, osv ... framplockat. Hon kommer att gå några dagar till men snart mina vänner är det dax.

Nästa gång vi hörs så vet vi hur många dagar hon gick.

Önskar er alla en fin och händelserik Påskhelg, var rädda om er.

Jag vet vad jag gör. Iso och jag börjar helgen, med en spännande hundkurs i 3 dagar, om inte Liza bestämmer sig för att valpa förstås.

// Birgitta

Hej, nu är det dax igen för lite uppdatering.

Det värmer mig att just du kikat in och följer vår resa.

Det blir inte så spännande idag, men det brukar inte vara spännande att vänta.

Liza är idag på 55 dygnet.

Valparna växer och Lizas magen med dem. Dem sparkar och vänder sig i hennes mage.

Liza har nu gått upp lite drygt 3 kg.

Hon har rultat på sig, magen gungar när hon springer, hon är tröttare och om det är möjligt hungrigare än någonsin.

Nu är det "bara" 8 dagar kvar tills vi kan börja vänta på små bruna krullbollar. Tiden rusar iväg.

Alba åkte hem till sin fina familj idag. Hon löstes av, av Bulten. Vars familj också skall ha lite semester. Då får jag glädjen att rå om honom i några dagar.

Passade på att klippa och bada honom.

Vilket fantastiskt jobb mina valpköpare gjort med sina hundar. En glädje att få klippa dem. Dom står still på bordet och låter sig hanteras på alla sätt utan knussel.

Jag är er evigt Tacksamma att ni gör valparna sån rättvisa genom er fina uppfostran.

Jag blir både glad, stolt och mallig för hur ni lyckats med dessa unghundar.

Iso behöver en vilopaus efter mycket busande med brorsan.

Hoppas du får en fin helg och är lite extra rädd om dig.

Nu är vi några stycken som väntar med spänd förväntan på att Påsken skall komma.

// Birgitta

One Hands Kennel.

Hej hopp i galopp.

Jätte roligt att du är här igen och läser om vår valpresa.

Nu går dräktigheten in i v8, dygn 50-57. Dessa veckor ökar tikens magomfång och valparna växer på sig snabbt.

Liza ligger ofta med hela magen i golvet så jag förstår att hon känner sig tung och varm.

Nu är Liza nyklippt och fin. Klorna korta och fina allt för att valparna skall ha en fin mamma som tar hand om dem. Utan en massa hår på magen kan valparna lätt hitta till mjölkbaren. Klippa och fixa till tiken gör jag i god tid innan valparna beräknas, allt för att störa tiken så lite som möjligt veckan innan valparna kommer. Klipper och slipar klorna gör jag också nu, för att inte riskera att tiken har vassa klor och river valparna ifall hon råkar trampa på dem.

Så här ser valpen ut när den är 55 dygn.

I Lizas mage ligger det nu små "körvar" som är lätta att känna på utsidan. Skrattade gott igår kväll då en av dem övade att springa. Jisses så han/hon vevade på med sina små ben. Mjölken har nu börjat rinna till och juvret börjar bli större. Hon nu har ökat 2,1 kg i vikt.

Nu kan man också höra valpenshjärta slå om man lägger huvudet på tikens mage. Ett valphjärta slår ca 200 slag/minut i en ojämn rytm, hörs som ett tickande. Skulle vara spännande att veta om killar och tjejer precis som oss människor har olika hjärtslag när vi ligger i magen.  Går ju inte att kolla tyvärr. Det är nog tur för då hade jag nog nördat in på det med. 

Idag skall valplåda inköpas från www.valplådan.se och ställas ordning så Liza kan boa in sig och känna sig bekväm.

Jag skall också plocka fram och se över alla "bra och ha" saker som en valpmorska kan behöva. 

One Hands Iso, nyklippt och fin. En alltid lika nöjd och försynt tjej som finns nära och missar inget.

Stockholmsbönan Alba eller One Hands Contrast som hon heter i stamtavlan.

