Natten mellan 30-31/5 föddes 2 stycken helt bedårande valpar.
Att valpa är inte en dans på rosor.
Precis som jag skrev i förra inlägget kan en liten kull innebära att det blir komplikationer.
Få värkar betyder ofta värksvaghet vilket kan vara svårt att tolka, arbetar dom fram valparna eller är det så att dom ingen kraft har i värken.
Tess startade sitt värkarbete kl 13.00 ca. Med att skaka, hässja och tendens till att vilja boa.
Flocken förstod omedelbart att här händer något som vi behöver hjälpa till med.
Kvällen blev en lång väntan. Stackars Tess hässjade, skakade och försökte gömma sig om vart annat. KL 21.35 kom första mycket svaga krystvärken 2 på följd sen blev det lugn, tog nästan 1 timma till nästa svaga tecken på krystvärkar kom. Så höll vi på tills klockan var 23.00 då beslutade jag mig för att då inget hänt, inget fostervatten, ingen valp som tryckte på i utförsgången då skulle jag ge henne 2 timmar till sen fick jag ta ett beslut om att åka för en kontroll och ev lite hjälp.
Kl 24.40 kom äntligen en krystvärk som hon tog tag i och fostervattnet gick. Mycket lite men rent och fint. Sen började kampen. En liten nos och en utsträckt tunga visade sig i utgången men sen ville det inte komma mer. Hon kämpade men fick inte valpen ut sista biten. Bara att ta fram erfarenheten... gå in och försiktigt vidga och skjuta tillbaka vulvan så valpen sakta kunde jobba sig fram. 24.55 kom hon en alldeles underbar liten tik, som tog mitt hjärta omgående.
Tantecknad med långa vita strumpor. Hoppas hon får behålla dem 
Hon kom inte loss med bakbenen utan snodde runt och fortfarande hängande i navelsträngen diade hon för första gången. Moderkakan ville inte släppa och navelsträngen var så kort att jag inte vågade gå in och åtgärda det.Bara att vänta. Plötsligt kom hela kakan med moderkaka och resten av fostervattnet. Inte konstigt att det blev lite jobbigt. Tiken numera döpt till Daisy = tusensköna, för just det var hon tusan så skön. Kom som en stor tjej 340 gr. Tess fattade inte vad som hände utan tittade på valpen och på mig som om hon undrade vad gör jag nu?
Sen blev allt värkarbete helt lugnt. Glad för mitt stetoskop, jag kunde höra att ett valphjärta slog och valpen i magen mådde bra och hjärtat knackade på med ca 200 slag/min helt normalt. Nu förstod jag att det inte kunde vara så många i magen men förhoppningen var att där skulle ligga 2 till.
Tiden gick inga krystvärkar....
Kl 10 i 2 tog hon tag igen och kämpade mycket hårt och intensivt. Japp där kom 1 baktass ph.... en svanstipp och där en liten tass till. Men dom åkte in igen. Krystvärk då kom dom ut, åkte in, krystvärk åket in osv.... Inga hela fosterblåsor så nu var det dax att igen hitta en lösning. Att dra i bakbenen är ingen lösning det kan skada valpen så det gäller att komma åt buken så man får något att hålla tag i. Där kom min varma handduk väl till pass. Försiktigt in i vulvan försöka få ett läge att hjälpa valpen att arbeta ut och inte in i hornet igen. cm för cm i ett samarbete lyckades vi få valpen så långt att jag kunde hålla om buk och bakben med handduken. Sen ett tag och valpen kom men inte mer än att jag fick fram huvudet även denna killen hade en mycket kort navelsträng och en moderkaka som inte släppte direkt. Konstaterade att här behövdes värme och massage denna stora killen (visade att han vägde 370 gr) fattade inte att han var ute och då skall man andas luft. Moderkakan släppte och jag brukade en stund av värme och "hårdmildmassage" på honom tills han snörvlade igång och började pipa, just i den stunden vet man vad lycka är. Tess hade nu fattat att det var hennes bebisar som kommit och hon var mycket behjälplig i masserandet av vår fina kille.