Vi haft den stora lyckan att få rå om henne, när hennes familjs är på semester. Det är så roligt att träffa och verkligen lära känna, valparna igen. När dom vuxit till sig lite. Det är då jag får ett litet, om än viktigt kvitto, på om temperamentet blivit som jag hoppades på. Alba är väldigt lik sin far, Scattis, utseendemässigt, hon har hans nyfikenhet, framåtanda och alltid lika snäll mot andra hundar. Hon är väldigt lik sin mamma, Pia-Lotta, i det att hon frågar hela tiden och finns runt dig utan att du märker av henne. Med andra ord en väldigt rar liten tös som är väl förvaltad av sin fina familj. 

Vi gör som Liza vi sätter oss i solen och väntar.

Något knepigt är det. Väntan är lång, men tiden går fort.

Till alla oss som väntar. Vi väntar på något gott och då kan vi inte vänta för länge.

Du glömmer väl inte att scrolla ned så du får ta del av resans tidigare "hållplatser" Där kan du också läsa mer om föräldrarna och vem jag är.

// Birgitta.

Hej igen! Ibland haglar uppdateringarna tätt. Tiden rasar iväg. Jag har lite svårt att hinna med i svängarna.

Liza går nu in i vecka 7, dygn 42-49. Nu händer det spännande saker i hennes mage.

Man kan tydligt se och känna valparnas rörelser, om det inte "bara" ligger 1 eller 2 valpar i magen. Då ligger de lite mer inbäddade och kan vara svåra att känna. Men hos Liza känner jag dem tydligt, i synnerhet på morgonen när hon kommer för att få morgonfjäsket. Då är det full fart på telningarna i magen.

Liza har nu ökat 1.6 kg i vikt och har nu antagit en lite rultande gång.

Under denna veckan börjar pälsen växa ut. Man kan se vilken färg valparna kommer att få. Tassarna och trampdynorna är nu färdigutvecklade. Fostret ser nu ut som en valp.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur.

Dygn 48 är skelettet så miniraliserat och utvecklat att hela valpen går att se på röntgen.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten.

Liza och Scattis fördriver sina dagar, med att vara en flock och undersöka dagen och vad den har att erbjuda. Idag möter dom dagen i solen.

Mormor Pia-Lotta börjar morgonen med en stund i solen sittande på gården med full koll på vem som kommer och går.

Syrran Iso är lyckligt ovetande om att idag är dagen för besök hos frissan.

Likaså för pappa Scattis. Har man en Lagotto får man vara beredd på att lägga tid på pälsvård. Detta är ingen ras som man "bara" har,utan det kräver en hel del jobb att hålla dem tovfria och fina i sina pälsar. Iso skall idag rakas ned, hon skall vila från utställningar och hennes päls behöver få växa ut från grunden. Nu har hon vuxit ur sin valppäls och den nya fina pälsen skall få en möjlighet att komma krullig och fin.

Pappa Scattis skall tovas ur, badas och grovklippas, för honom väntar en del vänstervarvande i vår och sommar.

Så även om våren knackar på dörren får man stå inne och göra det som skall göras. En fördel är att idag får småfåglarna mjukt hår att bädda med, så fågelungarna kan mysa i mjuk lagottopäls.

.

Jag skall försöka få tid att ta ut "Pärlan" på första vårturen.

 Idag har våren kommit till Okome.

Vi ses snabbare än du anar, tiden rusar iväg och snart har vi påsk vi är många som längtar till den helgen

Vill du läsa mer så scrolla dig neråt i mina inlägg. Där hittar du också kontaktuppgifter till mig.

Tack för att du tar dig tid och besöker min dagbok, hoppas du tycker det är lite roligt och intressant.

Önskar er alla en fin och vilsam helg!

// Birgitta

Hej, igen jag är glad att du kikat in och vill läsa lite om vår valpresa.

 Jag har känt den första rörelsen av några små liv. Man kan nu se hur valparna ligger i hornen, när Liza som hon ofta gör, ligger på rygg med magen i vädret. Hon är en HUNGRIG blivande mor.

I slutet av dygn 40 bildas dom små klorna. Nu är fostret som mer och mer är lik en valp och är nu stor som en biljardboll.

Nu har ögonlocken och öronen växt så mycket att dom täcker ögon och öronhålorna. Nu börjar de yttre könsorganen ta form, bilda han och hon organ. Tarmsystemet har nu lämnat navelsträngen och ligger på sin plats i buken. Morrhåren börjar växa ut.

Nu börjar en period, dygn 40-63, där fostret växer 75% av sin storlek.

Om 2 dagar (dygn 42) har skelettet förkalkat sig så mycket, att man kan röntga och se hur många valpar som finns i magen. Det kommer jag INTE att göra med Liza, jag har rätt bra koll på antalet ändå  ;) För er som tänker att jag svamlar när jag säger att jag "känt" Vill jag berätta att jag under min utbildning, lärt mig känna av flöden, rörelser och förändringar i kroppen. Mina hundar är mina provklienter, så dem har jag känt och klämt på så mycket att jag känner minsta förändring. Återstår och se om jag känt rätt!

Mamma Liza, behöver mer och mer mat. Men får mindre och mindre plats för maten så nu börjar ett par veckor med mat flera gånger om dagen. Det blir hon glad för, hon som är så hungrig. Nu får hon bra och näringsrik mat, jag skämmer bort henne med det bästa.

Nu börjar tiken bli rund om magen och bred över ryggen. Valparna ligger upp mot ryggen.Det första man ser är att midjan försvinner och ryggen blir bred. Tiken ändrar sin gång, ser nästan lite stelbent ut när hon går. För mig som är "en nörd" av stora mått, är detta med rörelsen så spännande. Eftersom där ligger några valpar börjar magen också anta en rund form.

Liza är rakad på magen efter dom ultraljudade henne, om du undrar varför hon ser så "naken" ut på magen.

Vill du vara säker på att inte missa någon uppdatering så prenumerera på mina inlägg. Det gör du uppe på höger sida.

Är du seriös intresserad av någon valp. Villig att HD röntga och BHA din hund när den är 1 år är du välkommen att ringa mig. OBS jag har inte tid att bara "snacka" hund.

Ring: 0709 55 81 62 eller 0346 77 42 44 eller birgitta@enhand.se

Du kan också klicka på kommentarer längst ned till vänster, och där skriva några ord. Det gläder mig alltid att höra ett ord eller två från er som läser min blogg.

// Birgitta

Hej igen, kul att du är här!

Dagarna rusar iväg nu är Liza redan på 36e dygnet. Magen har nu börjat runda till sig och jag ser tydligt att hon är en dräktig tik. Hon har ökat 1 kg i vikt. Nu får lite mer mat fördelat på 3 ggr om dagen.Hon får också lite extra kalk (benmjöl)och lite C-vitamin i sin mat. Allt för att hon skall kunna förbereda sig för den kommande valpningen och det ökade kalkbehovet som mjölken kräver. Även för att valparna skall få en så gynnsam utveckling, som möjligt och som jag som uppfödare kan bidra till.

Detta är vad du ser på ultraljudsbilden.

Nu har fosterblåsorna, som nu är mellan 2-3 cm stora, lagt sig tillrätta i hornen.

Hundar har inte som vi en livmoder, utan dom har 2 horn, där fostret ligger fint och växer till.

Man kan dag mellan 22-28 urskilja vad som är fram och bak på fostret. Man kan också väl utskilja fram och bakben. Men fostret är så litet innan dag 27, så man kan inte se det på ultraljud. Först mellan dag 27-30 är det möjligt att urskilja om det ligger några valpar i magen. Det är också väldig svårt, om inte nästan omöjligt att räkna hur många där ligger.

Dygn 29 - 35 händer det en hel del. Foster från en hund av Lagottostorlek är nu ca 19 mm stort och har hittat sin plats i hornet. Nu kan man tydligt se ögats konturer, ögat, ögonfransar och ögonlocken utvecklas. Dom små tassarna håller på att ta sin form. Tårna delar på sig och skelettet har börjat mineralisera sig. Öron lappen börjar ta sin form. Tillväxten och vikten på fostret tar nu fart.

Dessa dagarna är det mest känsliga perioden, och det är viktigt att tiken får lugn och ro och inte utsätts för onödig stress under denna perioden. En stressad tik eller en tik som utsätts för trauma kan lätt resorbera (tillbakabilda) ett eller i värsta fall alla foster.