Numera med namnet Daffodill = påsklilja, min favorit blomma som kommer med hopp och härliga vårkänslor. Precis som denna tantecknade skimmel killen gjort, han kom till oss med mycket hopp och härliga känslor.
Hade hoppats att det skulle komma en till men stetoskopet sa tom mage. Om hon resorberat eller om det var meningen att det skulle bli 2 får vi aldrig veta kan bara spekulera och det leder inte till något svar 
Lugnet lägrade sig Tess slappnade av och somnadee med sina valpar tätt inpackad mellan framtassarna och under sitt huvud. Dom här rör ni inte......
Natten blev lång. Är tacksam för min erfarenhet och att jag har en förmåga att hålla huvudet kallt medans saker händer. Allt gick bra och alla mår gott. Soffan var skön och ett par timmars vila för mig och Tess.
1a dagen förflöt ganska lugnt. Men med natten kom magknipet. Inte så besvärligt men väl så att valparna inte kom till ro. Det är lätt att tro att gnäll i lådan beror på att dom inte diar och att man i sin iver är där och försöker få dem att ta en tutte. Men första åtgärd är magmassage, inte sjutton vill man ha ner mer mat i en redan full och lite orolig mage.
En valp behöver äta mellan 6-8 ggr/ dygn så även om man tycker dom ligger vid matbordet så är det inte så säkert att dom äter. Värme och trygghet.
Men bajsa och kissa måste dom göra ca 10gg/dygn om magen skall fungera. Massage, kill på magen, ligga på ett ljummet underlag och en duktig mamma då släpper det onda och magen tömmer sig. Inga valpar kan varken kissa eller bajsa själva utan måste ha hjälp med det den första tiden. Men mer om det i nästa blogg..
2a natten tillbringade Tess och jag med att ömsom sova och ömsom massera valpmage. Nåväl i morgon blir det lugnare... Trodde jag, natt 3 fick Tess eftervärkar och roade sig med att boa och rota runt i valplådan. Hon är en orolig mamma och måste känna sina valpar hela tiden så det blir lite katastrof när en i boandet hamnar i ytterkanten på lådan. Tess tycker att hon måste ha koll på valparna så bäst att ta dem med sig när hon förflyttar sig. Så redan har dom bekantat sig med vårt sovrum och vardagsrumsmattan. Tess vill vara nära matte och kan inte riktigt förstå att valparna inte behöver komma med hela tiden. Så i lådan är det numera 2 globetrotter. 
Imponerande hur försiktigt dom bär sina valpar.
Idag på dygn 3 har lugnet lägrat sig och Tess bäddar inte om stup i kvarten.
Denna gången blev det en lång blogg.
Varför? Jag tänker att det är inte självklart att ta valpar alla valpningar går inte riktigt som planerat och att dela med sig av sin upplevelse kan kanske hjälpa någon annan kollega eller få någon att tänka till en extra gång innan man beslutar om att ta valpar på sin "trevliga" tik. Eller väcka tanken att det är bra att ha en mentor att fråga om man känner sig vilsen. Våga kontakta din hunds uppfödare eller en annan uppfödare du känner förtroende för, som du vet har erfarenhet. Ta kontakt i god tid innan du sitter i valpsituationen! Att lita på att man "klararsjälv" är inte alltid bästa lösningen. Att ha en mentor eller kollega i ryggen är en fantastisk trygghet för oss alla. Denna gången slapp jag väcka min kollega utan redde ut det tillsammans med Tess. Men i ärlighetens namn hade jag nog inte rett ut det om jag inte haft mina år på förlossningen i ryggen. Gammal kunskap och erfarenhet är bra att damma av ibland.
Valparna växer och frodas och nu sover dom i godan ro. Båda har god tillgång till mat och har på 2 dygn käkat på sig 200gr.
I natt hoppas vi båda, Tess och jag att vi kan sova hon i valplådan och matte på soffan intill.
Ha en fantastiskt fin dag. Njut som oss och ta veckan med ro.
En sak vet vi säkert att nu Minsin bär på tangenen. För att få tan tecken krävs det att både mor och far bär på genen. Dessa valpar har genen med sig från mamma, pappa, mormor, morfar och gamla mormor. Genetik är spännande.
//Birgitta och Tess.