Just idag på dygn 36 ser fostret ut såhär.

Om man ultraljudar dygn 38 dvs... om 2 dagar. Ser det ut så här. Du kan på teckningen se vad det är du ser på plåten.

Jag känner mig så lycklig och ödmjuk inför det som just nu händer i magen på min fina lilla Liza. Väntar spänt på att kunna höra och känna valparnas rörelser.

Måste väl passa på att berätta att 2 av flickorna, var i Malmö på utställning igår.

Båda slutade med exelent med fin kritik. Gladast blev jag över att båda fick trevligt temperament i kritiken.

Iso

Alba

Tack Mia och Agneta för att ni visar Alba.

Ser fram emot att få rå om henne i 3 veckor framöver.

Vill du vara säker på att inte missa någon uppdatering så prenumerera på mina inlägg. Det gör du uppe på höger sida.

Vill du kontakta mig:

birgitta@enhand.se eller 0709 55 81 62 eller 0346 77 42 44

Du kan också klicka på kommentarer längst ned till vänster, och där skriva några ord. Det gläder mig alltid att höra ett ord eller två från er som läser min blogg.

Kanske håller du inte med eller kanske gillar du vad du läser.

Birgitta

Kennel One Hands.

Den lilla familje-kenneln som sätter hundarnas hälsa och mentalitet i första rummet.

Kenneln följer rasklubben & SKKs avelsrekommendationer.

SLRKs http://lagottoklubben.se/avel-halsa/avelsrekommendationer/

SKKs . https://www.skk.se/sv/uppfodning/regler-policys-och-lagar/

Jag kan nu med säkerhet, säga att vi till påsk, blir fler i familjen One Hand.

Liza och Scattis väntar tillökning.

Dessa små blåsorna förväntas bli bruna krulliga Lagottovalpar.

Hur tror jag mig veta att dom blir bruna? Jo Scattis är homozygot, (såvitt jag kan förstå och kan läsa mig till i hans stamtavla) dvs han bär bara på anlaget för en färg och det är brunt. Liza bär på 2 färganlag. Båda föräldrarna behöver bära på 2 olika färganlag för att valparna skall kunna få olika färger. Men vem vet denna kullen kanske bevisar motsatsen. Genetik är spännande. Vilken tur att en bra hund inte har en speciell färg.  Alla Scattis valpar är helbruna.

SE29798/2013
DK UCH SE UCH
Yllegårdens Cla-Coc Scatto"SCATTIS"

HD A

Scattis är testad fri Storage disease

Juvenil epilepsi fri efter sina föräldrar.

Korthår testad fri.

Ögonlyst UA

BPH testad med gott resultat.

Scattis följer rasstandarden för hanar, både när det gäller höjd och vikt.

Scattis är en go glad och lättsam kille. Han har en tät krullig päls och ett härligt temperament.

Han är alltid vänlig i alla lägen, både mot människor och andra hundar.

Alla hans valpar som röntgats är HD fria. Alla valpar utom 3 är röntgade.

46118/2014
Galottens Quadriceps"LIZA"

HD B

OC 0

Utställd med VG, med fin kritik.

Liza kommer ur en kull med 100% Hd fria valpar.

Hennes mamma, Galottens Nonus, har lämnat 100% HD fritt, av sina röntgade valpar. 1 oröntgad, röntgentid beställd.

Liza är testad för Juvenil epilepsi, Storage diseage och korthår.

Ögonlyst UA

BPH testad med jätte fint resultat.

Liza följer rasstandarden för tikar både när det gäller höjd och vikt.

Liza är en extremt glad, lättlärd och vänlig hund. Hon älskar att vara nära och vara med.

Liza har en fin krullig och lättskött päls.

 Inavelsgrad på 0.2%

Valparna beräknas, födas till påsk och blir leveransklara i början av Juni. Båda föräldrarna, Liza och Scattis, mormor,Galottens Nonus (Pia-Lotta)och en halvsyster, One Hands Iso (Iso) finns att träffa i familjen.

 Kanske är det just din nya familjemedlem du ser på bilden?

Funderar du på Lagotto? Läs gärna rasfoldern, så du kan ställa många bra frågor när du ringer uppfödare. http://lagottoklubben.se/wp-content/uploads/2014/10/SLRK-rasfolder-low.pdf

Längtar du efter en Lagotto och är beredd på att HD-röntga och BPH testa din hund? Är du seriös i ditt köp av hund. (Bara snacka hund är jag inte intresserad av)

Då är du välkommen att maila eller ringa mig.

birgitta@enhand.se

tel: 0346 77 42 44 eller 070 955 81 62

Du är också välkommen in på min hemsida www.enhand.se, där kan du läsa lite mer om vem jag är och vad jag sysslar med.

Oavsett, är du välkommen att följa våran valpresa här på bloggen. Jag hoppas att det skall bli en rolig resa, men det vet man aldrig, det kan hända mycket på denna resan. För mig känns det alltid både roligt och oroligt när min tik väntar valpar. Jag är väldigt medveten om att det inte "bara" är att ta valpar på sin tik.

Birgitta

Ps Du vet väl att du kan prenumerera på mina inlägg. Då får du dem direkt när jag skrivit och lagt in dem. Lägg in din mailadress och klicka ja, på länken på högersida lite högre upp på sidan. DS

Nu är det dax att berätta lite vad jag gör.

Bloggen har under en lång tid fått lida för att jag har "rätt" mycket annat för mig.

Det primära just nu är att jag har ett jobb, på Djurkompaniet, jag älskar och som tar en stor del av min vardag i anspråk. Jag reser en del och är på så sätt en hel del hemifrån.

Jag  nyfiken , det har du säker förstått om du följt min blog. Min nyfikenhet har fått mig att plugga anatomi. En utbildning som om allt går som tänkt, skall leda till att jag blir utbildad KS-terapeut på hund  &  häst. Min inriktning kommer att ligga mestadels på hund.

Utbildningen är 1½ år lång och består av flera seminarier och praktiska träffar. Vi jobbar med både häst, hund och med varandra.

Hästarna och hundarna är så tydliga, berättar så klart var och hur dom vill ha det. Var någonstans i kroppen dom behöver hjälp.

KS-terapi vad är det?

Kranialsakralterapi är en mild behandlingsform som hjälper kroppen, på djupet, hitta friskhet och hälsa. En otroligt komplext behandlingsform, samtidigt så självklar. Kroppen får vad den behöver och ber om, med lätt och behandlande kontakt från terapeuten finner kroppen vägen till hälsa, återhämtning och vitalitet.

I alla kroppar finns flöden. Utöver blodflöde och lymflöde finns också ett fint flöde som försörjer den fina bindhinnan (fascian) med vätska och smidighet. Fascian är kroppens största organ, och den ombinder allt i kroppen, från minsta kärl till största benet. Ett flöde som måste fungera för att vi skall kunna röra vår kroppar i mjuka rörelser. Stelnar facsian till någonstans i kroppen kan de ge effekter och symtom på helt andra ställen i kroppen. Som terapeut lär jag mig att känna och behandla, detta flöde. Vilket innebär att under denna fantastiska utbildning, pluggar jag ligament, facsia, skelett, muskler och nerver samt vad kranialnerverna har för uppgifter i kroppen. Spännande men svårt. Mycket att läsa och lära in. Jag märker tydligt att jag inte har en 20-årings hjärna längre. Jag tycker jag har koll men sen vet jag inte vad jag har koll på.Mina kursare skrattar åt mig när jag säger att jag vet men kommer inte ihåg just nu. Men så är det. Att få fram kunskap ur hjärnans bokhylla,är inte det enklaste när jag inte vet var jag ställde boken.

I juni är jag förhoppningsvis klar, om jag klarar tenta och praktiskt prov. Efter det (kanske) en ny 2-årig utbildning väntar, skall bara bestämma mig om jag klarar att gå en utbildning som hålls på engelska. Men skam den som ger sig. Man skall inte lägga näsan i vädret, nyfiken. Det värsta är att ju mer jag läser och fördjupar mig desto nyfiknare blir jag. Jag kommer inte framåt i pluggandet, för det dyker hela tiden upp nya saker jag "måste" ta reda på.

Mina hundar har fått utstå många praktiktimmar och tålmodigt talat om för mig vad som är ok och inte ok för deras kroppar just idag.

Vad gjorde jag utan dessa fina kompisar.

Här sitter vi och tittar i kristallkulan. Kanske, kanske kan vi se vad framtiden har för oss. 

Mmm vi får väl se vad som komma skall

Hoppas du får en fin helg och att solen lyser på dig.

Själv blir det en helg i anatominstecken. Hoppas kunna sitta en stund i växthuset och läsa, om solen visar sig.

Nu längtar jag till våren och kanske lite extra till påsk.

// Birgitta

Skall försöka få lite mer tid för bloggen också i vår men kan inget lova.

Kennelträff hos One Hands.

Som nog alla av mina vänner vet har jag en liten familjekennel.

Denna helgen var det dax för en Kennelträff. Alla mina fantastiska valpköpare kom med sina fina hundar och vi hade en underbar dag.

Finns inte mycket som slår känslan och lyckan man känner när alla valpar kommer med sina fina familjer. Alla vaparna har utvecklat sig till fina lugna familjehundar och familjerna älskar sina hundar. Kan inte heller beskriva den känsla, som jag känner när hundar får vara hundar. Hundägarna som låter hundarna vara hundar, inget tjat, inget fyande, inget tillrättavisande. I detta lugn, hade vi 13 hundar som lekte med varandra, utforskade trädgården ihop, inget skällande, inget morrande och alla fick vara med. Då skall det påpekas att 2 av tikarna precis kommit in i sitt första löp. Vilka fantastiska familjer mina valpar har fått.

Dagen startade med fika och en hundpromenad. Efter det vägdes och mättes alla hundarna. Så spännande att se hur dom utvecklats under detta (nästan) året. Efter lite lek och prat, åkte vi till Bygdegården och där väntade klippkurs, samt kloklippning av hundarna.

Pernilla Andersson hjälpte oss och visade hur vi skall klippa och hantera pläsarna på våra älsklingar. Många frågor, lika många svar haglade genom lokalen under timmarna vi klippte hundarna.

Min fina dotter Elisabeth ställde upp som matmor och fixade nybakat bröd, god soppa och en härlig paj med glass till fikan. Som vanligt när hon fixar mat blev det fantastiskt gott.

Tittut på dig Bulten. Matte klipper väl dig inte i ljumskarna?...

Lilla Wilma. Hon älskar pyssel och somnade på bordet. Hon är så ompysslad av sin familj och låter sig hanteras hur som helst. Så stolt över detta lilla Pyre som startade sitt liv på ett mindre gynnsamt sätt.

Molly lever sitt liv i Danmark. Har blivit en lyhörd och nyfiken tjej.

Mysak. Bor i Lidköping och tränas i viltspår, sköter sig som en dröm enligt matte Kikki. Tror hon är lite partisk, men bara lite .

Pixel. Han skall utbildas i viltspår & lydnad. En kille som har ett aktivt liv, är med i stallet och på hundklubben.

Ylle (Cinna) Hade med sig båda sina ägare på träffen. Vilket jag uppskattade mycket. Ylles ena matte är en klippa och läromästare för mig och min uppfödning. Ylle lever tillsammans med sin moster, så hon har en fin läromästare.

Lilla Alba är en Stockholms böna. Har haft glädjen att få följa henne på nära håll under detta året. Håller tummarna för att vi får se denna tjejen i utställningsringarna. Där hon förhoppningsvis kommer att vänstervarva med framgång. Jag håller tummarna för det.

Bulten, blev en annan hund när matte vågade sätta saxen i hans tjocka päls. Han är yrvädret i kullen. Så charmig och så underbart gullig i sitt busande.

Hans ordspråk: -Här kommer jag, nu blir det kul.

Å åter igen vår lilla Wilma. Hon lever med sin familj i Norge och har ett aktivt liv med sin friluftsälskande familj. Som för mig aldrig kommer att heta något annat än Pyret.

Iso fick stanna hemma, så du får hålla tillgodo med ett trädgårdsfoto på henne.

Hela gänget samlat (utom Iso) med sina fina mattar.

Tack för att ni kom och gjorde denna dagen till en fantastisk dag. Vi ses snart igen.

Nästa uppdatering hoppas jag innehåller något roligt och spännande.

//Birgitta

Hej!

Ett stort Tack för att du följt oss och nu är här för att läsa min summering av Meas resa.

Här kommer en sammanställning på Meas resa och hur artrosen utvecklat sig under hennes 6½ år.

Vill börja med att poängtera att Mea är född av HD FRIA föräldrar, är från en kennel där, HD status, hälsa, uppföljning och röntgen har hög prioritet på alla avelsdjur. Ändå hände detta henne.

Jag är en "nörd" av stora mått och att röntga sin hund 2ggr/år är inget en vanlig hundägare förväntas göra. Mea är en av Sveriges mest uppfölja, HD belastade hund. Jag har under åren, sett hennes röntgenplåtar som ett kvitto på vad jag upplevt och känt från hennes kropp. En slags avstämning. Om du har en hund som vid 1 år konstateras med HD, C-E så kanske, du och hunden skulle må gott av, att röntga om, efter ett par år. För att se om ni behöver ändra eller lägga till träning eller ev behandla höften.

Vill också understryka, att det INTE endast är genetiken som styr, om en hund får en HD belastning. Mat, både tikens och valparnas, rörelser, hala golv, trauma och mycket mer har en avgörande effekt på ledens utveckling. Hur stor finns ingen som vet ännu. Följer med stor förväntan, att det skall forskas vidare inom detta område.

Galottens Mea Culpa

Röntgades 1:a gången när hon var 1 år gammal. Det ni följt och som ni kan se i denna bildserien är röntgenplåtar som är tagna under 5½ år av Meas alldeles för korta liv.

För att inte hennes liv och lidande skall kännas helt förgäves ber jag dig. Synnerhet om du är uppfödare, tänker ta valpar på din tik eller låna ut din hane. Ta dig tid titta, lär dig, fundera, läs på och undersök. Du har ett gigantiskt ansvar inför rasen, valpköparna och inte minst hundarna.

Kan denna bloggserie, hjälpa till så ingen (eller så få som möjligt) hund och hundägare, skall behöva uppleva det här. Då finns det en mening med att Mea bara fick bli 6½ år gammal. HD kan vi aldrig få bort till 100%, det är Mea ett solklart bevis för. Vi KAN däremot minska andelen hundar och hundägare, som får uppleva vårat lidande. Genom att alla tar ansvar för rasen och uppfödning, inte avla på eller låna ut hanhundar till, belastade hundar, oröntgade hundar, hundar som inte har uppföljda avkommor. Hundar som har många syskon och släktingar som är belastade i sina stamtavlor. Vi måste titta bakåt i stamtavlorna och försäkra oss om att vi avlar på, så sunda individer som det går. En frisk hund kan också få HD och artros, så vi kan aldrig komma ifrån detta helvete. Men vi behöver inte "göda" sjukdomen genom icke genomtänkt avel. Vår röntgen expert är lessen över det han ser hända i rasen. (en mening skriven med tillstånd) Som ni vid detta laget förstår har jag bollat detta med flera duktiga(experter) på leder och ledbekymmer.

Vill också uppmärksamma att hundar som har en artros, har en ständigt pågående inflammation i sina kroppar, och har svårt att klara nya påfrestande bakterier. Risken ökar för öroninflammationer, vilket Mea har haft upprepade. Ögon inflammationer, vilket Mea haft, med Boxerulkulus som följd. Klåda (som inte helt sällan blir diagnostiserade som allergi) svårläkta sår, uvit. Ja listan kan göras lång på problem som hundar med nedsatt immunförsvar, kan drabbas av. Kroppen är en helhet och måste klara alla påfrestningar och jobbar den med en ständig inflammation, kan det bli så att illa att kroppen inte kan hantera mer påfrestning. En ack så viktig aspekt i diskussionen om HD.

Jag har medvetet utelämnat Meas humör och hennes förändrade temperament, som också varit en följd av hennes stigande smärta. Varför? Jo det har nått mina öron att den förändringen, vill man ofta tillskriva uppfödningen. Vilket bottnar i okunniga uttalande. Mea hade på intet sätt ett skarpt temperament. Hon var en allt igenom trygg, glad och snäll hund. Hennes tålamod minskade dock, i takt med att smärtan ökade. Smärta och ändrad mentalitet går hand i hand.

Meas plåtar och hennes uppföljning används för att utbilda personal på kliniken, och veterinärer på veterinärhögskolan, så någon glädje kommer det ut av hennes sjukdom. Så vem vet kanske hon har tillfört något till just din veterinärs utbildning. Även detta berättat med tillstånd från kliniken.

Jag säger som Astrid Lindgren: ”Ibland måste man göra (säga) saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Så jag ber er ur botten av mitt hjärta. Hjälp till så att så få som möjligt, behöver uppleva detta helvete. Du kan göra förändring som uppfödare.

Här kommer samtliga av Meas plåtar. Här kan du titta och jämföra vad som hänt. Förstår du inte vad du ser, svarar jag gärna på dina frågor och kanske, säger kanske, kan jag hjälpa till och räta ut några frågetecken. Är som sagt vad ingen expert på att läsa plåtar. Meas kan jag i sömnen efter dessa år.

28/1-2011 Kanske hade denna plåt blivit avläst som ett C, om vi valt att skicka in den. Kanske hade då Mea varit en av de tikar som satts i avel. Detta hade inte hänt hos hennes uppfödare, vill jag med bestämdhet säga. Men lek med tanken om....

Plåten skickades inte då röntgenexperten uppfattade leden som lite slapp. Han har vårt fulla förtroende och säger han så, är de så.

 4/7-2011 Denna plåt ligger i grund för SKK utlåtande. Avlästa med D.

2/2-2012

15/8-2012

7/1 2013

7/11 2013

 7/1 2014

8/11 2014

11/9 2015

1/7 2016

Måste citera: Mark Twain i boken Två städer:

"Det var den allra bästa av tider och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid."

En fundering som grott under denna bloggresa:

Det har varit påfallande tyst från mina uppfödarkollegor, inga kommentarer, inga funderingar och inga frågor. Endast 2 uppfödarkollegor har hört av sig. Varav en från ett grannland. Har ni inte läst (fast det vet jag, att många har) skall vi sopa HD belastning under mattan? Eller kanske detta är mindre intressant? En frisk hund kan få HD och artros, vi kan aldrig komma ifrån detta helvete.

Däremot har många "vanliga" hundägare har hört av sig. Jag har fått pm, mail, telefonsamtal från flera, som berättat om sin förtvivlan, sina bekymmer, kostnader och kärlek till sina fina hundar. Ni har kommit med fina råd och tips hur ni jobbar med och behandlat era hundar. Både hos veterinärer, sjukgymnaster och hemma. Varmt TACK till er alla och all lycka med era fina hundar. Tror du jag hjälpa till med tips och råd så finns jag här.

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund

https://www.youtube.com/watch?v=gULzUhCdpKc&sns=em

Till sist ett stort varmt TACK till Mats på Husdjurshälsan i Göteborg, för ditt stöd, tålamod, att vi oförtröttligt fått bolla med dig, samt all hjälp under dessa år av undersökningar. Tack för fint bemötande i avskedets stund. Ni är bäst och har en plats i mitt hjärta.

Har du några frågor, funderingar eller åsikter på det jag skrivit. Ber jag dig ödmjukast kontakta mig, jag tycker om raka rör, och gillar inte spekulationer och ogrundade diskussioner. 0709 55 81 62 eller birgitta@enhand.se

Du är gäst i min dagbok och allt jag skriver är mina tankar och erfarenheter. Du har varit välkommen att dela dem med oss. Känner du irritation över det jag skrivit, är det ditt bekymmer och då får du ta dig en funderare på varför du reagerar som du gör. Jag har inte för avsikt att peka ut någon eller några. Vill endast dela med mig. I det bästa av världar, väcka en tanke och öppenhet kring HD hos hund.Kanske, kanske, kanske hjälpa någon.

// Birgitta